
Detta innebär att man endast kommer att vara två personal från och med kl 11 på dagen, till skillnad från tidigare, då man var tre.
Angelika Åkesson och Lena Linder har båda arbetat länge inom äldreomsorgen, och är upprörda.
– Det värsta av allt är ju att det bara går bakåt, säger Lena som har arbetat 20 år inom vården.
– Under en period blev det ju bättre, men nu försämras allt. Jag fattar inte hur man ska få ungdomar att jobba inom vården.
– Det är en sorg man känner, instämmer Angelika. På ett sätt blir det värre när man jobbat under bra förhållanden. Man har sett hur bra demensvården faktiskt kan vara.
Hon berättar om hur hon tyckte att det var rena ”himmelriket” på Bruksbacken när hon började där. Då fanns det tid, även för den sociala omvårdnaden.
Politikerna kom inte
– Nu kommer vi hela tiden tvingas säga nej, nej till att sitta ner ett tag, nej till att sjunga med de boende. Det här att hela tiden måsta neka dom deras rättigheter, det är hemskt.– Ja, och det är inte alla som har anhöriga som kan ta med dom ut, lägger Lena till.
Ordföranden för kommundelsnämnden i Sävar, socialdemokraten Bengt Holm, har i media sagt att han inte hört att det skulle finnas något missnöje med nedskärningarna. Det låter konstigt, tycker både Angelika och Lena.
– Han och andra politiker har ju varit inbjudna till två anhörigträffar, men han kom inte. Dessutom har Anhörigrådet skickat en skrivelse, och det har varit insändare i tidningarna.
Det har gjorts en konsekvensanalys, men Angelika och Lena har inte sett den.
– Och det är ju konstigt att ingen konsekvensanalys har gjorts vad nedskärningarna betyder för dom gamla, tycker Angelika.
Angelika och Lena berättar om hur personalen, förutom all omvårdnad och måltider, dessutom ska sköta 50-60 tvättar per vecka och i stort sett all städning. Personalen har inga gemensamma fikastunder, utan fikar ute bland de boende.
Kan sällan gå ifrån
De enda gångerna på dagen som de kan gå ifrån avdelningen är på lunch- och middagsrasten. Då får de turas om att äta medan den andra är kvar hos de boende.– Det blir svårt när man är ensam, berättar Lena.
– Om man till exempel ska hjälpa någon på toaletten så är man hela tiden orolig för vad som händer ute bland dom andra gamla.
Både Angelika och Lena är irriterade på Umeå kommuns s k ”resursfördelningsmodell”, som fördelar resurser utifrån vårdtyngd.
– Det sägs att man ska få mer resurser om det blir tyngre. Men var ska dom resurserna tas?, undrar Angelika.
– Vi kan inte få personal från de andra avdelningarna om det skulle behövas. Det finns inga marginaler där heller.
På nästa kommunfullmäktigemöte kommer Rättvisepartiet Socialisterna att pressa Bengt Holm på frågan om han är beredd att ompröva nedskärningsbeslutet. Pengar finns i Umeå – kommunen hade ett överskott på över 100 miljoner förra året.
Ingrid Eriksson