foto: Jonas Brännberg
Kommunen planerar att riva bostäder i Svartöstaden. Boende i området tar nu strid för sina bostäder och närmiljöer.
År 2006 ägde den senaste striden mot husrivningar i Svartöstaden i Luleå rum. Trots den extrema bostadsbristen i Luleå hotas nu åtta kommunalt ägda fastigheter igen.
Förra veckans stormöte i stadsdelens Folkets Hus Blackis var dock Svartöstadens intresseförenings startsignal för en försvarskampanj: Riv inte våra hus!
Redan i juli kan en barnfamilj stå bostadslösa när kommunen sagt upp deras kontrakt. De har under flera år bott i andra hand eftersom kommunen vägrat att hyra ut lägenheter som har blivit tomma.
Orsaken till att husen har hamnat på en ”regleringslista” (fastigheter som man ska göra sig av med, riva eller sälja) är olika. Sex av husen är direkt hotade av rivning med argumentet att detaljplanen inte anger bostadsändamål för marken de står på.
Redan när vi tog striden 2006 gjorde vi fullkomligt klart att en detaljplan som inte överenstämmer med användningsområdet inte är något problem för att husen ska stå kvar. Dessutom har man inte ens försökt ändra detaljplanen trots att man har haft många år på sig.
– Att närliggande SSAB skulle motsätta sig en ny plan vet man inte, de har tvärtom varit ganska positiva när boende hört av sig till dem, sade Jonas Brännberg, kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna och boende i Svartöstaden på stormötet.
Den här gången är kanske argumenten ännu starkare för att stoppa rivningen, vilket Svartöstadens intresseförening redogjorde för väldigt tydligt under stormötet. Svartöstaden är utsett som riksintresse för kulturmiljö.
Under senare år har det blivit allt tydligare att riksintresset, där det sociala livet mellan husen är en viktig del, är hotat när vissa grupper stängs ute ur stadsdelen på grund av höjda bostadspriser, ombildningar till bostadsrätter med mera. De kommunala fastigheterna är efter ombildningar snart en stor del av de få hyresrätter som finns kvar och dessutom till en rimlig hyra. Kommunens hus gör att det fortfarande finns plats för konstnärer, de som vill lägga sin tid på annat än bara jobb och för låginkomsttagare. Det finns även ett stort behov av bostäder för de som inte kan få en bostad på något annat sätt än genom kommunen.
– I kommunens plan för att växa sägs att Svartöstaden kommer att ha 150 fler invånare om fem år. Hur ska det gå till om man river? Husen borde rustas upp utan lyxrenoveringar. Dessutom kan planen ändras för att få in fler nya hus, helst hyreslägenheter för äldre och unga – det är det som saknas, sa Matilda Eriksson, ordförande för Svartöstadens intresseförening.
– Alla hus behövs! Det är en enorm bostadsbrist i Luleå, sa Anna Widén, själv boende i ett av de rivningshotade husen och som var med i den förra striden 2006.
På mötet rapporterade också forskare från Luleå tekniska universitet om det unika med Svartöstaden, som trots sin ålder är en mycket modern stadsdel som främjar det sociala livet mellan husen.
Argumenten för att bevara husen är superstarka, men nu behövs det en lika stark kampanj där hela Svartöstaden mobiliseras för att försvara människors hem och den unika miljön.
– Vi behöver argumenten för att få förståelse men vi behöver också lite jävlar anamma! Demokrati är inget man får. Det är något man måste erövra, avslutade Boris Ersson.
Nästa steg i kampanjen kommer att vara ett möte med kommunledningen i början av augusti. Där måste det göras klart: Husen kommer inte att rivas, oavsett vad ni tror eller beslutar! ■
