Den globala finanskrisen innebär en politisk härdsmälta för de nyliberala idéerna och en plötslig renässans för statliga krisinsatser och tal om regleringar, men ändå inget automatiskt stopp för den huvudlösa privatiseringspolitiken.Till och med den extremt nyliberala svenska regeringen har tvingats till en omvändelse under galgen med tvångsinlösen av kreditinstitut. Privatiseringsministern Mats Odell, som skulle sälja ut både det helstatliga bolåneföretaget SBAB och statens andel i Nordea, har i stället tvingats låta Riksbanken ta alla aktier i Kaupthing Sverige i pant för en likviditetsgaranti – och nu ironiskt nog även rycka ut för att rädda investmentbanken Carnegie, som till förra året hade Odells uppdrag att sälja både Stockholmsbörsen OMX och SBAB. Anders Borg talar om en syntes mellan nyliberalismens fader Friedman och 1930-talets kristeoretiker Keynes.
Det är bara början. Allt tal om de svenska bankernas goda skick fastnar i halsen när blickarna riktas mot de kraschade fastighetsbubblorna i Estland och Lettland. Där står de svenska storbankerna Swedbank och SEB upp över halsen i ett träsk av dåliga lån, i stater som när som helst kan tvingas devalvera sina valutor med kanske 30 procent. Och vad händer när även svenska storföretag börjar knäa? Att nu sälja SBAB vore närmast omöjligt, och det framstår dessutom som helt osannolikt att regeringen under den kris som nu inletts ska lyckas med den budgetera- de försäljningen av statlig egendom för 150 miljarder kronor under 2009-2011.
Även på andra områden tvingas högeralliansen till reträtt. Det gäller till exempel nöd-stoppet för ombildningar av allmän- nyttans hyresrätter till bostadsrätter i Stockholms innerstad. Men än har regeringen inte släppt sina extrema planer på att privatisera all tidigare offentlig verksamhet som inte är ren myndighetsutöv- ning. Tre stora områden är aktuella:
• ”LOV”, en ny lag om så kallade valfrihetssystem, träder ikraft den 1 januari. Den innebär att ”fritt val” för brukarna att välja utförare införs inom äldre – och handikappomsorgen, men också inom sjukvården. Äldre- och folkhälsoministern Maria Larsson räknar med fler privata aktörer inom äldreomsorgen.
• ”Vårdval i Sverige” går ett steg längre, då regeringen med Göran Hägglund i spetsen vill tvinga landstingen att öppna all primärvård i landet för skattefinansierad plundring av privata vårdföretag redan från och med den 1 april 2009. Det betyder en privatisering av vårdmarknader för hundratals miljarder kronor. Förslaget har redan skick- ats till lagrådet, trots att 19 av 21 landsting liksom Vårdförbundet, Saco, TCO, PRO, HSO, RSMH med flera remissinstanser alla kommit med tunga invändningar.
”Utredarnas förslag syftar till att öppna sjukvården för kommersiella vårdföretag. En tvångslag införs som inom några år domineras av ett fåtal stora vårdkoncerner”, varnar föreningen Gemensam Välfärd. Vinststyrd vård innebär också, som redan visats i det nyliberala modellänet Stockholm, att ”lätta” patienter i välbärgade områden prioriteras före vårdtunga då landstingen fråntas sin rätt att styra lokaliseringen, samt ännu ett steg mot privata gräddfiler.
• Fri konkurrens på järnvägen kallas ett utredningsförslag om att SJ år 2011 mister sitt monopol på all långväga persontrafik.
Sekos förbundsordförande Jan Rudén varnar för kaos, uppsplittring och fragmentering. Eftersatt underhåll, försenade tåg och försämrad arbetsmiljö är erfarenheten av redan genomförda privatiseringar. Förslaget innebär också ett sabotage mot en klimatmotiverad omställning till höghastighetståg och gratis eller billig spårtrafik.
Att denna närmast surrealistiska privatiseringspolitik hittills tillåtits rulla vidare utan hörbara protester från vare sig s och mp eller v innebär en massiv utmaning för all verklig vänster att snabbt utveckla ett socialistiskt handlingsprogram för att rädda både banker, bilindustri, energi och transporter, vård, skola och omsorg.
