Regeringen beslutade den 26 maj att tillsätta en utredning som ska se över LSS (lagen om särskilt stöd och service till vissa funktionshindrade). I kommittédirektivet till utredningen finns många frågetecken.
Sammanfattningen inleds med: ”Syftet med uppdraget är att skapa en långsiktig hållbar ekonomisk utveckling av insatsen personlig assistans och att få till stånd mer ändamålsenliga insatser i LSS samt att lagstiftningen ska främja jämlikhet i levnadsvilkor och full delaktighet i samhällslivet.”
Men vad betyder alla dessa fina ord? Och hur uttrycks det i den rödgröna regeringens kommittédirektiv i stort? Direktiven för utredningen har mött stark kritik från funktionshinderrörelsen och brukarorganisationer.
Direktiven handlar främst om assistansersättningen och hur kostnaderna för den ska minska. I direktiven nämns personer med rätt till LSS, rättigheterna och behoven förvånansvärt lite. I inledningen nämns att lagarna varit positiva för att öka människors självbestämmande och för att personer ska kunna leva ett mer självständigt liv.
Stödet för personer med en utvecklingsstörning och autism nämns också förvånansvärt lite. En del handlar också om att socialstyrelsen påstår att gruppbostäder riskerar att institutionalisera personer med funktionshinder, men endast i en mening i texten. Och det förklaras inte heller vad som behövs för att motverka det.
Ett obehagligt scenario blir om en viss grupp av personer med en viss funktionsnedsättning ställs mot en annan. Det kan bli verklighet eftersom regeringens syfte med utredningen är nedskärningar. Och hur ska dessa nya riktlinjer se ut?
Istället kommer stycken som: ”Stödet för stödformen behöver vidare kunna ändras i takt med att samhället och livsvillkoren för människor i allmänhet förändras.” Men förändras i vilken riktning? I samma spår som den politik Alliansen har fört?
Kostnaderna är det som regeringen tagit upp mest i media som anledning till utredningen.
Det blir närmast pinsamt när det inte är någon nyhet att de privata LSS-företagen omsätter flera miljarder på LSS bara de senaste åren. Generellt pratar politikerna mycket om fusk på individnivå inom assistans, men lite om fusket som sker på företagsnivå inom välfärdsföretagen.
Ett annat märkligt drag är att ge KD-politikern Desiree Pethrus, som arbetar med arbetsmarknadspolitiska frågor, ansvaret för utredningen. KD har aldrig någonsin haft en generös välfärdspolitik.
Oavsett fina ord pekar mycket på att utredningen inte kommer att sätta personer med funktionshinder i första hand. Det som krävs är att brukare, anhöriga, personliga assistenter och vårdare enas för att förbättra och försvara LSS och göra en ”4 september” runt hela landet mot regeringens kommande nedskärningar. ■
