foto: Natalia Medina
Röda kort har blivit en symbol för protesterna, med innebörden att regeringen ska ut.
När avslöjandet kom söndag den 3 april om att Islands statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson genom sin fru haft pengar i ett skatteparadis tog islänningarna nästa dag till gatan. Torget framför parlamentshuset fylldes, svämmade över och blev den hittills största protesten någonsin på Island.
26 procent av islänningarna beräknades ha sett det extrainsatta inslaget av Kastljós när det direktsändes på söndagen den 3 april. Programmet länkade konton i skatteparadis till statsministern Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, hans fru Anna Sigurlaug Pálsdóttir, finansministern Bjarni Benediktsson och inrikesministern Ólöf Nordal. Den isländske journalisten Jóhannes Kr. Kristjánsson ställde Gunnlaugsson mot väggen, vilket ledde till att han avbröt intervjun innan den var avslutad. Eftersom Kristjánsson är välkänd på Island använde han SVT:s Uppdrag granskning som täckmantel för att inte väcka misstänksamhet.
Den 4 april, dagen efter att intervjun sändes blev en historisk dag när närmare 10 procent av Islands befolkning demonstrerade för Gunnlaugssons avgång.
På morgonen tisdagen den 5 april ställde Självständighetspartiets representant i Alltinget Bjarni Benediktsson Gunnlaugsson inför ultimatumet avgång eller ett avslutat regeringssamarbete. För att tvinga Självständighetspartiet kvar i tvåpartialliansen med Framstegspartiet gick Gunnlaugsson bakom ryggen både på det egna partiet och allianspartiet till Presidenten Ólafur Ragnar Grímsson med en begäran om upplösning av parlamentet samt nyval, något som Grímsson inte accepterade. När Sigmundur Davíð Gunnlaugsson tillkännagav att han inte tänkte avgå spädde det på folkets ilska. De kommande dagarna ledde till fler protester, om än inte med samma magnitud som den första.
Òlöf Einarsðòttir och Begga Þontàr står till vänster om parlamentsbyggnaden.
– Vi kom hit när vi fick reda på att han (statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson) tänkte sitta kvar i regeringen. Alla vi andra gör vårt bästa och sen får vi höra det här, det är så orättvist. Folk förlorade mycket under krisen, många vi känner blev drabbade. Vi behöver en helt ny regering.
Ingunn Vilhjamsðòttir, Gunnar J. Karlsson och Fridrik Pòr Gestsson har alla varit med och organiserat de två demonstrationerna.
– Det var 22 000 på demonstrationen i måndags och vi fick det till 6 574 deltagare på dagens demonstration, säger Fridrik.
Ingunn talade på den första.
– Huvudbudskapet i mitt tal var: Det här är inte okej, det här är vårt land, vår demokrati. Ni har fått sparken!
– Vi blev alla berörda av krisen. Jag känner många som blev av med jobb, bostad, allt, säger Gunnar.
Ingunn fortsätter:
– Min man jobbar inom byggbranchen och efter kraschen stod alla byggen stilla på Island. Nu måste han jobba i Norge, ifrån familjen. Så har många tvingats göra, arbeta periodvis i andra länder där det finns jobb, eller flytta helt. Om du föds i en rik familj med makt kan du omöjligt förstå vad vi känner, vad vi genomlever.
– Det är ett problem att folk med makt utnyttjar systemet och gömmer pengar utomlands. Vi behöver nytt folk i regeringen, vanligt folk. Det här fungerar inte, kapitalism fungerar inte och folk har börjat inse det.
Andres Zoran Ivanovic har dokumenterat demonstrationerna med sin kamera sedan 2008.
– Alla som är här hoppas på samma sak: nyval och en ny konstitution.
Efter tre dagar av protester avgick till slut Gunnlaugsson som statsminister, men valde trots kritik att sitta kvar i alltinget.
Tidigare fiske– och jordbruksministern Sigurður Ingi Jóhannsson tog över som statsminister. Regeringen annonserade även en tidigareläggning av valet till i höst.
Att Gunnlaugsson valde att sitta kvar som partiledare har kritiserats hårt även internt i Framstegspartiet. Efter skandalerna och de olika turerna fram och tillbaka har Framstegspartiets stöd sjunkit och det är framförallt Gunnlaugssons förtroende som har rasat. Tre av fyra islänningar uppger att de inte har förtroende för Gunnlaugsson och en tredjedel av Framstegspartiets väljare anger att de har lägre förtroende för honom.
Att Gunnlaugsson även har gjort en rad utspel där han har beskyllt pressen för ett drev har inte direkt höjt hans popularitet.
På fredagen 8 april, samma dag som Jóhannsson presenterade den nya regeringen lade de fyra partierna i oppositionen fram en misstroendeförklaring mot regeringen, vilket röstades ner med 38 röster mot 25.
Kristin Haralda, Erlingar Birgir Magnusson och Johanna Hardardòttir är några av de första att samlas på torget framför parlamentshuset under torsdag kväll. Kristin och Johanna bär på varsin trumma och Erlingar på ett trumpethorn.
– Det är samma människor om igen. De byter bara några personer på toppen. De har lovat oss ett nyval i höst, men vi litar inte på dem längre.
– Vi vill ha ett nyval inom 45 dagar. Inte i höst. Jag ska komma hit så ofta jag kan. Det kostar oss tid och pengar, men vi kommer i alla fall.
– Bankkrisen kändes som ett hugg i ryggen. Låt mig säga det på svenska, säger Erlingar och växlar från engelska till svenska:
– De är jävla idioter!
Kristin skrattar, men blir sedan allvarlig igen.
– För mina söner har det varit svårt. Två kämpar för att kunna behålla sina hem och en förlorade sitt hem.
– Gräsrötterna måste ta över. Vi måste iallafall försöka, även om vi riskerar att misslyckas.
– Jag tror att det kommer att hända världen över. Vi är ett litet land och vi kan vara ett föredöme och visa andra.
Atli Bollason står och håller barnvagnen i ena handen och ett rött kort högt upp i luften i den andra.
– Det regeringen har gjort hittills är inte tillräckligt. Vi är inte nöjda och vi kommer inte bli nöjda med mindre än att de alla avgår.
– Demonstrationerna efter bankkrisen var viktiga, där lärde vi oss att det vi gör kan ha effekt och det finns inte många såna exempel på Island. Efter krisen fanns det en vilja att göra om allting, men det gjordes inte. Hela det politiska systemet kämpar för sin överlevnad.
– De traditionella partierna har jättelåga opinionssiffror. Det är löjligt hur rasistiska Framstegspartiet är, Island tar emot väldigt få flyktingar fastän vi har så mycket plats och så mycket resurser.
– Sjukvården har sjunkit i kvalitet. Det saknas platser. Ett sjukhus har tvingats göra om garaget till sjukhus för att kompensera för platsbristen.
– De här demonstrationerna känns som det var i början efter bankkrisen, även om måndagens demonstration var mycket större. Då tog det veckor innan det hände något, tålamod är nyckeln.
Gunnlaugssons intention att fortsätta inte bara som partiledare utan även ställa upp i det utlovade nyvalet i höst oroar nu partikamraterna. Gunnlaugson har varit partiledare sedan 2009.
Det rytmiska trummandet är stundtals öronbedövande närmast parlamentsbyggnaden. En bit längre bak står Marino Sigurðsson med sin dotter.
– Det här är inte en ny regering. De har bara bytt plats. Finansministern borde också avgå. Förtroendet är bortblåst, de borde låta folket bestämma.
– Gunnlaugsson är bara toppen av isberget. Ingen i regeringen vill ta ansvar och folket är rasande. Det saknas respekt för oss, säger Sigtryggur Baldursson.
– Regeringen upprepar hela tiden vilket bra arbete de har utfört och kommer att utföra. Men de sänker skatterna och det börjar bli smärtsamt tydligt att de jobbar för de tre (rikaste) procenten.
– Jag är bankrutt på grund av krisen, den påverkar mig fortfarande, säger Ingibjörg Zophoniasðòttir.
Andra förlorade sina hem eller alla sina besparingar.
– Hela systemet är trasigt. Kolla hur sjukvården ser ut, hur fattiga, äldre och barn blir behandlade eller alla de som behöver bidrag för att klara sig. Jag skulle vilja ha ett samhälle som inte styrs av pengar. De (regeringen) vill bara privatisera allt. Vi borde inte bara ha minimilöner, vi borde ha maximilöner också.
Löftet om att utlysa nyval till hösten ger demonstranterna inte mycket för. Den starkaste parollen under protestdagarna har varit ”Kosningar strax”, nyval genast. Opinionsundersökningarna visar också att en majoritet är för nyval redan nu under våren.
I takt med att förtroendet för regeringspartierna har sjunkit har oppositionens stöd ökat. Piratpartiet, som vid det senaste valet låg på 5 procent, har nu opinionssiffror på runt 45 procent. Piratpartiet, som är relativt nybildat utan politiska misslyckanden i bagaget, ses framför allt av de unga som ett antietablissemangsparti emot korruptionen och för transparens i parlamentet.
Men Piratpartiet saknar ett politiskt program som kan svara mot de enorma utmaningarna som utarmningen av välfärden innebär; sjukhus i behov av modernisering och utökning, vägar som måste rustas upp, skolor som skär ner på elevhälsan med mera. Det behövs istället ett parti som baserar sig på den växande kampen och ger socialistiska lösningar på krisen och låter de rika och bankerna betala. ■
