
I Ankara har arbetarnas ”tältstad” blivit något av en motståndets festival.
Det är en kamp för bröd, frihet och solidaritet, men tiden börjar bli knapp.
Den 14 februari genomfördes en demonstration, organiserad av en rad vänsterorganisationer, till stöd för Tekelarbetarna. Flera tusen deltog, men talarnas budskap var uddlöst till skillnad från vad som sägs i de diskussioner som förs i arbetarnas ”tältstad”. Samtidigt ökar pressen på Tekelarbetarna.
I slutet av februari ska arbetarna ta slutgiltig ställning till om man ska acceptera att vara anställd enligt 4C-lagen, vilket betyder korttidskontrakt, lägre lön, sämre arbetsvillkor och förlorad förhandlingsrätt. Säger man nej kan alternativet vara arbetslöshet.
Fackledarna har hittills inte varit beredda att ta strid för att avskaffa den förhatliga lagen. Facktopparna har lovat att organisera stödaktioner i nästa vecka (lokala demonstrationer), men inga strejker och det som krävs.
Ännu håller arbetarna modet uppe och trots att också vädret gör sitt för att dämpa stämningarna är moralen hög. ”Kampen är inte över, den har bara börjat”, lyder arbetarnas slagord.
CWI:s utsände i Ankara