foto: Jonas Brännberg
Illug Jökulsson.
– Vi kan inte lita på regeringens löfte om nyval till hösten, de borde avgå omedelbart! De har inte ens kunnat sätta ett datum för val ännu.
Det säger Illug Jökulsson som fortfarande dyker upp varje dag utanför det isländska parlamentet (Alltinget) i Reykjavik och visar ett rött kort till regeringen.
Efter två veckor fortsätter massprotesterna mot den isländska regeringen, om än i mindre omfattning. Fortfarande sitter två ministrar kvar som varit inblandade i den skandal som panamadokumenten röjt. Dessutom är den statsminister som tvingades avgå fortfarande partiledare och ledamot av parlamentet, även om han har tagit ”semester” tills vidare.
Offensiv rapporterar direkt från demonstrationerna.
Det märks att det är en stormig politisk period. Överallt pratas det politik, och det finns knappt någon som stödjer regeringen. De som inte har deltagit i protesterna utanför parlamentet ursäktar sig. Utanför parlamentet är medvetenheten hög om att det är en systemfråga, att det inte bara handlar om korrupta politiker som har gömt pengar i skatteparadis.
Ilskan mot regeringen är massiv och det handlar inte bara om Panamadokumenten. Listan kan göras lång över skandaler och orättvisor. Regeringen har gett gratis fiskekvoter till regeringsmedlemmar och sänkt skatterna för fiskeindustrin som redan gör enorma vinster.
Skatterna för de rika har sänkts och maxnivån för direktörernas bonusar har fyrdubblats. Elskatten för aluminiumsmältverk och koldioxidskatten har sänkts. Vuxenutbildningen för de över 25 år har omöjliggjorts, samtidigt som arbetslöshetsersättning och barnbidrag har sänkts.
Sjukvården faller isär medan ett utlovat nytt sjukhus inte byggs. Lönerna i utbildningssektorn är låga och klasserna stora.
– Den stora frågan är hur vi ska få demokratin att fungera igen. Den nya konstitutionen som skulle vara mer demokratisk har också stoppats av de styrande partierna, säger Andri Sigurdsson, en av arrangörerna inom det lösa nätverket Jaeja.
Andri berättar om den fantastiska första demonstrationen dagen efter det hade avslöjats att statsministern hade gömt pengar i skatteparadis.
– Mellan 22 000 och 30 000 samlades här utanför parlamentet. De rymdes inte på torget, utan spreds ut på sidogatorna.
– Det märks att protesterna 2008 vid bankkrisen har haft en effekt. Då började det som mycket små protester utanför parlamentet som sedan växte. Nu var folk mer villiga att komma ut direkt, det fanns ett exempel att följa, berättar han.
Vilken roll spelar fackföreningarna?
– De har inte varit med alls. Förr var det fackföreningarna som gjorde sånt här.
Sedan de första enorma demonstrationerna har protesterna gått ned i antal. Förra lördagen (den 9 april) deltog 14 000 i protesterna och denna lördag deltog cirka 1 500.
– Vi behöver en ny strategi för rörelsen. Vi pratar om mer direkt aktion. Hittills har vi varit väldigt ”snälla” och egentligen inte alls konfronterat politikerna. Det kanske är dags att ändra det, säger Andri och fortsätter:
– Dessutom måste vi vara mer fokuserade på att få ut informationen – många vet till exempel inte att finansministern också ljuger och är inblandad.
Samtidigt fortsätter den politiska krisen att uppröra. I måndags (den 18 april) meddelade den 73-åriga presidenten Olafur Ragnar Grimsson att han ställer upp för omval för femte gången.
– Olafur har varit president sedan 1996. Island tävlar med Zimbabwe och andra diktaturer om vem som har längst sittande president, berättar en demonstrant.
– Det är sorgligt för honom. Han har helt tappat kopplingen till folket och tror att han är ”oersättlig”, säger Illug Jökulsson.
– Tyvärr utmanar inget av de gamla partierna det kapitalistiska system där storföretagens och bankernas intresse är i fokus, medan vanligt folk får kämpa för att klara sig.
– Den här rörelsen behöver ett politiskt instrument och det behövs en kamp mot hela systemet. Kapitalismen är roten till det onda, säger den isländske socialisten Magnus Jensen Asbjörnsson.
För ett socialistiskt aktionsprogram mot krisen:
• Sprid och utveckla proteströrelsen med strejker på arbetsplatser, universitet och skolor för att fälla regeringen.
• Kampen på gatan behöver ett politiskt verktyg för att utmana det gamla korrupta systemet.
• För kämpande demokratiska fack som tar strid för rejäla lönehöjningar för exempelvis de lågavlönade i offentlig sektor.
Bryt den kapitalistiska maktelitens grepp genom kamp för att:
• Stoppa alla privatiseringarna inom exempelvis energisektorn och fisket.
• Förstatliga banker och storbolag under de anställdas demokratiska styre och kontroll.
• Offentliga samhällsnyttiga investeringar och satsningar på sjuk- och hälsovård, skola, äldreomsorg, stöd och välfärd till funktionsnedsatta samt jobb i alla delar av landet.
