Ekfors kraft är numera ett av Sveriges mest välkända, eller snarare mest ökända, elbolag. Man skulle kunna tro att det är svårt att bli mer illa omtyckt än de tre stora: Vattenfall, Eon och Fortum. Dessa företag har blivit symboler för en allt mer parasitär kapitalism där en avreglerad marknad har gett skyhöga elpriser för konsumenterna och ännu större vinster åt direktörerna.Men när Ekfors Krafts VD Mikael Styrman med en knapptryckning lade stora delar av Tornedalen i mörker så tog han monopolkapitalismens ruttenhet till en ny nivå.
Historien börjar med att Ekfors kraft höjde nätavgiften dramatiskt för gatubelysningsnätet i Övertorneå kommun och Haparanda stad. Kommunerna vägrade att betala de 100-procentiga höjningarna och resultatet blev att Mikael Styrman ”drog ur sladden”. Även privatpersoner har drabbats. ”Jag har Ekfors som leverantör och betalar 5 800 per år i fasta avgifter. Motsvarande avgift hos Vattenfall är under 2 000 kr.” skriver signaturen Stefan på NSD:s debattsida.
Medan kommunerna och Ekfors kraft har processat i domstol har kommuninvånarna två vintrar i rad fått leva i mörker. Längs snöiga och mörka vägar har barn lekt och traskat till skolan medan föräldrarna fått oroa sig. Pensionärer har fått ”känna sig fram” längs knaggliga vintervägar. I Sveriges mörkaste landsända (vintertid) har den mest självklara samhälleliga servicen saknats.
Alla eländesfarhågor har dock inte slagit in. Många trodde att antalet inbrott skulle öka ”i skydd av mörkret”. Istället har stölder och inbrott i Övertorneå halverats. Tjuvarna har antagligen också famlat i mörker…
Den grundläggande orsaken till mörkret är att privata företag, som dessutom har monopolställning, har kontroll över så viktig infrastruktur som elnät och elproduktion. Även om Ekfors kraft tar första pris i maktmissbruk så är det systemet det är fel på, inte ett enskilt bolag. Eon och Fortum har visserligen inte dragit ur sladden, men istället tar de ut ockerpriser och gör groteska vinster. Även statliga Vattenfall drivs med samma kortsiktiga vinstintresse som de privata bolagen.
Tvisten i marknadsdomstolen, där Ekfors kraft vann, visar att domstolarna inte har någon lösning på problemet. Symptomatiskt var att det var två ”ekonomer” (läs marknadsekonomins undsättare) som tillsammans med ordföranden fällde avgörandet. Människors behov är sekundära, företagens rättigheter ska försvaras till varje pris! (Frågan är hur domstolen hade dömt om Ekfors kraft hade kapat strömmen till det nyöppnade IKEA i Haparanda? Då hade det nog varit annat ljud i skällan…)
I ärlighetens namn ska sägas att Mikael Styrman har anhängare även bland ”vanligt folk”. De flesta argumenterar efter devisen ”min fiendes fiende är min vän”. Sossenepotismen (nepotism=svågerpolitik) i Tornedalen har en lång historia, och trots IKEA står vare sig Haparandas kommunalråd Sven-Erik Bucht eller Övertorneås Arne Honkamaa speciellt högt i kurs.
En motståndsrörelse mot högerpolitikens avregleringar och privatiseringar måste byggas. Det behövs ett nytt brett arbetarparti som utmanar storföretagens maktmonopol och rekordvinster. Ett av de viktigaste kraven för ett sådant parti måste vara att grundläggande samhällsservice som elnät och elproduktion ska vara i offentlig ägo och styras efter behoven hos människor och miljö.
Jonas Brännberg sitter i kommunfullmäktige för RS i Luleå
