”När skattepengarna försvinner ut i skatteparadis minskar resurserna för till exempel hbt-kompetens, elevvårdande personal och andra särskilda satsningar som kaféer”, skriver Sanna Tefke.
Sverige har gjort en resa i rekordtakt till att bli en nyliberal experimentverkstad där allt ska säljas ut i mångfaldens och valfrihetens namn.
Problemen med den avreglerade och marknadsstyrda välfärden har varit uppenbara länge, ändå fortsätter utvecklingen åt samma håll.
Vem gynnar egentligen ”mångfalden” inom välfärdssektorn? Det krävs inte mycket letande för att få ett svar på den frågan.
De tio största företagen i den privata välfärdsektorn gjorde 2011 en sammanlagd rörelsevinst på 2,3 miljarder kronor. En siffra som motsvarar 5 750 sjuksköterskor under ett helt år.
De riskkapitalbolagsägda koncernerna dominerar och tar en allt större del av marknaden. De senaste tre åren har tre riskkapitalbolag: Aleris, Attendo och Carema tagit över cirka hälften av den privata äldreomsorgsmarknaden.
Vid vartenda middagsbord i Sverige har det diskuterats skandaler sedan de började hagla hösten 2011, då med Carema-ägda Koppargården.
Nu senast var Attendo ute i blåsväder då de krävde 70 000 kronor av en änka för att hennes dementa make hade kissat på det dyra parkettgolvet.
Ett parkettgolv ser lyxigt ut och minskar känslan av ett vårdboende, då kan man höja hyrorna lite. Ytterligare pengar kan man dra in på att spara på personalen så att det inte finns tid att utföra toabesök, blöjbyten och städning i den utsträckning som skulle behövas. Att detta sedan leder till skador på rummen gör ingenting eftersom man kan avkräva de efterlevande på reparationskostnaderna. En fantastisk affärsidé!
Nu drog visserligen Attendo tillbaka sitt krav efter medieuppmärksamheten ”trots att de inte borde”, men jakten på profit är tydlig.
Det är inte bara vården och omsorgen som varit i blåsväder. Skolkoncernen J B Eductaion gjorde 2011 en vinst på 74 miljoner (siffrorna för 2012 vill de inte lämna ut) men det räckte tydligen inte utan man valde istället att lägga ner och göra framtiden osäker för 15 000 elever. De privata skolorna har också en högre andel obehöriga lärare och från stor-stadsregioner kommer rapporter om barn som tvingas leka på kyrkogårdar då skolan saknar skolgård.
Andra rapporter visar på hur privata vårdboenden har i snitt 10 procent lägre personaltäthet. Det så kallade näringslivets egna forskare på SNS släppte 2011 en rapport som visar hur privatiseringarna och avregleringarna inte lett till ökad kvalitet.
Fackförbundet Kommunal har de senaste åren kommit ut med rapporter som visar på hur välfärden har försämrats, både för de som brukar den och de jobbar i den (”Matlåda- med eller utan samtal”) och hur belastningen ökat på anhöriga (”Hänger din mammas trygghet på dig?”).
I Stockholm saknar 77 av de 148 registrerade företagen kollektivavtal och personal har vittnat om orimliga arbets- och lönevillkor.
För att sammanfatta: Privatiseringar och vinsintressen i välfärden har varken gynnat personal, småföretagande, brukare eller anhöriga, framförallt drabbas kvinnor hårdast. Och 80 procent av svenska folket vill se ett slut på plundringen av våra gemensamma tillgångar. Man kan fråga sig varför det tar sådan tid för våra makthavare att reagera. Vinsterna – att personer som Attendos vd, Henrik Borelius, är välfärdsrådgivare åt regeringen, eller att politiker från båda läger tjänar miljoner i privata välfärdsföretag – är några förslag på svar.
Under Stockholm Pride arrangerar Rättvisepartiet Socialisterna (RS) ett möte om kampen mot vinsterna och privatiseringarna (se annons nedan).
Hbtq-personer är medborgare, vårdtagare, undersköterskor, elever och anhöriga i samma utsträckning som alla andra med politiska åsikter. Vill man ha ytterligare argument finns de såklart också.
När skattepengarna försvinner ut i skatteparadis minskar resurserna för till exempel hbt-kompetens, elevvårdande personal och andra särskilda satsningar som kaféer. Erfarenheter från krisen i Europa har visat att det är ett av områdena det skärs på först när pengarna tryter.
Samhällets ansvar att vi alla ska kunna få ett fördomsfritt bemötande inom vård, skola och äldreomsorg förskjuts till enskilda privata företag och man tvingas söka sig till enskilda utförare som valt att prioritera frågan.
Förutom det saknar de privata företagen jämställdhetsplaner i större utsträckning och en färsk rapport från Linnéuniversitetet visar att homofobi slår igenom på arbetsplatserna då arbetsgivarna tar allt mer hänsyn till medarbetares och kunders attityder. När vinsten står i fokus hamnar rättigheter, för samtliga utsatta grupper, i bakgrunden.
Det är när vi kämpar tillsammans som vi åstadkommer skillnad.
Sanna Tefke
RS i Pridehouse
Möte om:
Privatiseringshetsen
och hbtq-personers kamp för en
välfärd utan vinst
Fredag 2 augusti
17:00 Ekoteket
