Argentinas president Cristina Fernández Kirchners beslut att förstatliga 51 procent av oljebolaget YPF har fått många närliggande regeringar men även stormakter att se rött.Åtgärden togs mitt under en lågkonjunktur som slår hårt mot landet.
Förstatligandet sågs särskilt som ett stort slag mot Spanien och det spanska multinationella företaget Repsol. Spaniens industriminister Jose Manuel Soria sa i ett uttalande att ”det här är en fientlighet mot Spanien som kommer att få konsekvenser” och hotade också med att utesluta Argentina ur G20-länderna.
Argentinas åtgärder fördömdes av både Chiles regering med Piñera i spetsen, men också av Mexikos och Bolivias presidenter.
På första maj deklarerade Bolivias president Evo Morales att även Bolivia nationaliserar det spanskägda elföretaget Transportadora de Electricidad. Men detta var mer av en symbolisk gest för att vinna tillbaka det stöd han tappat hos det bolivianska folket de senaste månaderna –det visades tydligast på att han timmarna efter att han gått ut med förstatligandet invigde Repsols nya gasanläggning, som är den största investeringen hittills i Bolivia under MAS-regeringens tid vid makten.
De bolivianska myndigheterna har också medgett att de kommer att betala ett ”korrekt” pris för Transportadora de Electricidad.
Båda dessa åtgärder kommer med stor sannolikhet att ses som något väldigt positivt av arbetarna i både Bolivia och Argentina. Men världens överhet ser med fruktan på det som kan hända ifall denna utveckling fortsätter. Och det står klart att situationen kan bli mycket mer spänd jämfört med när Chavez i Venzuela genomförde förstatliganden på 00-talet eftersom världsekonomin idag är i kris.
Kirchners nationalisering har varit tillräckligt för att provocera fram ilska från den härskande klassen. Det utgör inte bara en förändring av regeringens politik. Kirchners har aldrig varit varit vänner av den argentinska arbetarklassen och de fattiga. Hennes föregångare och nu avlidne make, Néstor Kirchner, var en entusiastisk anhängare av privatisering av oljeindustrin under det tidiga 1990-talet. Han sålde 5 procent av YPF till Repsol i Patagonien, i provinsen Santa Cruz, där han då var guvernör 1999.
De åtgärder som har vidtagits av Cristina Kirchner kommer att vara oerhört populära i Argentina, men det är ett kapitalistiskt statligt ingripande för att försöka lösa energikrisen. Beslutet har tagits delvis för att försöka lösa energiunderskottet och Repsols misslyckande med att utveckla industrin.
De är även ett försök av Kirchner att samla stöd mot en bakgrund av en nedgång i ekonomin och attacker på arbetarklassen. Kirchner tog detta steg för att försöka undvika ännu mer protester, strejker o s v.
Världskapitalismen befinner sig idag i ett stadium där andra regeringar kan tvingas till sådana åtgärder som förstatliganden av storföretag, antingen till följd av påtryckningar från massan av befolkningen eller för att försöka försvara sina egna intressen. Detta skrämmer den härskande kapitalistklassen.
CWI (den internationella socialistiska organisation som Rättvisepartiet Socialisterna tillhör) stödjer alla verkliga åtgärder mot imperialismen och storföretagen. Vi kräver att konkreta åtgärder vidtas mot både imperialismens dominans över ekonomin och de nationella kapitalisterna som utnyttjar folket i Argentina.
CWI stödjer därför en demokratisk socialistisk nationalisering av hela energisektorn, men den måste komma från arbetarnas protester och strejker och ur arbetarkamp, och inte som nu över huvudet på arbetarklassen. CWI är för nationalisering av Repsol och av alla multinationella företag och hela oljeindustrin.
Den nationaliserade energisektorn bör sedan styras demokratiskt av den argentinska arbetarklassen och planeras efter dess behov och miljöns bästa.
Ruben Derkert
