Donald Trumps installationstal var det mest stridslystna, kontroversiella och nationalistiska i USA:s historia. Aldrig tidigare har en tillträdande presidents rallarsvingar skapat en sådan splittring i den amerikanska makteliten, väckt en sådan oro bland allierade regeringar eller provocerat till ett så massivt folkligt motstånd. Den cirkus vi just nu bevittnar är ett extremt symptom på den djupa ekonomiska, sociala, ekologiska och politiska kris som råder i världskapitalismen, där också USA:s ledande roll har eroderats.
“Nu är timmen slagen för handling”, förklarade Trump i ordalag som gav ett klart besked om att alla försök av makteliten i Washington att fånga in, slipa av och kontrollera Trump misslyckats. Chockterapi är metoden, där en planerad rivstart med 200 förberedda dekret ska visa att Trump är fast besluten att förverkliga viktiga delar av sitt program redan under de första hundra dagarna.
De första dagarnas principbeslut har gällt att snabbt riva upp sjukvårdsreformen Obamacare, skrota USA:s deltagande i det asiatiska frihandelsavtalet TPP spärra allt bistånd som inkluderar hjälp till aborter samt ett federalt anställningsstopp, och i tisdags kom beskedet att Trump river upp beslutet om Standing Rock.
Snabba initiativ väntas också för att bland annat omförhandla frihandelsavtalet Nafta, bygga en mur mot Mexiko, utvisa tre miljoner dömda invandrare, upprusta USA:s missilförsvar och kräva att Natos medlemsstater ökar sina militärbudgetar.
USA har enligt Trump betalat ett alltför högt pris för att försvara andras gränser, nu är det de egna gränsbommarna mot invandrare och kapitalistiska konkurrenter som ska upp.
Att USA:s republikaner och Wall Street så lätt tycks vara villiga att ge upp den nyliberala frihandelspolitik som de har försökt pracka på hela världen kan tyckas förvånande.
En stor del av förklaringen är de sänkta skatter på 2,1 triljoner dollar som Trump mutar de rika och deras bolag med, liksom de feta mångmiljardkontrakt på infrastrukturvesteringar, fribrev till kol- och oljeindustrin med slopade miljöregler och en tygellös kapitalism på hemmaplan som de lockas med och de ministerposter de nu kan besätta med egna nycklar till alla de viktiga departementen.
Frågan är nu om Trump markerar början på en ny kapitalistisk era av nationalism, protektionism, handelskrig, militära rustningar och klimatförnekelse?
Säkert är att Europas högerpopulister med Marine Le Pen i spetsen, som dagen efter installationen jublade ikapp på en konferens i tyska Koblenz, vädrar fler valframgångar i ett EU som knakar i fogarna efter Brexit och Trump.
Mot detta står att Trumps regim redan från första stund är skakad av de väldiga massprotester med 3,5-5 miljoner deltagare som från dag ett har sköljt över världen, med minst dubbelt så många deltagare i Women’s March on Washington som under hans egen installation dagen innan, och som han själv så förödmjukande misslyckades med att blåsa upp bilden av.
Vad vi just nu bevittnar är de piskrapp av reaktion som under de närmaste åren kan ge upphov till nya, kampinriktade och förenade arbetar- och sociala rörelser i global skala. Och där den revolutionära insikten kan slå rot om att kapitalismen nu har blivit ett så oacceptabelt hot mot all mänsklig civilisation att den till varje pris måste ersättas av ett nytt globalt system: demokratisk socialism. ■
