Efter en lång kamp med många stora styrkeuppvisningar drar det nu ihop sig till slutstrid om BB i Sollefteå.
Beslut ska fattas vid Västernorrlands läns landstingsfullmäktige den 26-27 oktober. Landstingsfullmäktiges möte har föregåtts av en exempellös hets mot de S-politiker i Sollefteå som inte stödjer nedmonteringen av sjukhusets vård.
Fem socialdemokratiska arbetarkommuner i länet har den senaste tiden gått till attack mot sina partikamrater i Sollefteå för att de inte ställer upp på partilinjen om nedläggning av BB och den slutna kvinnosjukvården på Sollefteå sjukhus. De har också ombetts att avsäga sig alla sina landstingsuppdrag. Men John Åberg, Mikael Sjölund och My Larsson står på sig. Med ett massivt stöd i ryggen från vårdkampen i Ådalen blev deras svar att de skulle rösta emot det S-MP-styrda landstingets nedläggningsplaner.
Även engagemanget från kyrkligt håll attackeras nu av kränkta nedskärningspolitiker. Ett antal präster skrev ett brev till politikerna i landstingsstyrelsen där de visade oro för nedskärningarna och vädjade till politikerna. Detta gjorde Liberalernas Ingeborg Wikström och några till ordentligt kränkta, såpass att de nu minsann skulle ta upp detta med biskopen!
I slutet av förra veckan arrangerades en debatt i Sollefteå med representanter från samtliga landstingspartier. Debatten gav kanske inte mycket nytt. Det blev mycket flum och floskler från politikerna. Det socialdemokratiska landstingsrådet Erik Lövgren spelade rollen som en lite knastertorr byråkrat utan visioner. Vänsterpartisten Lars-Gunnar Hultin var bra när han sågade liberalen Ingeborg Wikstens naiva tro på privatisering som lösningen för BB.
Nyligen hotade Socialdemokraterna genom Roger Johansson, partidistriktets vice ordförande, att lämna ifrån sig makten om man inte fick igenom sin nedläggningsplan på landstingsfullmäktiges möte.
Troligen är detta utspel bara ett sätt att skrämma Allianspartierna till att stödja majoriteten och inte stödja till exempel krav på återremiss som de gjorde i våras när det gällde akutkirurgin.
Socialdemokraterna förstår att högeralliansen inte alls vill ha makten i detta läge. För Alliansen är det en taktisk position att låta S och MP genomföra dessa nedskärningsbeslut – som de egentligen också stödjer – och som ”låtsasopposition” hoppas slippa ta samma politiska stryk i opinionen som S-MP-styret nu får.
Samtidigt med protesterna i Sollefteå fortsätter krisen i resten av landstinget. Enligt landstingsrådet Lövgren med flera ska fler patienter skickas från Sollefteå till Sundsvall efter neddragningarna. Samtidigt fick vi i förra veckan veta att Sundsvalls sjukhus slog nya rekord med 47 överbeläggningar.
Ledningen för Sundsvalls sjukhus försökte desperat att få hjälp från grannlänen utan resultat. En av flera förklaringar till överbeläggningarna är att det inte finns tillräckligt med sjuksköterskor på sjukhuset.
Situationen har varit besvärlig på många avdelningar, vilket har gjort att personal har lämnat sjukhuset för andra yrken. Det är precis som Vårdförbundet Västernorrlands vice ordförande Annika Kiel Olsson sa till SVT den 23 oktober:
– Det är inte brist på sjuksköterskor. Det är arbetsförhållandena som måste bli bättre.
Det här gäller hela Västernorrlands landsting. Vi behöver kämpa gemensamt i dessa frågor över hela länet, såväl i Ångermanland som i Medelpad.
Måndagen den 24 oktober kallade S i Kramfors och Sollefteå plötsligt till pressträff. Ett förslag presenterades om att nuvarande process stoppas och att ett omtag görs för en ny ”strategi” för vården i länet. Riktlinjerna var att det ska finnas tre akutsjukhus i länet och att en expertgrupp tillsätts för att utreda frågan. Akutenheter för sjukdom, olycksfall och förlossning ska finnas på tre sjukhus, menade de.
Kramfors och Sollefteåsossarna ville nu få partikamraterna att acceptera detta inför det stundande landstingsfullmäktige. De hoppas att en ”saklig utredning” ska bidra till att kunna lösa splittringen i partiet. Vilket beslut som landstingsfullmäktige tar är inte klart när detta skrivs. Det troliga är att landstingsstyrelsens förslag går igenom. Det är dock inte omöjligt att det blir en återremiss, vilket kräver stöd från endast en tredjedel av ledamöterna.
Hur än beslutet blir har dagens landstingspolitiker visat att de vill vad Ådalen inte vill. De står inte upp för mer resurser och upprustning av vården, utan väljer att offra en jämlik vård i länet. Dessa politiker förtjänar inte längre något förtroende, utan måste sparkas från makten!
Oavsett hur det går vid fullmäktigemötet skulle alla som kämpar för en bra vård i Sollefteå och Ådalen behöva samlas och diskutera hur vi ska gå vidare.
Engagemanget och kraften i proteströrelsen, Sollefteås framtidens sjukhus och Ådalen reser sig igen, har varit och är enorm. Den får nu inte slösas bort, utan måste tas tillvara och få ett politiskt utryck som kan utmana de nedskärningspolitiker som snart återigen ber om vårt förtroende med vackra vallöften. En bred, fortsatt gräsrotsrörelse som mobiliserar till kamp mot varje nedskärning, men också formulerar alternativ för vad rörelsen ska slåss för när landstinget sviker.
En samlingsdag, till exempel på temat ”Kampen fortsätter – Ådalen reser sig för vården”, skulle kunna vara ett bra avstamp till detta.
För att rädda vården i länet och Ådalen krävs det mer resurser. Det kommer inte att gå att ständigt leta nya poster att spara på eller ”vända på alla stenar”. Vården är redan hårt bantad vilket, förutom neddragningarna, har skrämt bort personal från yrket.
Det behövs en landsomfattande politisk masskamp för att kräva tillgång till de resurser som finns i fel fickor, men som idag akut behövs för en upprustning av vården.
Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv menar att i en sådan kamp behöver socialistiska krav drivas på att pengarna tas där de finns – hos bankernas och storföretagens rekordvinster.
- Stoppa nedskärningarna i vården
- Tre akutsjukhus i länet
- Rädda BB i Sollefteå
- Upprustning efter behov på eftersatta avdelningar på Sundsvalls sjukhus
- Höj lönerna och förbättra arbetsvillkoren för de vårdanställda
- Staten måste omedelbart skjuta till de resurser som krävs för en jämlik och rättvis vård i hela länet och landet ■
