Carlito går sin egen väg

2013-01-30 22:52:47

foto: David Quintanilla


”För mig är det positivt att fokusera på det negativa”, säger Carlito och öser i några skedar brun farin i tekoppen. Offensiv träffar P3 Guld-vinnaren på ett café i Stockholms innerstad för att växla några ord om det kommande albumet Krigarsjäl. Samtalet tar oss till forna civilisationers kungar, Bildts blodspengar, musikindustrins grepp över hiphopscenen och tillbaka till kapitalismens globala misslyckande. Men hela tiden med båda fötterna fast förankrade i betong-Sveriges perronggolv.

”Alla har en krona under luvan”, vad betyder det?
– Det är inte en referens till kungahuset om det är det du tror (skrattar). Det har att göra med att många svartskallar, blattar här i Europa och västvärlden när dom kommer hit reduceras till en stereotyp av tjuvar och underklass. Och på det sättet förlorar man sin självkänsla.
– Du reduceras till din härkomst, din hudfärg eller hårfärg. På samma sätt som kvinnor reduceras till att bara vara ett kön. En krona under luvan, betyder att du borde vara stolt, gå rak i ryggen och inte bli deras blatte.
– Vi härstammar från mäktiga kulturer och har en egen identitet som inte får försvinna i de generationer som växer här. Det är samma sak som den svarta kampen i USA, som reduceras till pimps, hoes och gangsters fastän de härstammar från mäktiga, tidigare kungariken i Afrika.
– Sedan kolonialismen har vi i Chile aldrig fått vara stolta över ursprungsdelen av oss. Ändå är det 75 procent av Chiles befolkning som har Mapucheblod. Man har lärt sig att det är ett sämre ursprung, ett som man behöver skämmas över. Man uppmuntras att vara stolt över sin vita sida.
– Jag har upplevt det på nära håll, jag har sett vänner och släktingar, som har komplex och skäms över sitt Mapucheursprung. Som förnekar det. Jag tycker vi ska vara mer stolta över vår Mapuchesida än vår förövar­sida.

Är Krigarsjäl bättre än din förra platta?
– Den största skillnaden med att jobba med skivbolag, är det här med att tänka i försäljningstermer. Krigarsjäl är mer musikalisk. Den har fler genomtänkta melodier och refränger och har mer sång. Den förra skivan gick mer rakt på sak och foku­serade på budskapet. Krigarsjäl är en metafor för att de som har tagit sig hit till Sverige är överlevare helt enkelt. Var stolt över den du är och din bakgrund. Du är en krigarsjäl och hela din familj och dina släktingar också.
– Jag försöker föra de människors talan som inte får höras i den politis­ka debatten eller i media idag. Jag vill självklart att alla ska höra vad jag har att säga, men jag representerar en viss grupp i samhället. Det är arbetarklassen, det är icke-västerländska och icke-vita svenskar o s v. Man vill inte bara predika för de redan frälsta.
– Det är en av de sakerna jag hoppas kunna uppnå genom den här oheliga alliansen med skivbolagen. Krigarsjäl handlar om rasismen, Guldburen fokuserade mer på själva klassperspektivet.

Gör du politisk musik?
– Allt är politiskt. Min musik är politisk. Men ofta när folk tänker politiskt, tänker dom på, fan vet jag, Centerpartiet eller Socialdemokraterna. Och många i förorterna känner inte igen sig i partipolitiken. Och de är inte representerade heller, i svensk politik. Därför ryggar många tillbaka när man säger politisk.
– Men man uppmuntras också att inte bry sig. I det här nyliberala samhället ska man bara fokusera på det positiva i livet. För mig är det positivt att fokusera på det negativa. ­(skrattar) Missförstå mig rätt nu. Jag menar att det är negativt att vara likgiltig. För mig är det positivt att ifrågasätta. Man uppmuntras att fly vardagen med olika former av droger och många låtar handlar om det.

Rom och Kush?
– Sådana låtar behövs också. Rom  och Kush är en bra låt och jag ­tycker själv om att gå ut och festa.
– Vad jag menar är att folk inte är vana vid att ifrågasätta. Frågar man varför någon gör på ett visst sätt, blir de förvirrade. Frankrike är också ett kapitalistiskt land, men när man höjer priset på frukt eller bröd där, bränner man upp butikerna, man angriper kapitalet direkt. Det gör man ­inte här.
– Till exempel under bombningen av Libyen. När folk var som mest bombkåta, även vänstern var sådär  ”bomba, bomba, bomba”, blev jag fett äcklad. Nato startar inte krig för att mänskliga rättigheter kränks någonstans. Mänskliga rättigheter kränks i England. Vadå, ska vi bomba England nu?

Ett av spåren på din nya skiva heter ”Fältblattar och husblattar”. Texten låter som en direkt översättning av ett tal av Malcolm X som pratar om en klassuppdelning mellan ­slavarna.
– Exakt. Vi tolkade Malcolm X tal, men på svenska och i en svensk kontext. Makthavarna tar gärna någon ur den förtryckta gruppen som de lyfter upp och låter den förmedla hatet. Då neutraliseras all kritik om rasism och  så kommer de undan.
– Det är inte så stor skillnad mellan Sverigedemokraterna och Folkpartiet. Men ingen reagerar när Sabu­ni eller Rojas säger samma sak som  SD säger. De är typiska husblattar. Mauricio Rojas sa att chilenare har stöld i blodet. Det är ett ­rasbiologiskt, nazistiskt utspel, men eftersom Rojas själv är chilenare kommer de undan och FP anses vara fortsatt ­rumsrena.
– Kapitalismen är egentligen död men man håller den vid liv via respi­rator. De skulle aldrig erkänna att de misslyckats med sin samhällsmodell. Myten säger att de segrat över alla andra ideologier. Det hävdas att kapitalismen visat sig vara den enda rätta vägen, den enda möjliga vägen för samhället.
– Men verkligheten visar att kapitalismen bara kan leda till förödelse, krig och lidande, naturens under­gång och nedbrytandet av människan.

Du är magister i mänskliga rättighe­ter. Är det här magisterrap?
– (skrattar) Nej, det skulle jag ­inte kalla det. Men jag har en större beto­ning på budskapet än andra rappare. Jag gör samhällskritisk musik, för att citera Aki. Jag för fram det på ett sätt som ingen annan gör. Min musik bottnar i verkligheten, analyserar den och kritiserar den. Jag antar att jag knyter ihop gatan med magistervärl­den på det sättet, eller nå’t.

Mohammed Ali fick spela Postkodmiljonär på ett av sveriges största tv-program; Postkodmiljonären…
– Jag tror att arrangörerna inte fattade vad låten handlar om ­faktiskt. Det var rätt kul, Momo (en av artisterna i Mohammed Ali, journ anm) sa att de måste misstolkat ­budskapet. Låten är ju egentligen en kritik av hela grejen.
– Skulle jag få stå och spela Babylon brinner och säga att Obama är en varg i fårakläder på, vad vet jag, Sikta mot stjärnorna, gör jag det så­klart. Det finns ingen bättre sändningstid att få ut sitt budskap.
– Det vore nice att kunna leva på musiken, av sitt arbete som andra yrken. Det skulle kräva mer breda massan och vad folk vill ha. Och jag kommer alltid att ha samma kärna i musiken, så det kommer väl aldrig hända (skrattar). Det är bara Petter och Timbuktu i princip som kan ­leva på sin musik. Eller inte riktigt, men du förstår.
Carlito föser ett sockerkorn över brickan med pekfingret och kollar på klockan.
När han gått lyssnar jag på albumet en gång till. Det är ett hårt betyg som Carlito ger sin samtid – en rasis­tisk, nykolonial, kapitalistisk medie­stat.
Men revolutionen känns lite närmare med Carlito i lurarna. Fuck Benny Blanco.

Intervju: Bilbo Göransson