foto: Ulf Liljankoski / Flickr CC
I barnfattigdomens och klassklyftornas Malmö planerar S- och MP-majoriteten en vidlyftig nyliberal stadsomvandling i det socialt utsatta Rosengård. I största hemlighet har politikerna förhandlat fram privatisering av bostäder och lyxrenoveringar med en påföljande social utrensning bakom ryggen på de boende.
I Malmö lever var tredje barn i fattigdom och en tiondel av barnfamiljerna är beroende av bostadsbidrag för att betala hyran. Hemlösheten i staden nästan fördubblades mellan åren 2012 och 2015 och 675 barn är idag hemlösa, enligt Stadskontoret i Malmö. Malmö stad är flitigast i landet på att vräka barn, 28 stycken ifjol.
Men det är inte för att det saknas pengar. Samtidigt som fattigdomen i Malmö breder ut sig flödar investeringarna till skrytprojekt för den rika delen av befolkningen.
Culture Casbah, en 22 våningar hög skyskrapa, är det senaste monumentet som pryder den nyliberala staden. Denna gång som ett instrument för en genomgripande omvandling av den socioekonomiskt svaga stadsdelen Rosengård.
– Det finns en viss brådska från marknaden att komma vidare, motiverar Miljöpartiets kommunalråd Märta Stenevi att beslutet om vansinnesprojektet ska tas redan i november, i Sydsvenskan.
S-MP-styrets politik syftar uppenbarligen till att tjäna just ”marknaden” snarare än Malmöborna. Istället för att diskutera med hyresgäster och verksamma i Rosengård om deras behov och önskemål har politikerna och det kommunala bostadsbolaget MKB:s ledning ”efter flera veckors mörkläggning” lanserat en plan: Stora delar av allmännyttan i stadsdelen ska säljas ut till privata intressenter och bostäderna ska rustas upp till en nivå som leder till chockhöjda hyror, enligt Sydsvenskan.
Att diskussionerna uteslutande har förts med privata fastighetsbolag bakom lykta dörrar är ett tydligt tecken på att planerna för stadsdelen inte inbegriper dem som bor där idag.
1 650 av allmännyttiga MKB:s bostäder ska överföras till ett bolag som samägs med tre stora börsnoterade fastighetsbolag – Balder, Heimstaden och Victoria park. Bolagen behöver endast betala 75 procent av bostädernas marknadsvärde som kompensation för att de deltar i högriskprojektet kring skyskrapan.
Detta är en politiskt driven gentrifiering med syftet att ”lyfta” Rosengård. Strategin kommer att resultera i social utrensning av mindre bemedlade grupper till förmån för en helt annan, mer resursstark, befolkning.
Det tycks inte finnas några gränser för hur långt åt höger som S-MP-styret kan gå i Malmö stad, liksom på riksnivå. Istället för att skapa välfärd och möjligheter för utsatta Malmöbor är S-MP-majoriteten i Stadshuset helt och hållet inriktade på att se åt andra hållet och bygga arkitektoniska landmärken för de välbeställda. För Rosengårdsborna erbjuder politikerna hyreshöjningar och obefintligt inflytande över förvandlingen av stadsdelen.
Högerpolitiken är bakgrunden till att fattigdomen breder ut sig i staden. Forskaren Ståle Holgersen skrev i Sydsvenskan i somras: ”Vill vi förstå fattigdomen måste vi också undersöka makt, kapital, intressen och rikedom. […] Den ökande fattigdomen har inte tillkommit i ett vakuum. Den har uppstått i en stad – och inom en politisk ekonomi – som genomgående har prioriterat folk som redan har pengar, folk som äger företag, folk som kan köpa dyra bostäder. […] Och när man prioriterar något, nedprioriterar man alltid något annat.”
Skyskrapan Turning Torso och andra arkitektoniska landmärken, ”postindustriell” stadsutveckling i Västra hamnen, Arenabyggen samt kongresshallar och hotellkomplex som Malmö Live är några exempel på de skrytbyggen som har försett staden med en helt ny silhuett. Denna storartade fasad har som uppgift att bekräfta maktelitens falska berättelse om det nya framgångsrika Malmö som har vuxit fram efter tillverkningsindustrins tillbakagång.
Istället för skrytbyggen, privatiseringar och hyreschocker borde kommunalt ägda MKB ges i uppdrag att utveckla allmännyttan. Precis som under miljonprogramåren (under 1960- och 70-talet) kan de kommunala bostadsbolagen även idag fungera som lokomotiv för att bygga bort bostadsbristen med bostäder med god standard till överkomliga hyror. Detta skulle dessutom skapa massor av samhällsnyttiga arbetstillfällen och bidra till att fler Malmöbor kan försörja sig. ■
