Efter vårens protester och Förortsmarsch argumenterar RS/Offensiv för en förortskonferens efter sommaren, ett forum som kan diskutera nästa steg framåt i kampen.
Hösten 2011 och våren 2012 markerade ett nytt steg i förortskampen om Angereds kommunala skolor. Stora protester mot nedskärningarna i Göteborgs nordöstra delar satte marken i gungning under fötterna på makthavarna.När de två stadsdelarna Lärjedalen och Gunnared slogs ihop från 2011 och den ökända nedskärningspolitikern Håkan Linnarsson (S) tog över ordförandeklubban i den nya stadsdelsnämnden SDN Angered varnade Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och Offensiv för att stora nedskärningar var på gång.
Linnarsson är känd som en hårdnackad nedskärningspolitiker och det var också därför som Socialdemokraterna satte honom på posten. Och Linnarsson hann inte mer än tillträda innan nya nedskärningar på skolan aviserades och protesterna lät inte vänta på sig.
Lärarförbundet organiserade två demonstrationer utanför SDN-möten mot lärarvarsel och RS som har en stark ställning i Angered bjöds in som talare. Lärarnas protester fick inget gehör från politikerna, utan 90 tjänster skars bort.
Ur protesterna föddes ett engagemang till försvar av Angereds kommunala skolor. Detta skulle sedan ses i nästa omgång av nedskärningar, vars verkningar och protester mot detta har präglat hela 2012.
När stadsdelsförvaltningen SDF i september 2011 kallade till möte för att ”Angereds skolor behöver förändras”, besvarades detta snabbt med ett massflygblad av Rättvisepartiet Socialisterna som delades ut i hela Hammarkullen. I flygbladet skrev vi att ”detta är inget annat än en fördold plan på skolnedläggningar” – och mycket riktigt, efter mötena användes detta som alibi för nedskärningar där SDF menade att ”föräldrars åsikter legat till grund för förslaget”.
Rättvisepartiet Socialisterna agerade snabbt och utlyste ett offentligt möte. Ett nytt massflygblad delades ut som uppmanade till massmöte för att gemensamt besluta om protester.
RS-medlemmar gjorde också sitt bästa för att informera om politikernas planer på sina arbetsplatser i området. Samtidigt informerades föräldrar av lärare runt om i Hammarkullen om planerna på stora föräldramöten. RS gick då ut och sa att man kan öppna upp sitt inbokade protestmöte till ett föräldramöte för hela Hammarkullen. Omkring 350 föräldrar och anställda samlades sedan i Folkets Hus dit man också bjöd in politikerna.
Vänsterpartiet var det enda av de sju partierna som kom. De försvarade nedskärningarna med näbbar och klor.
Vid ytterligare ett möte i Angered med den styrande majoriteten S, V och MP försvarade de tre partierna skolnedläggningarna som ett nödvändigt ont.
Flera hundra föräldrar demonstrerade sedan utanför SDN-möten vid upprepade tillfällen. Beslut om skolstrejk som togs på massmötet i Folkets Hus gjorde att 400 strejkande elever och föräldrar demonstrerade utanför SDN.
De politiker som trodde att de kunde rida ut protesterna genom att skjuta på beslutet efter jul och nyår, hade fel. Protesterna fortsatte under hela 2012.
Vi har lyckats slå hål på politikernas argument om elevunderlaget. ”Utredningen fastslår dock att antalet barn i skolåldern kommer att öka i Angered de närmsta åren. Det beräknas finnas 192 fler elever i den kommunala grundskolan 2015”.
”Om förslaget går igenom riskerar det inte bara att mångårig satsning och utveckling av pedagoger, lärare och rektorer för barnens bästa slås i spillror, utan också att rasera hela stadsdelens utbildning”, skrev Johannes Lundberg, RS-medlem och anställd inom skolan.
En radikal kamp mot nedskärningar, med stort inflytande av socialisterna, satte tryck på Vänsterpartiet som av pressen underifrån bytte sida och röstade emot nedskärningarna. Då V vek sig för rörelsen följde Miljöpartiet efter. Miljöpartiet har ett stort stöd bland den somaliska befolkningen i Angered som var en betydande del av protesterna.
Plötsligt stod Socialdemokraterna isolerade och utan stöd från de andra i den röd-gröna alliansen.
Men istället för att se sig besegrade sökte S stöd hos Moderaterna. Nu handlade frågan om politisk prestige och Linnarsson vägrade att ge vika för protesterna från föräldrar, lärare och rektorer.
Trycket på de lokala SDN-politikerna från respektive partiledning var stor.
Moderater som arbetade inom skolan och som var emot förslaget försågs med munkavle. Socialdemokrater som uttalat sig kritiskt fick inte delta då beslutet fattades. De ersattes med trogna ja-sägare och plötsligt fanns det en majoritet för förslaget till omorganisering och nedläggning av skolor.
Den närdemokrati som politikerna talat om visade sig snarare vara en närdiktatur med Håkan Linnarsson som kejsare.
Lärare anmälde SDN på en rad punkter. En utredning som ännu pågår.
Att rörelsen tvingade Vänsterpartiet och Miljöpartiet i Angered att backa gav mersmak.
Man såg att möjligheter att förändra fanns, trots att man hade förlorat denna rond, att skolorna lades ned och att omorganiseringen var ett faktum.
Protesterna skulle sedan fortsätta. Då det inte finns någon sista nedskärning, var behovet att hålla trycket på politikerna uppe viktigt. Att skolinspektionen riktat skarp kritik mot Angereds skolor var ett annat.
Därför togs initiativet till Förortsmarschen, något som fick stöd av personalen på så gott som varje skola, fritidsgård och kommunal verksamhet i Angered. Marschen gick från Hammarkullen till kommunfullmäktige i centrala Göteborg och tog tre timmar.
Förortsmarschen fick stor uppmärksamhet och lade grunden för en ny förortsrörelse. Den enade en rad arbetsplatser som inte har varit med i protesterna tidigare.
Det som RS och Offensiv varnade för blev sedan ett faktum. Den odemokratiska processen och nedskärningarna gjorde att flera viktiga pedagoger, lärare och kuratorer sade upp sig i protest. Andra som ansetts vara ledande i protesterna ansågs som ”övertaliga” och LAS åsidosattes.
Detta visar att protesterna för att försvara skolan och de anställda måste fortsätta.
Efter den lyckade Förortsmarschen, som samlade arbetsplatser, lärare, fritidsledare, föräldrar, ungdomar och föreningar, behöver kampen ta nya steg framåt.
Trots att rörelsen förlorade slaget mot skolnedläggningar och omorganisering har tusentals föräldrar och lärare som dragits in i protesterna vunnit i erfarenheter och knutit kontakter för framtiden.
Rättvisepartiet Socialisterna argumenterar inom rörelsen för en förortskonferens efter sommaren, ett forum där vi tillsammans kan diskutera fram nästa steg i kampen för upprustning.
En förortskonferens måste ha som inriktning att organisera kampen emot nedskärningspolitiken.
Skulle en sådan konferens bli lyckad och ena flera fackligt aktiva, lärare, föräldrar, föreningar och arbetsplatser, skulle det kunna lägga grunden till ett initiativ som för att sätta stopp på nedskärningarna på allvar kan utmana de röd-gröna i valet 2014.
I slutändan handlar det om vilken politik som ska bedrivas i kommunen: Vinster för få eller välfärd åt alla.
Kristofer Lundberg
