Adolf Hitlers variant av fascismen – nazismen – var en extrem form av kapitalism där all möjlighet till arbetarorganisering krossades.
Småborgarna – de ruinerade handelsmännen, besvikna officerare och bönder samt utblottade ”trasproletärer”, utgjorde basen för den nazistiska massrörelsen. Dessa grupper drogs till nazismen först efter år av krig, kris och den tyska revolutionens (1918-23) nederlag. Hitler hade under de första åren på 1930-talet fortfarande kunnat stoppas om de socialdemokratiska och kommunistiska arbetarpartierna samarbetat om detta.
Istället tog nazisterna makten genom valurnorna och avskaffade omedelbart demokratin samt krossade arbetarnas organisationer. Hitler fick stöd av de tyska kapitalisterna i sina planer för ett nytt krig mot Ryssland för att komma åt råvaror och en ny nivå av supervinster baserade på slavarbete.
Även högerpolitiker i andra länder, som den dåvarande brittiska premiärministern Winston Churchill, såg inledningsvis Hitler som en nödvändig mur mot arbetarkampen. ■
