foto: Pictures of Money / Flickr CC
Klyftan mellan rik och fattig ökar i en alarmerande takt.
År 2013 kom science fiction-filmen Elysium. I den kan vi följa Jodie Foster och Matt Damon i en värld som år 2154 är uppdelad i två klasser. De superrika bor nu på en ofördärvad rymdstation medan resten av mänskligheten bor kvar på den överbefolkade och förstörda planeten jorden.
Uppslaget till filmen kommer otvetydigt från erfarenheten av en dramatiskt ökande klyfta mellan fattiga och rika under de senaste fyra decennierna.
BBC-dokumentären De Superrika, som sändes i SVT, visar att de förmögna redan idag lever på en annan planet och hur politiker har ”curlat” dem dit.
En Lamborghini för 2,5 miljoner kronor, en klocka belamrad med juveler för 26 miljoner kronor, en förstagångskunds desposition hos skönhetssalongen Orogold á 390 000 kronor, en hästpolohäst för 3,5 miljoner kronor eller en diamantbeströdd bh á 130 miljoner kronor. Detta tas upp som exempel på vad de superrika gör med sina boostade inkomster som motiverats med att ”det ökar investeringar, tillväxt och jobb”. Men det har inte fungerat på det sättet, konstaterar BBC-dokumentären.
Förra året ökade de tusen rikaste britterna sina förmögenheter med 730 miljarder kronor till en summa som motsvarar alla arbetande britters samlade årsinkomst. De superrikas försvar för denna makabra ojämlikhet är den så kallade ”Sippra ner-teorin”. Men hur ”sipprar” pengar från lyxkonsumtion och finansspekulation för ett fåtal ned till oss andra, som betalat med låga löner och försämrad välfärd?
Detta blev dock den kur som regeringar och deras ekonomer sade skulle lösa den djupa kapitalistiska krisen från 1970-talets mitt. Världens superrika lockades till Storbritannien av regeringar med löfte om skattefrihet och landets förmögna fick stora skattesänkningar när Margaret Thatchers nyliberala korståg startade på 1980-talet. Skattefriheten väckte naturligtvis protester.
Ett annat sätt att göda de superrika är professionell skatteflykt. Storbritannien förlorade förra året drygt 260 miljarder kronor på skatteflykten.
Tre decenniers satsningar på skattesänkningar och bonusar för de rika har varit ett vertyg för omfördelning från de fattiga till de rika. De länder som mest har anammat denna politik har fått ökad ojämlikhet, lägre tillväxt, större arbetslöshet och bostadsbrist.
Andra delen av dokumentären visar hur de superrika på ett planerat sätt har slagit mynt av finanskrisen år 2008. Citigroup, ett amerikanskt multinationellt finansbolag, skrev i en rapport från år 2005 att den stora ojämlikheten var 2000-talets stora kassako. De som hade kapital fick rådet att investera i branscher som tjänade det nya globala toppskiktet, till exempel smycken och yachter. Citigroup insåg också att stora pengar kunde göras på ”samhällets botten” genom att råda kapitalägarna att investera i bolag som riktade sig till de fattiga, som Wallmart och andra lågpriskedjor.
De superrikas tredje sätt att öka sina förmögenheter på var genom ”värdepapperisering”, att låna ut sina pengar till alla människor som nu både var tvungna och lockades till att låna för sin konsumtion. Solida lån paketerades om av finansbolag till riskfyllda lån med mer avkastning. Detta skapade en bolånebubbla i USA som sprack, vilket ledde till att familjer fick gå från hus och hem, aktieras och bankkonkurser över hela världen.
I Storbritannien gick staten in med 1 500 miljarder kronor för att rädda bankerna. 95 procent av vinsterna från denna räddningsinsats gick till de superrika, medan den vanlige britten har fått betala kostnaden för bankräddningen med nedskärningar.
De superrika rekommenderas. Den är fylld med kommentarer från de superrika själva, bankirer och finansfolk, men också demonstranter i Boston och London. Däremot intervjuas inga politiker.
Dokumentären avrundas med framtidsfunderingar utifrån den sociala spänning som de stora klyftorna har skapat. Oro eller kamp och hopp om ett nytt, rättvisare samhälle. En ny kull ekonomer säger att ojämlikheten har minskat tillväxten och undergräver kapitalismen. I stad efter stad demonstrerar en rörelse i USA mot ojämlikheten och för bättre löner. Miljardären Nick Hanaur får frågan om folk kommer att ta fram högaffeln och svarar ”Fortsätter det så här, ja säkert!”.
Om de inte har hunnit bygga sig en rymdstation förstås! ■
