När detta skrivs ser förhandlingsläget mörkt ut i Köpehamn. Regeringarna i särskilt USA, men också i EU, verkar till synes helt opåverkade av de nya larmrapporter som ständigt strömmar in, nu senast från Al Gore om att Arktis sommaris kan vara borta om fem år. Om ett totalt sammanbrott kan undvikas återstår att se, men det står redan klart att det inte blir något bindande avtal nu.Sedan toppmötet öppnades har de afrikanska förhandlingsdelegationerna stått för en rad protester. När ett danskt förslag till utkast läckt ut upprördes afrikanerna bland annat över att den innehöll skrivningar om att det är den förhatliga världsbanken som ska förvalta den klimatfond där i-länderna ska bidra till understöd för klimatåtgärder åt u-länderna. Dessutom lämnas patenten orörda så att u-länderna får betala stora summor för att få del av klimatvänlig teknik. En annan aspekt är att många i-länder tar av sina biståndsbudgetar som skulle gå till t ex mödravård och fattigdomsbekämpning och döper om dem till klimatpengar.
Den 14 december genomfördes en afrikansk utmarsch från konferensanläggningen Bella Center i protest mot att USA fått ökat gehör för att skrota Kyotoavtalet. Istället för ett helt nytt avtal vill de fattiga länderna ha en förlängning på det gamla avtalet. Med tanke på hur dåligt Kyotoavtalet har varit kan detta verka märkligt, innan man inser att det nya avtalet ser ut att bli ännu sämre. I-länderna vill ha ett nytt avtal som inte är internationellt juridiskt bindande.
Alternativkonferensdeltagaren och forskaren på ”Tredje världens nätverk” Lim Li Lin säger på klimaforum09.org att det är möjligt att det blir ett avtal som saknar juridiska överenskommelser, ”Då kommer vi bara ha ett system där länder enbart gör vad de vill utan några internationella bindningar”.
Inte minst USA:s förhandlare har tryckt på för att det är marknadslösningar som ska gälla. Ett av de mest provocerande inslagen i Köpenhamn är den ohöljda sponsringen från företag som Vattenfall, Siemens, Coca Cola, flygbolag mm.
Ett förslag från EU som går ut på att finansiera projekt för att rädda regnskogarna, REDD, genom den föreslagna handeln med utsläppsrätter sågas av aktivister från Latinamerika och Asien som omöjligt att kontrollera, samtidigt det leder till en huggsexa om äganderätten.
Att stoppa avskogningen är väldigt viktigt eftersom skogsutarmningen står för 20 procent av tillskottet av växthusgaser. Men inte till priset av att storföretag ska kunna köpa sig fria från att minska sina egna utsläpp. REDD gör heller ingen skillnad på naturlig skog eller planteringar. Men en riktig regnskog suger upp fyra gånger så mycket koldioxid som planterad.
På många sätt handlar COP15 för världens politiker mer om att rädda kapitalismen än klimatet. Genom sk marknadslösningar skapas nya groteska spekulationsmarknader. Samtidigt utgör klimatkrisen en större kris än börskrascher och krig – och skulle kunna utgöra ett dödligt slag även mot det kapitalistiska systemet. Detta måste världsledarna försöka parera.
Men kapitalismen skapar inte bara industrier som spyr ut växthusgaser, utan också maktkamper mellan olika stater. Även de fattiga ländernas förhandlingsdelegationer är dopade med privilegier, lobbyism och makt, precis som i norr.
Därför kommer de aldrig att lyckas. De som kan komma överens är de som saknar egna maktintressen utan bara styrs av det gemensamma intresset att ha en värld att leva i.
Det är därför demonstrationerna som den internationella massdemonstrationen den 12 december är så viktig. Den kan bli starten på en rörelse som i förlängningen leder till att arbetare och fattiga över hela världen genom en socialistisk samhällsomvandling får makten att bestämma över vår gemensamma planets framtid.
