Ted Grant 1913-2006

2006-08-09 15:49:50




TED GRANT avled bara några dagar efter att han fyllt 93 år. Ted Grant var en av grundarna till Committee for a Workers’ International (CWI). Han besökte Sverige flera gånger och deltog på möten och konferenser som Offensiv, Rättvisepartiet Socialisternas föregångare, anordnade.
Ted Grant gav under flera decennier extremt värdefulla bidrag till den moderna marxismen – trotskismen. Men när den gamla världsordningen rasade samman i slutet av 1980-talet stelnade hans tidigare så levande marxistiska analyser till att bli allt mer dogmatiska, vilket ledde till en splittring av den rörelse han var med om att grunda. Bara en liten minoritet av CWI:s medlemmar följde med Ted Grant vid brytningen.
I artikeln nedan skildrar Peter Taaffe, från CWI:s ledning,Ted Grants liv och gärning.

Offensivs redaktion

TED GRANT, en av Militants (föregångare till Socialist Party, CWI i England/Wales) grundare, har avlidit i en ålder av 93 år. Grant, av sydafrikanskt ursprung, var under de 60 senaste åren en av den marxistisk-trotskisiska rörelsens främsta ledare.
Ted Grant upprätthöll en röd tråd i försvaret av trotskismen gentemot opportunism och ultravänsterism. Detta i sin tur innebar att en ny generation kunde börja vinnas för trotskismen.
Bland de som först gick med var Keith Dickinson, Ted Mooney och Terry Harrison och lite senare anslöt sig andra som jag själv och Tony Mulhearn i Liverpool.
Jag valdes till Militants förste redaktör 1964 och var den ende heltidaren när Keith Dickinson arbetade tillsammans med mig som en ovärderlig obetald ”deltidare” för tidningen från 1965. Detta inledde ett 25 år långt samarbete med Ted Grant. Ett samarbete som inte alltid var problemfritt.
Ted Grant var inte politiskt ofelbar som några av hans senare dagars anhängare vidmakthåller.
Hans styrka var hans försvar av marxismens metoder och principer och hans förmåga att tillämpa dessa på aktuella händelser. Hans svagheter, som var uppenbara redan i början av vårt samarbete, var hans ibland dogmatiska inställning och oförmåga att erkänna andra kamraters talang och förmåga.
Ted Grant gjorde en viktig insats under 1960- och 70-talen i utvecklingen av Militant till en betydande kraft inom den brittiska arbetarrörelsen. Men fick allt svårare att analysera de snabba och omskakande händelser som ägde rum under slutet av 1980-talet.
Detta var inte första gången under den marxistiska rörelsens historia som en ledare kunde spela en viktig pionjärroll under en tidsperiod, men inte längre kunde spela samma roll när situationen förändrades.
Jag kommer att tänka på G V Plechanov, ”den ryska marxismens fader”, och hans tragiska utveckling. Även Plechanov spelade en avgörande roll under den period då uppgiften var att lägga de första politiska grundstenarna till den marxistiska rörelsen och envist försvara socialismens principer mot opportunism och ultravänsterism. Men Plechanov visade sig vara fullständigt hjälplös inför stora händelser, när klasskampens rytm och historien förändrades.
När Militant växte till att bli den effektivaste och största trotskistiska rörelsen i Storbritannien och i större delen av Europa var det nödvändigt att presentera våra idéer på ett mer lättförståeligt och tillgängligt vis, utan att urvattna dem eller på något sätt dölja vad vi stod för.
Det fanns många andra kamrater inom Militant som var mer skickade att göra detta än Ted Grant. Ett konstaterande som på inget sätt förringar hans tidigare bidrag eller underminerar den roll han fortfarande kunde spela i utvecklingen av Militant och marxismens idéer.
Ted Grant erkände aldrig sina begränsningar vilket ledde till allt fler sammandrabbningar inom Militants led under slutet av 1980-talet. Detta kombinerades med hans misslyckanden i att analysera viktiga samtida händelser. Ett sådant tillfälle var ”Svarta måndagen”, Wall Streets finansiella kollaps i oktober 1987. Ted Grant hävdade att detta var en föregångare till en ny depression av 1929 års modell. Majoriteten i det som kom att bli Socialist Party motsatte sig detta.
Liknande sammandrabbningar skedde i andra frågor som till exempel perspektiv för Sydafrika och inte minst i frågan om vad som var på väg att hända i det stalinistiska Sovjet och Östeuropa (Öst). I slutet av 1980-talet var stalinismen i Öst inte bara på väg att falla samman utan tecknen var många på att kapitalismen skulle återupprättas ur dess ruiner. Det sistnämnda – kapitalismens återupprättande – var något som tidigare ansetts vara ett otänkbart scenario.
Med tanke på att analysen av stalinismens framväxt efter andra världskrigets slut 1945 varit en av Ted Grants stora historiska meriter var det ironiskt att han hade så svårt att analysera dess kollaps. I början av 1990-talet var han oförmögen att erkänna att situationen förändrats på ett dramatiskt sätt i Sovjet och Östeuropa. Det var först i slutet av 1990-talet (!) som han erkände att kapitalismen verkligen hade återvänt till Ryssland.
Detta var bakgrunden till splittringen av gruppen kring Ted Grant/Alan Woods från Militants led 1992. Han hade misslyckats att vinna stöd för sina idéer, han fick endast sju procent av rösterna vid en av Militants kongresser. Den skenbara grunden till brytningen var lanseringen av vad vi kallade en öppen organisation i Skottland, vilket Grant/Woods avvisade som en ”avvikelse från 40 års arbete”.
Taktiken med arbete inom Labour Party hade i Ted Grants och Alan Woods tänkande, tyvärr, helt stelnat till att bli en permanent strategi som man inte fick avvika ifrån oavsett de ”traditionella arbetarorganisationernas” kollaps.
Otroligt nog står de fast vid att socialister och marxister fortfarande borde arbeta inom Labour därför att det fortfarande i grunden är ett ”arbetarparti”!
Efter splittringen 1992 marginaliserades deras grupper inom arbetarrörelsen i Storbritannien och på andra håll och Alan Woods har blivit en ”välvillig rådgivare” åt Hugo Chavez och på senare tid även övergivit perspektivet på ”arbetardemokrati” (socialistisk demokrati) i Kuba.
Så för att hedra Ted Grants minne borde den nya generationens socialister erkänna hans bidrag i att utveckla de marxistiska idéerna i en tid som var extremt svår för den socialistiska rörelsen. Samtidigt är det nödvändigt att lära från hans misstag om vi ska kunna bygga en rörelse som kan forma en demokratisk och socialistisk värld.

Peter Taaffe, generalsekreterare, Socialist Party (CWI i England och Wales)