Migrationsminister Morgan Johansson (S) uttalande i förra veckan om att en gräns nu är nådd, i den mening att Sverige inte längre kan erbjuda bostäder till alla flyktingar, är en fortsättning på den skärpta flyktingpolitik som regeringen och Alliansen har blivit överens om.
Migrationsministerns uttalande signalerar att regeringen förbereder nya åtgärder som ska hindra människor på flykt att söka asyl och skydd i Sverige. Moderaternas förslag, fyra dagar efter regeringens nya högersväng, är en varning om vad som kan komma: gränskontroller för att stoppa asylsökande från att komma in i Sverige och snabbare avvisningar.
Regeringen varslar även om nya nedskärningar med hänvisning till att kostnaderna för flyktingmottagandet ökar snabbt.
Totalt har närmare 120 000 människor på flykt kommit till Sverige i år för att få skydd och söka asyl. Enligt Migrationsverket kan 190 000 flyktingar ha sökt sig till Sverige innan årets slut.
Världen skakas för närvarande av den värsta flyktingkatastrofen sedan andra världskriget. Över 60 miljoner människor är på flykt. Varje dag får i genomsnitt 42 500 människor lämna sina hem till följd av krig, förtryck och fattigdom.
Bara en bråkdel av världens flyktingar har en chans att nå Europa, efter en livsfarlig resa som i år har krävt över 3 400 människors liv.
Sverige är vid sidan av Tyskland det EU-land som har varit berett att ta emot flest flyktingar. Men även i Tyskland skärps flyktingpolitiken, och högljudda röster inom den tyska regeringskoalitionen säger att ”gränsen är nådd” och kräver ett absolut tak för hur många som landet ska ta emot.
I Tyskland har ersättningen till flyktingarna sänkts, anhöriginvandring har försvårats och regeringen har nyligen beslutat att upprätta tre till fem asylcenter (uppsamlingsläger) där flyktingar från krigets Afghanistan och Balkanländerna, som inte kan förvänta sig att få asyl, ska tvångsplaceras innan de utvisas efter ett par veckor.
S-MP-regeringen påstår att ”gränsen är nådd” med hänvisning till att man fått nya uppgifter om att flyktingar i Tyskland vill till Sverige. Men redan innan hade regeringen börjat tala om att snart bryter ”systemen samman” och flaggat för att en gräns måste sättas om andra EU-länder inte är beredd att ta emot flyktingar från Sverige.
Löfven & Co vände sig till EU i vetskap om att man inte skulle få stöd eftersom EU-länderna ständigt bygger nya flyktingmurar och inte ens ämnar genomföra det som man på papperet har enats om. Med nuvarande takt skulle det ta 150 år innan EU-länderna har fördelat de 160 000 flyktingar som man har sagt skulle fördelas inom två år.
Det finns i Sverige ett enormt behov av offentliga satsningar för jobb, bostäder, infrastruktur och välfärd. Att fler flyktingar har sökt sig till Sverige understryker behovet av dessa nödvändiga satsningar.
Tidigare i år menade 6F-facken att investeringar i bostäder och infratruktur måste öka med totalt 28 miljarder kronor per år under en tioårsperiod och att pengarna ”måste tas från flera olika källor, exempelvis skatter och lån”. Ett sådant investeringsprogram skulle skapa cirka 170 000 jobb. Till det ska läggas att framtiden kräver en omedelbar klimatomställning och 100 000 nya gröna jobb och minst lika många nya välfärdsjobb.
Men regeringen väljer istället att skära ner och flyktingar blir syndabockar för en fortsatt högerpolitik som håller på att slita sönder samhället. Regeringen har dessutom, i uppgörelsen om flyktingpolitiken, även öppnat dörren till en låglönemarknad.
Därmed har det blivit än mer tydligt att kampen för asylrätt och en human flyktingpolitik också är en kamp mot högerpolitiken. Med vågen av flyktingsolidaritet i ryggen finns det förutsättningar för att bygga ett motstånd mot den skärpta flyktingpolitiken som är en del i regeringens snabba kurs högerut. I förra veckan lade sig också regeringen platt för vinstlobbyn och Alliansen när man sa ja till privata vårdcentraler.
Det är därför hårresande att en regeringskritiker som Göran Greider i Dagens ETC den 6 november skriver att det finns behov av en restriktivare flyktingpolitik och att man genom att ”sätta en gräns” kan motverka en ”högersväng i opinionen”. Det är precis tvärtom. Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson jublade efter Morgan Johanssons besked och sedan kom Moderaternas utspel..
Många frågar oroligt om samhället klarar de påfrestningar som det innebär att kanske så många som 190 000 flyktingar kommer till landet i år. Svaret är ja, men kräver en annan politik än den nuvarande som låter flyktingar, sjuka, arbetslösa, äldre och lågavlönade betala för att de rika ska fortsätta dra ifrån, samtidigt som storbolag och banker kammar hem rekordvinster.
Flyktingmottagningens kostnader får nu skulden för de nedskärningar som regeringen sedan lång tid tillbaka har planerat för, med hänvisning till att ”ladan är helt tom”, som finansminister Magdalena Andersson uttryckte det i oktober i fjol – alltså långt innan fler flyktingar sökte sig till Europa och Sverige.
Det är inte heller sant att statens kassa håller på att tömmas. Enligt Riksgälden (statens finansförvaltning) den 28 oktober vägs de ökade utgifterna för migration till stor del upp av högre skatteinkomster. Under årets första nio månader visade också statens budget ett överskott på 42,9 miljarder kronor.
Under flera års tid har biståndspengar delvis betalat flyktingmottagandet, där en femtedel av de budgeterade biståndspengarna i år går till flyktingmottagning i Sverige. Nu riskerar biståndet att halveras. Världens fattigaste ska alltså betala, trots att det finns pengar i överflöd, men på fel ställen och i fel händer.
Som Offensiv tidigare har skrivit sitter Sveriges 147 miljardärer på en förmögenhet som är nästan 20 gånger större än vad Migrationsverkets kostnader beräknas till för år 2016. I Migrationsverkets kostnader finns också flyktingmottagningens alla parasiter som tjänar hundratals miljoner på att staten sedan 1990-talet har dragit ned på flyktingmottagning och bristen på asylboenden. De privata asylboendena måste omedelbart tas över av stat och kommun.
Storbolag, banker och superrika har aldrig haft så stora tillgångar som idag. Vinsterna är rekordhöga och utdelningen till aktieägarna i år blev närmare 200 miljarder kronor. Och eftersom regeringen har accepterat de flesta av Alliansregeringens skattesänkningar går staten i år miste om dryga 100 miljarder kronor.
Till det ska läggas alla de skattepengar som försvinner på grund av börsbolagens och de rikas skattefusk. Undangömda pengar i skatteparadis lurar staten på 46 miljarder kronor varje år.
- Låt börsbolag och rika betala för ett program för bostad, välfärd och jobb åt alla. Enad kamp mot högerpolitik och rasism.
- Försvara asylrätten – nej till tillfälliga uppehållstillstånd.
- Riv Fort Europa. Säkra vägar till Europa för flyktingar. Avskaffa Dublinförordningen.
- Masskampanjer mot rasism, attentaten och mot skuldbeläggning av flyktingar.
- Stoppa tvångsutvisningarna.
- Flyktingamnesti – nu.
- Gemensam kamp för jobb, välfärd, bostad och ökade resurser till kommunerna.
- Internationell solidaritet: Global kamp mot imperialismens krig och plundring. ■
