”Jävlas inte med svenskarna” – Erik Almqvists rasism är SD:s rasism

2012-11-14 13:16:59


10 000 demonstrerade mot SD-rasismen den 4 oktober 2010.

“Håll inte på och jävlas med svenskarna” skriker Erik Almqvist till komikern Soran Ismail. “Det här är mitt land”, följde Almqvist upp med.
När Expressen idag publicerar filmen om vad som hände petas Almqvist i panik av övriga SD-toppen. Det ändrar ingenting. Filmen bekräftar att SD är och förblir ett rasistiskt parti.
SD:s ledande islamofob Kent Ekeroth är med under Almqvists rasistrunda och den som filmar. Och Almqvist är partiledaren Jimmie Åkessons högra hand.

Det är inte bara rasism i ord på filmen. Erik Almqvist och de andra SD:arna angriper fysiskt en man som de kallar “blatteälskare”. Helheten i SD:s reaktionära syn visas när Almqvist kallar en kvinna som ingriper för “hora”.
SD har i 2,5 år förnekat och ljugit om händelserna. Lögnerna och hyckleriet fortsätter när Jimmie Åkesson nu påstår att allt är nytt för honom. Men enligt Aftonbladet idag kände Åkesson hela tiden till vad som verkligen hänt.

Erik Almqvist är inte vem som helst i SD. När 10 000 personer demonstrerade efter att SD valts in i riksdagen 2010 uttalade sig biskop Eva Brunne positivt om demonstrationen. Då var det Almqvist som ledde SD-gruppens utmarsch ur Storkyrkan när Brunne talade.
I en debatt i Sveriges Radio efteråt var det igen Erik Almqvist som företrädde SD mot mot Arne Johansson, Rättvisepartiet Socialisterna, som företrädde arrangörerna för den antirasistiska demonstrationen. Almqvist klagade i debatten över ”klimatet” efter valet. Men vårt svar då och nu är det är precis så det ska vara. SD:s väljare och anhängare ska sättas under press. ”Det hoppfulla med valresultatet är den proteströrelse som det har skapat", sa Arne Johansson i debatten.
Samme Almqvist som då klagade på klimatet är alltså den som på Expressens film angriper minst tre personer med rasistiska och sexistiska tillmälen.

Banden mellan Jimmie Åkesson och Erik Almqvist var också tydliga i radioprogrammet Kalibers avslöjanden 2009:
”Kalibers reporter har blivit medbjuden på en kryssning till Tallinn tillsammans med ett trettiotal Sverigedemokrater, varav många är ledande figurer i partiet. Till exempel deltog ungdomsförbundets ordförande Erik Almqvist och partiledaren Jimmie Åkesson.
Kalibers reporter spelade både in vad som sas på de politiska mötena och vad som sas i hytterna och i restaurangen och det är just mellan möte­na som den grövsta rasismen lyser igenom.
En kväll samlades några från parti-toppen i en av hytterna och för att lyssna på och sjunga med i vit makt-musik. Alla närvarande stämde in i sången om hur Olof Palme blev skjuten, ”Skottet brann, blodet rann. Olof Palme han försvann”. Partiledaren Jimmie Åkesson var en av de som sjöng med. Sångstunden fortsatte med typiskt nazistiska sånger med texter som bland annat handlar om att döda judarna.” (Ur Offensiv nr 846, april 2009).

Fram till idag var Erik Almqvist SD:s ekonomiske talesman. Innan valet 2010 var han ordförande i SD:s “ungdomsförbund” och uppträdde i den egenskapen som en av SD:s frontfigurer. Tillsammans med ett par medhjälpare reste han runt och sa sig ordna torgmöten, möttes av protester och klagade i media över att hans ”yttrandefrihet” inskränkts.
2008 deltog han i SVTs Debatt mot bland andra Kristofer Lundberg från Rättvisepartiet Socialisterna. Den politiske våldsverkaren Almqvist uppträdde där med prat om att ”upprätthålla en rättsstat, vad som är ok och inte ok i lagöverträdelser”. Han påstod sig stå för ”den demokratiska vägen”.
Kristofer Lundberg från RS visade att när nazister och rasister ”tillåts att hålla sina samlingar ökar våldet på gator och torg”. Han visade också att SD inte alls är ett alternativ för alla som är missnöjda: ”Det behövs kamp mot Sverigedemokraternas rasistiska högerpolitik, de har inga lösningar på de problem som drabbar vanligt folk.”

Expressenfilmen bekräftar SD:s rasism, i högsta toppen av partiet. Men även om det kan försvåra SD:s försöka att putsa fasaden finns hotet från rasismen kvar. Mot denna krävs fortsatt antirasistisk kamp och kamp mot den orättvisa högerpolitiken.

Per-Åke Westerlund


——————
Faran med Sverigedemokraterna
Ledarkommentar i veckans Offensiv (skriven innan Almqvistfilmen publicerades)

Sverigedemokraterna fortsätter att öka i opinionsmätningarna. I Aftonbladet/United Minds mätning för november ligger det rasistiska partiet på rekordhöga 11,2 procent. Varför? Hur kan SD stoppas?

11,2 procent är nästan en fördubbling av valresultatet för två år sedan. Vad är faran med SD:s uppgång i opinionen?
1. SD är ett högerparti som stöder regeringen i det mesta. Nu senast förslagen om skattepengar till rika familjer som hyr in lärare för läxhjälp till sina barn och fritt fram att spekulera genom att hyra ut bostadsrätter.
2. Sverigedemokraterna fortsätter att vara ett rasistiskt parti. Partiets huvudfråga är att “kraftigt begränsa invandringen”. Ett mål i partiets principprogram är “en hög grad av etnisk och kulturell ­likhet bland befolkningen”.
3. Rasismen är ett försök att splittra och hindra kamp underfrån. Om arbetare, hyresgäster, ungdomar, pensionärer ska kämpa för bättre villkor krävs gemensam kamp – inte en uppdelning efter “etnicitet” eller “kultur”. Nedskärningar och försämringar för flyktingar öppnar dörren för nya försämringar för alla arbetare, pensionärer och arbetslösa.
4. SD försöker putsa fasaden för att få mer utrymme i media och bli mer accepterade av de andra partierna. Dagens Nyheter gav i förra veckan Jimmie Åkesson en helsida att bre ut sig om “massinvandring” och fördomar om bland andra somalier och de som blir svenska medborgare.
5. Andra partier anpassar sig till rasistpartiet, vilket är en trend vi sett i Europa. Fredrik Reinfeldt och regeringen upprepade tills nyligen att arbetslösheten främst är ett problem för invandrare (och ungdomar). Nu har Moderaterna lagt förslag om hårdare fängelsestraff, vilket också är en fråga SD drivit. Jimmie Åkesson skryter om att när moderata propagandachefen “Per Schlingmann numera talar om integrationspolitiken som en valfråga så är det våra väljare han adresserar”.

Utrymmet för Sverigedemokraterna, rasism och fördomar uppstår dels ur den ekonomiska krisen – varslen, nedskärningarna, oro för framtiden -, dels ur vilket alternativ som arbetar- och vänsterorganisationer erbjuder.
I samma mätning tappar alla de tre “rödgröna” riksdagspartierna: Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. S och MP har gått rejält åt höger och V försöker att inte stöta sig för mycket med S-partiet. Inget av de rödgröna partierna utmanar rasism och högerpolitik.
Politiken i Sverige hänger samman med vad som händer i Europa. I Grekland samarbetar högern och socialdemokraterna i regeringen om att genomföra EU:s slakt på välfärd, pensioner, jobb och löner. Det har gett utrymme för nazistiska Gyllene Gryning, som genomför våldsattacker på invandrare och antirasister.
I Grekland finns samtidigt en mottrend. Vänsterpartiet SYRIZA var tre gånger större än Gyllene Gryning i valet. Kraftfulla generalstrejker har pressat tillbaka rasismen genom att ilskan riktats som den ska – mot EU, politikerna och kapitalisterna. Också mobiliseringar av invandrare och flyktingar som svar på hotet från Gyllene Gryning har haft en positiv effekt. Men så länge den brutala åtstramningspolitiken fortsätter finns också hotet från rasism och nazism.

Sverigedemokraterna måste besvaras, men det kommer inte att göras av högerpartier, media eller myndigheter. Alla som oroas av arbetslöshet, bostadsbrist och nedskärningar måste samlas till kamp. Det är framför allt fackföreningarnas ansvar, men i väntan på centrala initiativ krävs initiativ av vänsterorganisationer, lokala fack, oorganiserade osv, liknande nätverken Välfärd utan vinst och Rädda vården i Malmö. Antirasismen måste vara en del av kampen mot högerpolitik, orättvisor och kapitalism.