foto: Elias Theodorsson
Asylrörelsens kamp kommer att fortsätta under 2014. Här demonstrerar Asylrörelsen för rätten till asyl och mot rasism på internationella dagen mot rasism den 21 mars i Göteborg.
År 2013 har återigen satt Asylrörelsen på den politiska kartan. Kampen för rätten till asyl har flera gånger under året skapat rubriker och varit ämne för otaliga ledarsidor. Nya grupper har dragits in i kampen och trots ett hårdare samhällsklimat med udden riktad mot just flyktingar har inte detta mattat kampen.
Året började med de massiva protesterna mot regeringens och polisens REVA-projekt. De provokativa id-kontrollerna i Stockholms tunnelbana tjänade som bensin på elden och tusentals demonstrerade över hela Sverige.
Den 1 mars mobiliserade Asylrörelsen Stockholm till en protest vid t-centralens spärrar mot Centralstationen. Hundratals deltog och mediebevakningen blev massiv. Veckan därefter meddelade Rikspolisstyrelsen att spärrkontrollerna skulle upphöra, vilket ytterligare är ett tydligt bevis på att det är just protester som kan pressa tillbaka myndigheternas rasistiska lagar.
Men naturligtvis räckte inte detta för att lugna protesterna. Asylrörelsen påpekade att utvisningarna fortsätter, med ökade anslag: Under 2013 sköt regeringen till 40 miljoner kronor extra för tvångsutvisningar. Anslaget till Kriminalvårdens transporttjänst kommer att öka med 50 procent på fem år. Fram till 2015 handlar det om 171 miljoner extra kronor, öronmärkta till tvångsdeportationer. Om tre år kommer Kriminalvårdens transporttjänst att ha en utvisningsbudget på 304 miljoner kronor.
I mars började planeringen inför det som skulle bli en landsomfattande protestdag den 6 juni. På ett första planeringsmöte i Göteborg samlades 17 organisationer för att utarbeta en kampanjplan inför protesterna, med sikte på att sprida dem över hela landet. Initiativet spred sig som en löpeld och protester ägde rum i sju svenska städer, samt i Wien, Österrike, på initiativ av Rättvisepartiet Socialisternas systerorganisation SLP.
Under våren protesterade även minoritetsgruppen hazarer, med stöd från Asylrörelsen, mot förföljelsen av dem i framförallt Afghanistan och Pakistan. Protesterna samlade hundratals och förberedde många av deltagarna inför protesterna mot de kommande massdeportationerna till Afghanistan under hösten och vintern.
I Boden bestämde sig en grupp afghanska flyktingar bestående av hazarer, kristna konvertiter och andra som flytt sitt hemland på grund av politisk förföljelse, att i april hungerstrejka. Hungerstrejken började den 18 april och varade i 25 dagar. Under tiden deltog flyktingarna i olika protester och demonstrationer arrangerade med stöd av Asylrörelsen Norrbotten.
År 2013 rymmer många erfarenheter för Asylrörelsen. Slutsatser om hur kampen måste gå vidare måste nu dras inför 2014 för att kunna göra frågan om återinförandet av asylrätten till en valfråga. Det finns en klar skillnad i hur rörelsen har utvecklats jämfört med tidigare år.
En viktig del är det ökande aktiva deltagandet av flyktingar i de kampanjer som startar.
Flyktingar från olika grupper har tagit ett stort steg framåt och börjat organisera sig. I likhet med läget år 2005 och den stora rörelsen kring Flyktingamnesti så är det fler som engagerar sig i asylfrågan. Lärare, klass- och arbetskamrater, grannar och vänner går samman för att ta strid för utvisningshotade flyktingar.
Ett av många exempel på detta är den uppmärksammade kampanjen kring Laziz Sharifov och hans familj. Trots att Laziz går i svensk skola tvekade inte Migrationsverket att utvisa honom så fort han fyllt 18 år.
Kampanjen var relativt avancerad med symboliska ockupationer av Mi-grationsverket, protester utanför flyktingförvar samt demonstrationer direkt riktade mot ansvariga politiker. Stöd kom från både fackförbund och Svenska Boxningsförbundet, eftersom Laziz var en lovande boxningstalang.
Andra exempel är kampen för asyl åt afghanska flyktingar i Sundsvall och det plötsliga utvisningshotet mot den kosovoalbanska familjen Stokaj, som har bott i Sverige i elva år.
De olika asylnätverk och -grupper som finns – Asylrörelsen, Asylrätt 2014, Aktion mot Deportation och Ingen Människa är Illegal, för att nämna några – har en stor möjlighet att lägga grunden för en enad och större rörelse. De lokala kampanjgrupper som finns utspridda över hela landet och som i grund och botten kämpar för samma sak skulle stärkas av ett utökat samarbete.
Samtidigt måste rätten till asyl stå på en politisk plattform. Valåret är en chans för asylaktivister att avslöja de politiker som hycklar om människovärde och använder ordet humanism som en sköld mot politiska ställningstaganden. Samma politiker står bakom utvisningspolitiken, jakten på gömda och diskrimineringen av invandrare och utnyttjandet av papperslösa på arbetsmarknaden.
