foto: Per Johansson
För stora barngrupper och för få pedagoger är ett stort arbetsmiljöproblem.
Slagorden ekade högt landet runt lördagen den 26 maj, så även i Stockholm där 1 200 förskollärare, barnskötare, föräldrar, barn och supporters demonstrerade mot den pressade situationen i förskolorna. De flesta var klädda i rörelsens orangea färg.
När Förskoleupproret startade 2013 var de bara två stycken, Anki Jansson och Malin Hörlin. Nu är det närmare 30 000 medlemmar runt om i landet, och det växer. Stormedierna har börjat att visa intresse och i juni kommer även alla riksdagspartierna att samtala med representanter från Förskoleupproret.
På Myntorget bredvid riksdagen samlades cirka 1 200 personer för att protestera mot det pressade läget på förskolor, eftersom beslutsfattarna inte tar förskolearbetet på allvar. Under åren som har gått sedan Förskoleupproret startade har arbetsbelastningen för förskolepersonal bara ökat. Det hölls tal från grundarna till upproret, förskollärare, föräldrar, Kommunals ordförande Tobias Baudin och barnpsykiatrikern Magnus Kihlbom.
– Det är ont om utbildad personal! Det är svårt att få vikarier. Då handlar det ibland om att bara lägga ner verksamheten som har planerats och bara överleva dagen. Vi har tänjt ut gummibandet i så många år och nu har det brustit. Att ständigt vara stressad över att inte hinna med sitt arbete tär på kroppen. Vi vill att det ska vara tillräckligt med personal för att hinna utmana, stötta och bekräfta varje barn, att hinna se vad just det barnet behöver, sa Anki Jansson, grundare till Förskoleupproret, i sitt tal.
Det var även tal från Föräldrar i Förskoleupproret med 5 900 medlemmar:
– Idag när vi står här är det inte ovanligt att storbarnsgrupper består av uppemot 20 barn (andra demonstranter tillade ”eller 24 eller 25!”). Vi vet ju att barn från familjer som av någon anledning lever i utanförskap gynnas av en välfungerande förskola. Vi vet ju att en förskola för alla motverkar segregering och utanförskap. Vi vet att dagens lönesituation i förskolan resulterar i att många pedagoger ofta byter arbetsplats.
– Barnen får hela tiden möta nya vuxna som de försöker knyta an till när de istället behöver trygga och stabila relationer. Att vuxna, som barnen kan lita på, stannar och finns där för dem är jätteviktigt. Självklart ska förskolepersonalen ha rätt till en jämn och rättvis löneutveckling också. Idag är det så att många pedagoger måste planera sin verksamhet hemma på sin fritid, obetalt. Det ska inte behöva vara på det sättet! Det är klart att det bidrar till stressen och utmattningen för pedagogerna och det missgynnar såklart också barnen. Idag toppar förskollärare statistiken för långtidssjuksskrivning och barnskötare ligger inte långt därefter.
Ulla Pedersen, legitimerad förskollärare, är med och protesterar:
Känner många föräldrar till Förskoleupproret? Hur kan pedagoger göra för att uppmärksamma den pressade situationen i förskolan bland föräldrar?
– Ja, det är är många föräldrar, så som jag upplevt det. Vi måste berätta hur det ser ut, att det kan göras bättre och hur. Många föräldrar ser också hur det är. De blir mer oroade om vi inte berättar.
Skulle det kunna leda till strejk om kraven inte accepteras?
– Det är möjligt kan jag säga. Upproret har varit igång länge och vi står starka. Jag hoppas dock att strejk inte ska behövas.
Vad tycker förskolechefer om Förskoleupproret?
– Det är olika tror jag. Hoppas de dyker upp idag.
”De orangea kläderna kan skapa otrygghet bland föräldrar”, är ett påstående från Mats Nilsson, hr-chef i Partille kommun, som inte vill tillåta tröjorna. Vad tycker du om det?
– Det är lågt att förbjuda tröjorna. Det är så många föräldrar inblandade och jag tror att de kommer att uppskatta vad vi gör.
Skriv under namninsamlingen för en hållbar framtid i förskolan som Förskoleupproret har på nätet. Förskoleupprorets avslutande uppmaning i namninsamlingen lyder:
• Nu tar tystnadskulturen inom förskolan stopp!
• Nu går vi samman och mobiliserar oss!
• Nu måste politiker och beslutsfattare lyssna!
Sundsvall: ”Ta oss som jobbar på allvar”
Förskoleupproret förtjänar ett massivt stöd. Det är helt rätt att gå ut i protester inför årets valrörelse. Denna kamp handlar om ett av välfärdens viktigaste områden. Trots att tusentals förskollärare och barnskötare demonstrerade över hela landet var det på många håll tyst i media, eller bara korta notiser. Orsaken är att etablissemanget räds en kamprörelse nu när de hoppas få en lugn valrörelse utan att konfronteras med verkligheten.
Här i Sundsvall var vi flera hundra demonstranter som tågade från Hedbergska gymnasiet genom centrala Sundsvall. Sophia Skoog höll igång oss med talkörer som: ”Vi tar strid, för barnens framtid!”.
Vi samlades på en basketplan alldeles vid centrum. Victoria Vallin från lärarförbundet berättade om hur häftigt jobb de egentligen har. De får se glada och nyfikna barn som vill lära sig saker. Tyvärr hinns det allt oftare inte med att ge barnen det som behövs.
– Arbetsmiljön beror på många saker, men barngruppernas storlek är viktig. Ta förskolan på allvar! Lyssna på oss som jobbar, sade hon bland annat i sitt tal.
Många läste upp berättelser som har skickats in från personal, men även chefer som pressas till att hålla budget med mera. Flera berättelser kom från personal som nu var sjukskrivna eller har bytt jobb på grund av arbetsmiljön.
Nadja Olander från lärarförbundet i Sundsvall berättade att andelen outbildad personal har ökat. Sjukskrivningarna har också ökat – 11,4 procent av personalen är långtidssjukskrivna.
Från Kommunal talade Jasmin Boo som själv jobbar på Midälva förskola. Hon tog bland annat upp kravet på att få fler personal på trygga tillsvidareanställningar.
Demonstrationen och mötet på basketplanen var mycket bra. Det märktes att det var kämpande personal ”från golvet” på Sundsvalls förskolor som arrangerade. Deltagarna var i huvudsak anställda vid förskolan samt en hel del föräldrar som ville visa sitt stöd.
De landsomfattande protesterna i lördags fick inte så stort mediagenomslag på olika orter. Orsaken till det är inte någon dålig ”mediestrategi” från arrangörerna, utan det är utan tvekan en strategi från många medier. Dagens media är såklart politiskt styrd och de vet att dessa massiva demonstrationer kommer att ge inspiration till fortsatt kamp.
Det sista som det politiska etablissemanget önskar är en tuff kamp mitt under valrörelsen. Styrande politiker vill ha lugn och ro och kunna komma med tomma löften om att de satsar på ”vård och omsorg” som de alltid kommer undan med. Därför behöver upproret gå vidare och planera fortsatt kamp efter sommaren när valet börjar närma sig.
