Hägglunds SD-anpassning – alliansen hakar på?

2014-12-23 15:57:22

foto: Therese Svensson
Kulturama tar strid för rätten till asyl.

Högertidningarnas ledarsidor gav närmast stående ovationer när KD-ledaren Göran Hägglund gav sig på flyktingarna. “Klokt, bra och utsökt”, ansåg den förre moderatledaren Ulf Adelsohn. Vad kan hindra att de andra partierna anpassar sig till SD?

Att Sverigedemokraterna skulle berömma Hägglund var väntat, men även de borgerliga tidningarnas ledarsidor stod på rad för att gratulera. Utspelet var “föredömligt” (Svenska Dagbladet), “En välkommen entré” (Dagens Nyheter), “rimlig analys” (Hallands Nyheter), “modigt och viktigt” (Västerviks-Tidningen), eftersom Hägglund “vågat ta i svåra, laddade problem” (Expressen), “Hatten av för Göran Hägglund” (SvD:s tidigare chefredaktör PJ Anders Linder i Axess) och så vidare.

“Räkna med att fler borger­liga partier följer efter”, konstaterade DN:s politiska kommentator Eva Stenberg, som beskrev det som ett paradigmskifte, “I torsdags ändrades åter det svenska politiska landskapet”.

I Skåne, där Sverigedemokraterna är starkast, välkomnades förslaget av både Folkpartiets och Moderaternas regionala ordföranden. Även riksdagsledamöter som Maria Abrahamsson (M) och Roger Haddad (FP) var mycket positiva.

Det är ingen tvekan om att Göran Hägglunds avsikt är att anpassa sig till en opinion som vill minska invandringen. “Vi ser röstsiffrorna. Vi läser mejlen som strömmar in. Vi hör hur det pratas runt fikaborden”, skriver han och säger sig vilja ta “människors oro” på allvar. Redan rubriken på hans artikel handlar om att “sänka kostnaderna”.

Därmed förstärker han bilden av invandringen som en enorm börda för Sveriges ekonomi. Men det finns pengar. Den regering han ingått i har sänkt skatter som minskat statens inomster med 140 miljarder kronor per år. De nya JAS-plan som beställts kostar 90 miljarder kronor. Sveriges EU-avgift är i år 37,7 miljarder. Förlusten för Vattenfalls Nuonaffär är 30 miljarder kronor.

Precis som försämringarna för pensionärer, sjuka och arbetslösa handlar försämringar för flyktingar om att skära ner utgifter. Men i frågan om flyktingpolitik och invandring är det också en fråga om att avleda missnöjet i samhället och peka ut syndabockar.

Göran Hägglund hade tre förslag:

Han vill sänka bidragen för nyanlända. Det ska ge “ekonomiskt incitament” för att arbeta. Det handlar då om “deltids- eller säsongsanställningar” och “jobb som kräver lägre kvalifikationer”.

Förslag nr 2 är ännu värre, att uppehållstillståndstillstånd ska tidsbegränsas till tre år. Efter allt prat om att “korta väntetiden” ska denna alltså förlängas med tre år. Då ska ett nytt beslut fattas, grundat på dels skyddsbehov, dels om “etablering på arbetsmarknaden”.

Båda dessa förslag öppnar för ytterligare lönedumpning och otrygghet på arbetsmarknaden. Den som vill stanna i Sverige är i händerna på de arbetsgivare som erbjuder “jobb som kräver lägre kvalifikationer”. Precis som för många arbetskraftsinvandrare kan den som lön betalas ut bli lägre än den som står på kontraktet.

Dessutom ska barn gå i skola i tre år utan att veta som skoltiden då tar slut eller inte. Bostadsproblemen förstärks också, liksom alla långsiktiga ambitioner.

Dagens Nyheter fråga i sin ledare hur Hägglunds förslag kan minska kostnaderna, då sänkts bidrag ska kombineras med sänkt skatt för den som får ett jobb, liksom sänkta arbetsgivaravgifter. Men denna fråga bortser från att det Hägglund verkligen är ute efter är “volymen”. Dessa stora försämringar ska höja muren genom att signalera “kom inte hit”. Hägglund skriver själv att “Förslaget kan också påverka hur många som söker asyl just i vårt land”.

Hans tredje förslag är “snabba avslag” för “säkra länder”, dit han räknar västra Balkan. Men om det finns “säkra länder”, varför finns det i så fall inte “osäkra länder” som borde ge “snabba uppehållstillstånd”? Sanningen är att t ex våld och hot mot romer på Balkan gör att dessa länder inte kan klassa som säkra. Även detta förslag handlar om signaler till förföljda som tvingas att fly, att dörren är stängd i Sverige.

Hägglund har skriver att dagens politik lett till utanförskap och därför tappat legitimitet. Men hans svar på detta är inte en annan politik utan att ställa flyktingar mot andra. Han drar sig inte för att skriva att försämringarna föreslås för att “säkra välfärden”.

Han vet samtidigt att det finns en stark opininon mot rasism och för rätten till asyl. I en opinonsmätning i höstas svarade 26 procent att Sverige ska ta emot fler flyktingar än idag, 32 procent detsamma som idag och 32 procent färre. Det vill säga, 58 procent vill inte minska antalet flyktingar till Sverige.

Opinionen innebär en viss broms även på allianspartierna, som måste krydda försämringarna med tal om att de “egentligen” försvarar rätten till asyl. Men alla partierna håller nu på med förändringar av sin migrations- och flyktingpolitik.

En utveckling liknande Danmark och Norge har inletts, frågan är hur snabbt och hur långt den går. Dansk Folkeparti kunde mycket snabbt sätta tonen i den danska debatten om invandring och i Norge har Fremskrittspartiet nått ända fram till regeringen.

Sverigedemokraternas beröm till KD-förslagen innebär att alliansen skulle kunna få SD:s stöd att bilda regering. Men även om de tog emot SD:s röster i budgetomröstningen är det antagligen för tidigt för allianspartiern att inleda ett öppet samarbete.

Det finns också socialdemokratiska röster som välkomnat Hägglund. “Göran Hägglund kanske har helt fel. Han kanske har helt rätt. Men det är bra att något annat parti än Sverigedemokraterna talar om den här frågan och gör det i någorlunda konkreta ordalag”, skrev Lena Mellin i Aftonbladet. Högersossen Widar Andersson – pådrivande för privatisering och vinster i skolorna – anser att Hägglund gett S “en välkommen spark i baken”. Widar Andersson föreslår själv en begränsning av anhöriginvandringen.

Ledarsidorna och Hägglund får det att låta som om Sverigdemokraternas tal om “massinvandring” är ett faktum. I fjol – 2013 – invandrade 116 000 personer till Sverige. Av dessa var 25 000 flyktingar som beviljats uppehållstillstånd. Nästan dubbelt så många, 47 500, kom hit med arbetstillstånd eller för att studera. Prognosen för de kommande 12 månaderna är att 80 000 kommer att söka asyl i Sverige. Det är i nivå med de högsta siffrorna under kriget i före detta Jugoslavien för 20 åren sedan.

Om någonting är Sveriges och andra västländers ansvar mycket större än antalet flyktingar som kommer. Kapitalismen som system har skapat extrema klyftor och utsugning. Sveriges vapenexport och affärer med diktaturer och länder i krig är en av orsakerna till att människor tvingas på flykt. I Syrien har kriget tvingat halva befolkningen att lämna sina hem.

Högerpolitikens nedskärningar och privatiseringar har urholkat välfärden. det öppnar för rasister och politiker att ställa grupper mot varandra. Det i sin tur riskerar att bli ett hinder för den gemensamma kamp underifrån som behövs.

Att försvara rätten till asyl handlar om solidaritet och stöd till flyktingar, men också om att försvara välfärden och visa att banker och storföretag har råd att betala. För detta behövs en stark rörelse, mot rasism och högerpolitik, mot kapitalism och imperialism – för välfärd, rättvisa och demokratisk socialism.

  • Ställ inte grupper mot varandra. Nej till försämringar för flyktingar, arbetslösa, sjuka och pensionärer. Gemensam kamp för vård, utbildning, jobb och bostäder åt alla.
  • Extra pengar till kommunerna för skola, vård, infrastruktur och flyktingmottagning.
  • Bygg bort bostadsbristen – förstatliga byggbolag och banker.
  • Försvara rätten till asyl. Stoppa tvångsutvisningarna.
  • Nej till privata vinster – flyktingboende ska ske i offentlig regi.
  • Nej till svenskt deltagande i Natos krig. Nej till svensk vapenexport.
  • Internationell solidaritet – för demokratisk socialism.