Laura Fitzgerald.
På CWI:s internationella styrelsemöte blev kvinnokampsdiskussionen mycket större än tidigare år. Alla sektioner upplever en kvinnoradikalisering, även om det ser olika ut.
Metoo är exempelvis inte lika stort i England, Frankrike och Tyskland som i Sverige och USA. Den kontinentala rörelsen mot våld mot kvinnor i Latinamerika, Ni Una Menos, bara växer med ett stort koordineringsmöte i Uruguay förra helgen.
Fler och fler av CWI:s sektioner har satt upp ROSA-organisationer för den socialistiska feminismen. ROSA startade först i Irland för några år sedan och har både Rosa Luxemburg och Rosa Parks som förebilder. Andra sektioner har satt upp Libre y Combativas. Alla var överens om att den internationella kvinnodagen den 8 mars kan bli enormt stor år 2018 och att vi måste börja förbereda oss redan nu.
Portugal: Minerva Martins
– Vi var med i en marxistisk feministisk studiegrupp på universitetet. Vi diskuterade aborträtt, prostitution, och vad marxistisk feminism är. Det var en separatistisk grupp med både arbetare och studenter, många svarta kvinnor. Det slutade med att de fem av 17 som inte var med i Socialismo Revolucionario beslutade sig för att gå med och att vi samtidigt satte upp ROSA som organisation. Detta gjordes på ett offentligt möte om abortkampen.
– Aborträttigheterna vanns i Portugal 2007. Vi tog upp om abortkampen på Irland som ROSA kommer ifrån och talade om kampen mot totalförbud av abort i Angola (en kamp som lyckades skjuta upp beslutet om en lag i våras som skulle ha gett 10 års fängelse för genomförd abort, utan undantag).
– Vi hade en talare på demonstrationen den 25 november mot mäns våld mot kvinnor med över 100 deltagare. Den första kampanjen för ROSA nu blir för offentliga och gratis förskolor. Det finns alldeles för få och de som finns är dyra med en månadsavgift som motsvarar en halv minimilön.
Belgien: Emily Burns
– ROSA i Belgien sattes upp den 8 mars då vi ordnade en demonstration med 600 deltagare (det var den största demonstrationen på 8 mars som någon har ordnat på många år) och har nu grupper i fem städer, varav på fem olika skolor i Gent.
– Vi anser att basen till sexismen är kvinnors ställning i samhället. Vi har haft många olika event. 10 000 demonstrerade mot Trump när han kom till Bryssel och ROSA hade det mest livfulla och högljudda demoblocket.
– Kvinnokampen är på frammarsch. 2 000 demonstrerade genom Bryssel den 25 november (internationella dagen mot mäns våld mot kvinnor). Vi har även varit på vård-demonstrationer, på Pride och på festivaler. Vi har också hjälpt fackföreningar att arbeta fram ett kvinnokampsprogram. Nästa steg blir att ha demonstrationer på alla platser där vi finns den 8 mars 2018.
Polen: Kacper Pluta
– För ett år sedan lyckades försöket att totalförbjuda abort i Polen stoppas genom stora spontana kvinnostrejker. Tyvärr ville de självutnämnda ledarna inte säkra segern genom att bygga vidare på framgången och stärka organiseringen.
– Vi varnade för att försöket från fundamentalisterna skulle komma tillbaka. Redan i somras lyckades de förbjuda dagenefterpiller och just i dagarna blev det klart att de väcker frågan igen i riksdagen. Så vi ber alla vara beredda med internationell solidaritet. Abortfrågan kommer upp framåt vårkanten i Polen och CWI i Polen börjar kampanjen emot abortförbud redan imorgon.
Österrike: Sonja Grusch
– Kvinnor är i ledningen i många olika rörelser. En orsak till kvinnoradikaliseringen nu är att den är en reaktion på det vi har fått höra i uppväxten, att allt är möjligt – det finns inga hinder för den personliga friheten, en bild som ju kraschar mot den krassa verkligheten.
– SLP (CWI i Österrike) ordnade en demonstration, ”Inte med mig”, den 28 september (internationella dagen för aborträtt) och tog initiativ till den första #Metoo-demonstrationen som ägde rum den 25 november. 200 mycket energiska deltagare slöt upp. 2018 kommer det att vara hundra år sedan kvinnors rösträtt beslutades om i Österrike och i många andra länder. Detta måste uppmärksammas. Frågan om kvinnostrejker på 8 mars kan mycket väl komma upp igen.
Spanien: Mariam
– Izquierda Revolucionaria har i år startat den feministiska plattformen Libres y Combativas (fria och stridsvilliga) som ger ut en egen tidning. Vi är positivt chockade över responsen och har sålt tusentals tidningar. Redan med elevfackets deltagande i den internationella kvinnostrejken 8 mars, där skolstrejker ordnades på 1 000 skolor och universitet, visades vilken ny nivå kvinnokampen är på.
– Vi har sikte på att nästa år ska bli ännu större med generalstrejk den 8 mars och en stor all-spansk konferens för Libre y Combativas senare samma månad.
Mexiko: Carla
– Libres Y Combatives lanserades i mars. Samtidigt lanserades ett elevfack, men det går bättre för Libres. Två som jobbade för vår organisation Izquierda Revolucionaria fick sluta då de var byråkratiska och sexistiska. Två kvinnor tog över och nu är det majoritet kvinnor på alla ledningsnivåer i partiet. Motståndet mot det dödliga våldet mot kvinnor är en växande rörelse i Mexiko.
Brasilien: Jane Barros
– Den ekonomiska krisen slår hårt. 12 miljoner kvinnor är arbetslösa. Våldet ökar. 12 kvinnor dödas av sina partner eller ex varje dag. Det här är ett direkt problem som även drabbar kämpande socialister – vi har kamrater som hotas och misshandlas av sina män eller ex. Vi deltar i Vänsterfeministiska Fronten som har funnits i knappt ett år.
– Den största frågan vi har drivit är motstånd mot Temers senaste attack, lagförslag 181, ett förslag om att inskränka den begränsade aborträtten ytterligare. På enbart tre dagar mobiliserades 10 000 kvinnor till en demonstration i Sao Paulo. Det finns goda chanser att vinna den här frågan.
Irland: Laura Fitzgerald
– Kampen för rätten till abort är på stark frammarsch på Irland. Förra året deltog 20 000 på den årliga demonstrationsdagen, i år var det 40 000. ROSA har spelat en viktig roll genom åren och i år främst med abortpiller-bussen som åkt runt, aktionen med Handmaids (utklädda till rödklädda barnafödare som i TV-serien Handmaid’s tale) utanför parlamentet, den stora Bread and Roses-festivalen med mera. Detta har precis som i många andra länder lett till att många unga kvinnor även har gått med i The Socialist Party. Var beredda på stödaktioner även för Irlands räkning.
– Det är mycket troligt att trycket underifrån är så stort att det blir en folkomröstning om aborträtten nästa år. Om det då kommer attacker från pro-liferörelsen kan det bli riktigt stora uppror.
Ryssland: Rob
– För ett år sedan var vi ganska få i Socialistiska Alternativet och ingen var kvinna. Vi beslöt att förändra detta. Nu är flera kvinnor aktiva och en jobbar för vår grupp. Vi har en feministisk socialistisk bulletin som heter Icke-Cosmopolitan. Vi har precis genomfört en aktion mot våldet mot kvinnor intill Krupskaja-monumentet. Vi ordnar en feministisk konferens senare i december dit det redan är 70 anmälda.
– Vårt mål är inte bara att bygga upp en socialistisk feminism, utan också en kvinnorörelse överhuvudtaget. Det existerar ingen kvinnorörelse i Ryssland, då repressionen är extremt hård mot alla former av proteströrelser.
Italien: Christine Thomas
– Det är en enorm förändring på bara några år. Den feministiska rörelsen var väldigt liten, men förra årets 25 november-demonstrationer (mot våld mot kvinnor) samlade 250 000. Trycket underifrån fick initiativtagarna att öppna för en verklig lokal organisering med demokratiska strukturer. I exempelvis Bologna deltar 100 kvinnor (och några män) på de regelbundna mötena, och så ser det ut i alla städer.
– Non Una di Menos (som rörelsen heter efter Ni una Menos i Latinamerika) samlade detta år 150 000 den 25 november. Det var strejker på 8 mars och de appellerar till fackföreningarna att strejka nästa år igen. ■
