EU-ledarna famlar i mörkret

2006-07-28 15:41:46




EU:s senaste toppmöte i förra veckan bekräftade bilden av ett EU i kris. Österrikes förbundskansler Wolfgang Schüssel, som var värd för mötet, menade att EU nu måste resa frågan: ”Vad, var och varför?” Men han kunde lika lite som någon annan ge något svar om vart EU är på väg.
”Toppmötet slutade i alla fall inte i något praktgräl som tidigare möten, vilket är positivt”, sade en EU-byråkrat till EUobserver efteråt. Anledningen till detta var att alla svåra beslut sköts på framtiden.
När det gällde exempelvis EU:s konstitution eller författning enades toppmötet om en förlängd tankepaus i väntan på att val ska äga rum i Frankrike och Nederländerna. En stor majoritet sade nej till EU:s konstitution i de folkomröstningar som hölls i dessa två länder. Nejen i Frankrike och Nederländerna kastade EU in i en förtroendekris som man ännu inte överkommit, och inte kommer att kunna göra heller.
Vad EU-toppmötet beslutade, i vaga ordalag, var att en ny konstitution ska arbetas fram och kanske bli klar 2008 eller 2009. I stort sett handlar det bara om en förlängd tankepaus eller tid för återhämtning. ”EU ska sova på saken” som den polske premiärministern anmärkte i ett försök att vara rolig.

Vad gäller EU:s fortsatta utvidgning sades bara att den ska fortsätta och att för dagen ska inga nya villkor ställas på Turkiet. Av så kallade geopolitiska skäl (Turkiets läge) och till följd av ökade motsättningar mellan olika imperialistiska block och länder är EU mån om att inte stänga några dörrar till ett framtida eventuellt turkiskt medlemskap.
”Trots gemensamma skrivningar var oenigheten påtaglig på förra veckans EU-toppmöte. Länder som Frankrike och Tyskland är avoga till ett framtida turkiskt medlemskap. Nya medlemmar i öst klagar över B-lagsstatus. Samtidigt talar alla sig varma för att EU måste visa resultat för att vinna ett ökat förtroende bland medborgarna. Inte minst gäller det sociala rättigheter. Men sådana kan och ska inte EU ge”, skrev Svenska Dagbladet i en ledarkommentar 19 juni.
Men vad ska EU göra för att visa ”resultat”? EU:s kris är en följd av den europeiska kapitalismens långvariga stagnation, som fortsatt trots Lissabonprocess, östutvidgning och EMU (den ekonomiska och monetära unionen). Detta tillsammans med bristen på folkligt stöd och förankring gör att det inte finns något ljus i EU-tunneln. Pessimismen hos EU:s ledare är påtaglig trots att konjunkturen nu vänt uppåt, men denna märks främst i företagens vinster. De europeiska storföretagen gör rekordvinster samtidigt som lönerna pressas nedåt.
Den europeiska kapitalismens försvagning är visserligen en faktor som tvingar EU:s regeringar att försöka hålla samman gentemot både konkurrenter på världsmarknaden och arbetarna. Men samma ekonomiska försvagning har tenderat att fördjupa motsättningarna mellan EU-länderna och de olika nationella regeringarna.
EU:s impopularitet beror på den politik som förts, vilken fött sin egen reaktion i form av massprotester och generalstrejker, senast i Frankrike mot CPE-lagen.

Men det enda som EU-ledarna är överens om är att det ska bli mer av samma politik och att EU måste bli en mer aggressiv aktör på världsarenan, symboliserat i att EU beslutat skicka 2 000 soldater till Kongo-Kinshasa.
”EU ska och kan inte ge några sociala rättigheter”, skrev Svenska Dagbladet. Kan det sägas tydligare: EU är ett kapitalistiskt block, ett redskap för etablissemanget mot arbetare och fattiga.
För att skrota EU krävs att arbetare och unga förenas i en alleuropeisk revolt för att riva ner de murar som EU byggt mot flyktingar och de barriärer man satt upp för att förhindra gemensam kamp.
• Skrota kapitalets EU/EMU – för ett socialistiskt Europa i en socialistisk värld.