”Jag är inte ’Seattle nice’”

2014-12-18 22:51:10


I Seattle har gräsrotskampen vunnit 15 dollar i timmen i minimilön, vilket har inspirerat andra städer att följa efter.

Seattle beskrivs som lika ojämlik som vacker. Och då är staden väldigt vacker – sägs det. Omringad av hav, sjö, berg och vulkaner. Nuförtiden är det trevliga Seattle synonymt med kamp och socialism.

Det var i november förra året som Socialist Alternatives (Rättvisepartiet Socialisternas systerparti i USA) kandidat Kshama Sawant blev vald till kommunfullmäktige i Seattle, med 93 000 röster. Posten motsvarar snarare våra kommunalråd då det bara finns nio invalda – arbetet i fullmäktige är ett heltidsjobb där varje invald ansvarar för stora förvaltningar.

Valsegern var spektakulär, både för Socialist Alternative och för arbetarkampen över hela USA. I Seattle var det första gången på 100 år som en socialist blev invald. På CWI:s internationella styrelsemöte i början av december träffar jag för första gången Kshama Sawant. Det är lätt att förstå att hon går hem i stugorna med sina rappa och slagkraftiga svar på allt.

Hur har det senaste året varit?

– Det har varit ett historiskt år i en historisk period som började med occupy-rörelsen. Det finns en brinnande vrede över ojämlikheten som har undertryckts under så många årtionden. Nu har vi inte bara visat att det är möjligt att sätta agendan för arbetarkampen utan också att det är möjligt att vinna, säger Kshama.

Det har verkligen gått snabbt. Parollen ”15 NOW” var avgörande för valsegern – 15 dollar lokalt beslutad och lagstadgad minimilön. Det pågick redan en rörelse för lågavlönade över hela landet. 

Direkt efter valsegern sattes planen i verket, där det första steget var att samla in namn för att få till stånd en folkomröstning om frågan. Detta satte en enorm press på borgmästaren som för att undvika att bli överkörd försökte hoppa på tåget och tillsatte en utredning. Även fackföreningarna deltog. Borgmästaren kunde sedan inte bromsa bollens rullning och i april var paketet klart. Även om det innehöll vissa brister, som att småföretagare får tre år på sig att införa 15 dollar (114 kronor) i timmen, innebär det en viktig sporre över hela landet. 

När San Fransisco nyligen införde 15 dollar i minimilön sades det rakt ut att Seattle hade banat vägen. I april kommer den första lönen på minst 15 dollar i alla kommunalt och statligt anställda i Seattles fickor.

Andra frågor som Kshama har jobbat med är till exempel kampen mot lyxrenoveringar som leder till 400 procents höjd hyra (ovanpå de senaste årens 29-procentiga höjningar). Framöver kommer ”skatt på de rika” att tas upp. Kshamas position ger räckvidd. Hennes tal delas i hela världen, bland annat hennes alternativa tal till Obamas årliga tal till nationen, talet vid den historiska klimatmarschen, fördömandet av kriget mot Gaza, på ursprungsbefolkningens dag med flera.

Det finns en öppenhet i USA. På grund av att det aldrig har funnits arbetarpartier, inte ens en motsvarighet till Socialdemokraterna, är många mer nyfikna på ”socialismen” – begreppet är inte nedfläckat. Å andra sidan är medvetenheten om den egna klassen lägre än i Europa. Att Republikanerna vann mellanårsvalet i höstas är inte liktydigt med en genomgripande högervridning av opinionen utan berodde mycket på det låga valdeltagandet. Tvärtom pågår rörelser som låglönekampen, de svartas revolt mot den statliga rasismen, kamp mot sexism på universiteten och lokala folkomröstningar i många radikala frågor.

– Alla 93 000 som röstade på mig identifierar sig inte som socialister, utan det var arbetarklass­karaktären som attraherade, som att vi bara tog emot bidrag från arbetare och lovade att jag skulle leva på arbetarlön om jag blev vald. Jag är ute i kampen, inte för min egen räkning, utan för att ge arbetarklassen en röst. Detta är ovanligt. En kvinna kom fram nyligen och frågade om jag är på riktigt, skrattar Kshama.

2015 blir en riktigt stor utmaning då det är dags för omval. Den 4 augusti börjar den första valomgången, och de två som går vidare ställs sedan mot varandra i början av november. Nu har etablissemanget fått upp ögonen för vilket hot Socialist Alternative utgör. Tidigare ansågs hotet som litet. Redan när Jess Spear, Kshamas partikamrat, kandiderade i höstas möttes hon av betydligt hårdare motstånd än vad Kshama gjorde ett år tidigare.

Men socialisterna har stora chanser i Seattle. Segern med 15 dollar i timmen är förstås populär och helt och hållet förknippad med Kshama. I en opinionsundersökning nyligen hade hon 50 procents stöd, näst bäst av alla nio och bara en procentenhet efter den politiker som ledde. I sin egen valkrets hade Kshama 60 procents stöd. Hon utmärker sig också med att ha flest motståndare, då de rika i Seattle ogillar henne starkt.

– Omvalet är viktigt för hela vänstern. Vi kommer att slåss. Jag är inte alls ”Seattle nice” (att alla kommer överens), utan retar gallfeber på de andra i kommunfullmäktige. Men det är inte därför de vill ha bort mig, utan de ser det som ett medel att tysta arbetarklassen som just har vågat ta ton. ■