Urfolksrätt och statlig rasism

Behandlingen av samerna är ett allvarligt människorättsproblem i Sverige (Kollage: Raymond Stokki).

av Raymond Stokki // Artikel i Offensiv

I väntan på avgörandet i Girjasrättegången väcks allt mer kritik mot staten på grund av okritiskt pläderande i Högsta domstolen med hjälp av gamla rasbiologiska texter. Därtill har det senaste året kantats av svidande kritik mot staten på grund av negligering av urfolksrätten.

För två veckor sedan publicerade Svenska Dagbladet en debattartikel om den statliga rasismen mot samer, framför allt med blicken på den snart avgjorda Girjasrättegången. Artikeln, som undertecknades av Amnesty International, Civil Rights Defenders samt Landsförbundet Svenska Samer, kritiserade att statens ombud under rättegången okritiskt använde citat från 1884 som använde uttryck som ”folkstammar”, ”lägre kulturgrad” och ”civiliserade stammar”. 

Kritiken, som inte endast författarna till debattartikeln pekat på, är att statens ombud hävdat att skyldigheter enligt urfolksrätten inte skulle gälla Sverige, på grund av att ”lagstiftaren konsekvent” avvisat ratificering av ILO 169.
Europarådets ministerkommitté kritiserade Sverige för bara ett år sedan på grund av behandlingen av samer och krävde att samer ska få inflytande över beslut rörande exploatering av marker. Och bara ett halvår innan det förhördes Sverige av FN:s rasdiskrimineringskommitté i Genève. Kritiken då var att statens behandling av samerna är ett av de allvarligaste människorättsproblemen i Sverige.

Från många håll menar kritiker att grundlagen, som hävdar att samer är ett urfolk, innebär just särskilda rättigheter för samer. Därtill har Sverige förbundit sig till flertalet internationella förpliktelser genom konventioner som berör urfolksrätt förutom ILO 169. Stefan Löfven sade i sitt tal inför riksdagsöppnandet att urfolket samers rätt ska stärkas, något som inte märktes från statens sida under Girjasrättegången.
I väntan på HD:s beslut pågår idag andra rättegångar och frågor knutna till den historiska rasism som staten utsatt samer för, däribland Vapsten mot Vapsten. 
Staten måste nu göra allvar av alla löften om stärkande av urfolksrätten och en gång för alla göra upp med sitt koloniala och rasistiska förflutna.