foto: Lina Rigney Thörnblom
Kim Loed (t.v) och Sanna Holm (t.h) berättade om kvinnojourens arbete och utmaningar.
Haninge kvinnojour försöker ha möten med alla politiker för att presentera sina krav inför valet. Det är inte alla partier som har nappat, men Rättvisepartiet Socialisterna tycker att det är jätteviktigt och lät vårt medlemsmöte den 5 april fyllas av detta.
Sanna Holm började med att berätta om tjejjourens verksamhet. Genom samtalen (de erbjuder chatt, mejl och telefonsamtal), besök på skolor, självförsvarskurser med mera bekräftar jouren bilden av att många tjejer lider av ångest, relationsproblem och självmordstankar. Förra året hjälpte Haninge tjejjour 127 tjejer. Deras slutsatser är att den psykiska ohälsan bland unga tjejer till stor del beror på pressen att alltid visa upp sig som ”perfekt” i sociala medier, pressen att ha högsta betyg och att vi har ett väldigt individualistiskt samhälle.
Annelie Dahlberg är anställd på kvinnojourens skyddade boende. De tillhandahåller 17 sängplatser. Ofta kommer kvinnorna från olika delar av landet eftersom det är för farligt att bo kvar i sin egen kommun. Jouren hjälper kvinnorna med kontakter med socialtjänsten, arbetsförmedlingen, kuratorer, polisen, barnomsorgen, advokater med mera. De kan ordna barnvakt och följa med och handla.
Kvinnojoursrörelsen startade på 1980-talet som en ideell rörelse utanför statens ansvar, eftersom samhället inte tog något ansvar för misshandlade kvinnor. Nu har rörelsen genom hård kamp lyckats få samhället att ta ansvar, så det är socialtjänsten som betalar för placeringarna på kvinnojouren.
Förut var det alltid fullbelagt, men nu märks en annan tendens. Våldet har på inget sätt minskat, men kommunerna väljer att placera utsatta kvinnor och barn på vandrarhem istället. Det är billigare, eftersom det inte ingår något stöd för kvinnorna där. Annelie Dahlberg underströk hur olämpligt ett boende på vandrarhem bland samhällets utslagna är för en traumatiserad kvinna.
Kim Loed är ordförande för Haninge kvinnojour. Hon underströk bland annat att mäns våld mot kvinnor finns i hela samhället från toppen till botten, men det syns inte lika mycket bland mer välbeställda kvinnor eftersom de har lättare att ta sig ur det.
De krav som kvinnojouren för fram i valet är:
1) Från skyddat boende till eget boende.
Det råder en fruktansvärd brist på lägenheter och misshandlade kvinnor har väldigt svårt att komma ut från det skyddade boendet. Ofta har de inte den inkomst som krävs. En nybyggd etta i Vegaområdet i Haninge har en hyra på 9 000 kronor/månad. Ofta har de betalningsanmärkningar, eftersom mannen kan ha utövat ekonomiskt våld och tvingat henne att ta lån i sitt namn.
2) Kostnader för fritidsaktiviteter ska inkomstprövas. Skolan ska tillhandahålla matsäck vid utflykt.
Det är en skärande klassorättvisa att inte alla barn har råd med till exempel fotboll som kan kosta flera tusen eller att de inte kan följa med på utflykten för att mamma inte har råd med maten.
3) Förskolan och skolan ska aktivt arbeta med attityd- och värdegrundsfrågor.
Inte minst metoo-uppropet #tystiklassen visade på behovet.
I den diskussion som följde var många av RS:arna inne på att det finns ännu mer saker som behöver krävas, även om det så klart är bra att lyfta några huvudfrågor. Det var frågor som säkrare finansiering för kvinnojouren och om behovet av vårdinsatser, eftersom en av de viktigaste sakerna för att ta sig ur misshandelsförhållanden inte enbart är materiella, utan långvariga terapisamtal då kvinnan kan vara nedbruten av psykisk misshandel uppblandat med kärleksband som är svåra att ta sig ur.
I slutet av mötet gick Kvinnojouren med på att återigen titta på den kravlista på 19 krav som RS har lagt fram i Haninge kommunfullmäktige på åtgärder mot våld mot kvinnor (varav fyra är genomförda) för att se vilka som måste uppdateras. Vi återkommer med den uppdaterade listan och nya tag i kampen mot mäns våld.
