Även om den allt mer totalitära rege-ringen i söder proklamerar militär seger är den nationella frågan långt ifrån avgjord. Tamilerna kommer inte att infoga sig under Rajapakse samtidigt som kamputbrott i söder på sikt är oundvikliga.Just nu fördjupas en humanitär katastrof i norr. Upp till 200 000 civila tamiler är innestängda i ett område på bara 46 kvadratkilometer (motsvarar en tiondel av Göteborgs kommuns area). Tung krigföring mellan regeringstrupper och LTTE:s soldater pågår mitt bland flyktingarna. Domine- rande är regeringstruppernas oavbrutna artilleribeskjutning.
De flyktingar som tagit sig ut från området berättar att ”de vistats dagar utan slut i bunkrar – urskillninglöst bombardemang, skadade och döende runt omkring, ingen tid eller utrymme att begrava de döda”, rapporterar Läkare utan Gränsers ansvariga, den holländska läkaren Annmarie Loof. ”De skador vi ser är för det mesta kulhål och granatsplitter. De är trötta, hungriga och rädda, och har ingen information om de familjemedlemmar som inte lyckades fly krigszonen”. ”Barnen på sjukhuset är utan sällskap. De skriker efter sina mödrar.”
Ytterligare tusentals tamilska flyktingar finns i en ”icke-krigszon”, en ännu mindre landtunga dominerad av sand, med vatten på båda sidor. Men även detta område beskjuts. Enligt Human Rights Watch har 2 000 civila dödats under de senaste striderna och dödstalet stiger. Till och med regeringens högste sjukvårdstjänsteman i området, Thurairaja Varatharajah, säger att granater faller dygnet runt i områden som regeringen lovat att inte attackera. Han uppgav att 60 civila dödades och 159 skadades under en dag, onsdagen den 5 mars.
Förhållandena är fruktansvärda. Bristen på mat gjorde att 13 flyktingar dog av svält under en vecka i månadsskiftet februari-mars. I området finns varken rent vatten eller några toaletter, vilket gör risken stor för diarréer, vattkoppor och hepatit (gulsot).
Mahinda Rajapakse vann presidentvalet i slutet av 2005, på grundval av rasistisk propaganda mot minoritetsbefolkningen i norr, tamilerna. Rajapakse utnyttjade det stora missnöjet bland majoriteten, singaleserna, för att peka ut tamilerna och den de facto-stat som LTTE har upprättat i norr som ansvariga för krisen i landet. United Socialist Party (USP, Rättvisepartiet Socialisternas systerparti) varnade redan på valnatten för att Raja- pakse ”släppt loss de rasistiska hundarna”.
Redan i början av 2006 återupptog Rajapakse kriget, efter vapenvila sedan 2002, även om det dröjde till januari 2008 innan han formellt rev sönder avtalet. Under 2006-2008 dog fler i kriget på Sri Lanka än i Afghanistan. Nu i vinter lyckades regeringstrupperna tränga igenom LTTE:s för- svarslinjer. Orsakerna var flera: a) USA:s ”krig mot terrorism” har utnyttjats av regeringen för att vinna stöd från regeringar i väst och terrorstämpla LTTE; b) redan 2004 kunde regeringen vinna över en LTTE-befälhavare i de östra delarna, Karuna, och senare ta över dessa områden; c) regeringen la beslag på biståndet efter tsunamin 2005, trots att tamilernas områden var värst drabbade; d) den indiska staten har assisterat Sri Lankas regering, bl a genom att stoppa sjötransporter, samtidigt som många andra stater sålt vapen till Sri Lanka. LTTE:s svaghet har varit att man enbart sett den nationella kampen som en militär fråga, och inte genom en klasspolitik försökt vinna stöd hos förtryckta och fattiga singaleser.
Trots hycklande fördömanden från väst av Rajapakses krig har han välkomnats, till exempel på det brittiska samväldets toppmöte i London förra sommaren. Just pågår också förhandlingar mellan Internationella valutafonden, IMF, och Sri Lankas regering om ett lån på motsvarande 17 miljarder kronor. Detta till ett land där statens budget är en krigsbudget samtidigt som hundratals skolor läggs ner.
Parallellt med kriget har Raja- pakses klan – han har tagit med tre bröder i regeringen – ökat repressionen i söder. Sri Lanka är ett av världens farligaste länder för journalister. I januari mördades redaktören Lasantha Wickrematunge på öppen gata i Colombo. Nadesapillai Vithyatharan, redaktör för tidningarna Uthayan daily och Chudaroli, bortfördes av beväpnade män från en begravning i Colombo i februari. Han besökte Sverige och Norge i april 2008, och deltog som besökare på ett offentligt möte som Rättvisepartiet Socialisterna anordnade mot kriget på Sri Lanka, med Srinath Perera från United Socialist Party (RS systerparti) som talare.
Polisen meddelade först att Nadesapillai Vithyatharan bortförts av oidentifierade män, men sa senare att han arresterats. Förföljelsen och våldet mot journalister drabbar både kritiker av kriget och dem som avslöjar regeringens korruption.
United Socialist Party utsätts för statens repression. I provinsvalen i Nurawa Eliya nyligen arresterades partiets kandidat och två kampanjarbetare på falska anklagelser och hölls kvar tills valen var över. USP fick trots detta 1 400 röster, vilket var tio gånger mer än den vänsterorganisation som kom närmast.
USP försvarar traditionen från den tidigare starka arbetarrörelsen på Sri Lanka – att försvara tamilernas rättigheter och uppmana arbetare och fattiga från alla befolkningsgrupper och religioner till enad kamp. På kapitalistisk grundval finns ingen lösning på nationellt förtryck och kampen för nationell befrielse. I imperialism och kapitalism är förtryck och splittring av minoriteter inbyggt i systemet. USP kämpar idag under svåra förhållanden för demokratiska rättigheter, för ett omedelbart slut på kriget och bygget av ett socialistiskt massparti för arbetarklassen.
Den ekonomiska krisen slår nu hårt mot Sri Lanka, med ökad arbetslöshet efter flera år av rekordstora prisökningar. När regeringen inte längre har kriget att skylla på, och använda för att söka stöd, innebär Sri Lankas tidigare starka tradition och USP:s arbete idag att arbetarkampen kommer att öka och med den allt fler som kämpar för socialism.
Per-Åke Westerlund
En internationell kampanj mot kriget och för demokratiska rättigheter lanserades lördagen den 7 mars i Chennai i Indien.
Läs mer på www.socialistworld.net
