Ensamstående föräldrar har rätt till underhållsstöd för sina barn. I de fall när den avflyttade föräldern, ofta pappan, inte kan betala det underhåll som behövs, har man rätt att ansöka om ett garantibelopp på 1 273 kr/barn och månad.
Det är den summa som har betalats ut sedan 2006, då bidraget höjdes med en 100-lapp. Dessförinnan var beloppet detsamma sedan 1994.
I valfrihetens namn är det ju självklart att man inte ska välja att först skilja sig och sedan bli sjuk, utan arbete eller t o m både ock.
Långvarig sjukdom eller arbetslöshet kan vara nog så tärande på en familjs inkomst, där det finns två vuxna som delar på utgifterna. Vid en skilsmässa blir det förstås än knivigare att få det att gå ihop.Ty den skärv som staten via försäkringskassan hjälper till med i form av underhållsstöd, är inte till närmelsevis så stor som den skulle behöva vara.
För tydlighets skull påtalas härmed att det inte är för att bekosta sportlovsresor till Alperna o dyl som underhållsstödet behöver höjas. Det är för att alla barn ska kunna leva drägligt. Inte en enda unge ska vid middagsbordet, för att slippa göra föräldrarna ledsna när det inte finns råd till mer, behöva säga att de är mätta.
Något måste ha blivit väldigt fel i prioriteringsordningen i vårt välmående land. När val är ett honnörsord, har det blivit fler som inga valmöjligheter har alls och arbetslinjen som skulle frälsa oss från arbetslöshet, har resulterat i att köandet på arbetsförmedlingen, p g a alla utförsäkrade sjuka, nu är ännu längre.
Är man lite nyfiken av sig kan man undra över hur maktens män och kvinnor uppfostrar sina barn? Om något av dem blir sjukt, blir det då behandlat som om latmasken är orsaken till feber och oföretagsamhet? Får det barn som har bäst resultat i skolan göra en resa på sommarlovet, medan det andra måste stanna kvar i stan, hänvisad till att panta burkar för att kunna köpa glass?
På många vuxna sticker den här orättvisan ordentligt i ögonen, men väluppfostrade (läs hunsade) som vi är stoppar vi oftast ner den knutna näven i fickan.
Frågan är hur de som är barn idag och blir så styvmoderligt behandlade, kommer att agera.
Agneta Sundström, boende i Sockholm