Brush Fire Along I-84 ca. 1990s Near Boise, Idaho, USA
Skogsbranden i Västmanland är den största i Sveriges historia. Branden har hittills skördat ett dödsoffer medan ett tusental har evakuerats. Branden sprids när detta skrivs med två kilometer i timmen och närmar sig tätbebyggda områden. Räddningstjänsten tror att det tar minst en månad att släcka den och två månader med eftersläckning.
Den ovanligt heta och torra sommaren har dramatiskt ökat brandrisken.
Men trots många varningar om att det extrema vädret ökar faran för exempelvis skogsbränder har samhällets samlade beredskap för att möta katastrofer som denna inte rustats upp.
Sverige är ett av de länder där temperaturen beräknas stiga snabbare än det globala snittet.
Klimatförändringarna med stigande temperatur betyder såväl hetta och extrem torka som skyfall och återkommande hårda stormar, vilket ökar risken för stora skogsbränder, ”längre” brandsäsonger, översvämningar, ras och skred. Men samhällets beredskap för att Sverige blir varmare och blötare är minst sagt undermåligt.
Räddningstjänsten har under senare år drabbats av omfattande nedskärningar.
”Till exempel blir antalet brandmän allt färre – enligt vissa beräkningar har de minskat med så mycket som 10 procent de senaste tio åren. Samtidigt har antalet uppgifter som räddningstjänsterna ska utföra ökat. Räddningstjänsten rycker ut allt oftare. Mellan 2005 och 2012 har antalet utryckningar ökat med 10 procent, och idag gör räddningstjänsten drygt 120 000utryckningar per år. Samtidigt som kommunerna skär ner på räddningstjänsterna ökar värdet på det som brinner. Enligt statistik från branschorganisationen Svensk Försäkring har värdet ökat från strax över 3 miljarder kronor år 2000 till 4,7 miljarder år 2012 (SR:s Vetenskapsradion i mars i år).
Ett annat exempel är att Socialstyrelsen så sent som 2011 varnade för att beredskapen för kommande värmeböljor var dålig inom vården. Trots att det är välkänt att stigande temperaturer ökar dödsrisken.
Generellt sett saknas det idag specifika beredskapsplaner och vägledningar för att hantera värmeböljor i Sverige (det finns heller inget lagstadgat krav på detta i nuläget), konstaterade Socialstyrelsen.
Inte heller har varningar från andra länder, exempelvis skogsbränderna i Ryssland 2010, de senaste årens skogsbränder i Australien och årets bränder i Kalifornien, följts av ett åtgärdsprogram som ska stärka katastrofberedskapen och räddningstjänsten.
”Södra Australien och andraområden med så kallat medelhavsklimat må vara jordens mest brandutsatta områden. Men klimatprognoser tyder på ökande risker i många andra regioner. Även för södra Sverige visar klimatmodellerna ett ökande antal dagar med hög brandrisk i framtiden.
Vissa andra förändringar går också i fel riktning: Avrustningen av fattiga landsbygdskommuner och ökande användning av den brandfarliga nordamerikanska kontortatallen är exempel” (Anders Granström, universitetslektor i brandekologi, Sveriges lantbruksuniversitet Umeå till SVT den 12 januari 2013).
Men istället för att koncentrera sig på det verkliga hotet har politikerna skurit ner på samhällets räddningsinsatser och sänkt skatterna för de rika samtidigt som man lovat nya miljarder till militären med hänvisning till att den ”ryska björnen” står vid gränsen. Det blir nya dyra Super-Jas och u-båtar istället för åtgärder som stärker beredskapen för extremt väder och naturkatastrofer.
Alliansregeringen vill satsa 27 miljarder kronor mer på militären. Socialdemokraterna ännu mer, under de kommande åren. Det ska jämföras med flygplan med kapacitet att vattenbomba kostar omkring 240 miljoner kronor att köpa in. Men inköp av flygplan för brandbekämpning står inte på nedskärningspolitikernas dagordning.
Högerpolitikerna försöker två sina händer samt försvara den dåliga beredskapen och sin politik med att man ska inte ”göra politik av skogsbranden”. Men vem låter sig luras av denna cynism som bara är ämnad för att tysta kritik och för att hindra att krav reses på stärkt beredskap för extremväder.
Bland de boende i krisområdet finns en väldig frustration med bristen på beredskap och information.
”Problemet med branden i bergslagsskogarna var att ingen tog den på allvar. Inte regeringen, inte de myndigheter som är tillsatta att hantera kriser och inte ens ansvariga i regionen. Allvaret gick upp när det var för sent. När tätorter, byar och världsarv hotades, när hus brunnit ner och när människor dött. När 10 000 hektar stod i lågor och ingen hade någon kontroll. Vi som bodde i brandområdet fick inte vara delaktiga. Vi hölls utanför. Räddningsmanskapet ska ha all heder och de har gjort allt vad de kunnat. Men jag övertygad om att Sverige upplevt ännu en krissituation som kommer att gå till eftervärlden som katastrofal när det gäller samordning och hantering, skriver Lotta Gröning, journalist och boende i brandområdet, i debatt artikel på SVT opinion idag (den 6 augusti).
Alla som drabbas av den svåra skogsbranden måste garanteras full och omedelbar kompensation. ■
