Decemberöverenskommelsen mellan regeringen och Allianspartierna gör att några av de små men välkomna justeringarna av Alliansens politik, som tyvärr röstades ned i höstas, nu kan genomföras.
Höjt underhållstöd för ensamstående föräldrar väntas nu för första gången sedan år 2006, med 300 kronor per barn. En miljard kronor i år och två miljarder nästa år satsas på utökad bemanning inom äldreomsorgen, vilket sägs motsvara 2 500 fler anställda i år och ytterligare 5 000 år 2016.
Även ett par hundra miljoner kronor i år och 400 nästa år till en förstärkning av förlossningsvården föreslås, liksom ökat stöd till kvinnojourer. Kostnadsfria läkemedel för barn upp till 18 år, inklusive för barn till asylsökande och barn till föräldrar som vistas i landet utan tillstånd, utlovas också – men först senare i höstbudgeten.
Det är några små men så klart välkomna förstärkningar på marginalen som utlovas efter förhandlingar mellan S-MP-regeringen och Vänsterpartiet. Ulla Andersson (V) säger sig vara mycket nöjd med att ha haft ”regeringens öra” om dessa satsningar på inte minst kvinnors välfärd och hälsa.
V har också fått gehör för en höjning av bostadstillägget för de idag 285 000 fattigaste pensionärerna med 90 kronor per månad. Men att bidragsnivån höjs från 93 till 95 procent av hyran är av mycket begränsat värde då detta fortfarande bara ska gälla upp till 5 000 kronor.
Inte minst för de låginkomsttagare som drabbas när miljonprogrammets och andra hyreslägenheter renoveras, med påföljande hyreshöjningar, innebär detta en katastrofal fattigdomsfälla.
Också inom skolan föreslår S-MP-regeringen förstärkningar med två miljarder kronor till fler lågstadielärare, vilket kan betyda något mindre klasser och fler lärare, förskollärare och speciallärare.
Den fråga som mest upprör Allianspartierna är ett förslag utanför decemberöverenskommelsens frikort för budgetuppgörelser. Det handlar om ett tilläggsdirektiv till skolkostnadsutredningen om kommunal vetorätt mot nyetablering av vinstdrivande friskolor, något som SD har sagt sig vara beredda att stödja.
Men vare sig detta eller löftet om höjda lärarlöner och karriärpengar räcker till för att riva upp det förödande systemskifte inom skolan: Kommunalisering och nedskärningar i fattiga kommuner samt skolpeng, fria skolval och vinstdrivande skolor för skattepengar. Det är en dödlig kombination som har fått den svenska skolan att sjunka som en sten i internationella PISA-jämförelser.
Inte heller lär riskkapitalbolagen och de andra privata ägarna till de vinstdrivande skolorna, äldreboendena och vårdcentralerna med flera oroa sig särskilt mycket över den vinstutredning som skjutit upp hela frågan för större delen av mandatperioden. Som lök på laxen har dessa rövare fått med sig ett besked från civilminister Shekarabi (S) om att sex procent i vinst är en acceptabel nivå.
För första gången sedan år 2002 utlovas nu en höjning av taket i a-kassan från 680 till 910 kronor per dag – något som också stöds av alla Allianspartier utom Moderaterna. Det betyder 80 procent upp till 25 025 kronor, men enbart de 100 första dagarna.
Alliansens tydliga nedtrappning skärps till. Tiden för den högsta ersättningen halveras från 200 till 100 dagars arbetslöshet, och fortsätter sedan med ytterligare nedtrappningar efter 200 och efter 300 dagar. För den som går mellan arbetslöshet och tillfälliga jobb kan 100-dagarsgränsen slå till när som helst då ersättningsdagarna inte börjar om, utan räknas utspridda.
I sjukförsäkringen utlovas ett avskaffande av den bortre gränsen, vars katastrofalt usla facit visar att bara 2 procent har kunnat återgå till ett vanligt ickesubventionerat jobb. Men inga pengar avsätts vare sig till rehabilitering eller höjning av taket.
Mest jubel inom till exempel Byggnads har bostadsminister Mehmet Kaplans (MP) besked väckt angående att regeringen tänker satsa 3,2 miljarder kronor per år på att stimulera byggandet av främst små, energieffektiva och relativt sett billigare hyresrätter och studentbostäder i kommuner med bostadsbrist. Något som uppges räcka till stöd för 15 000 nya lägenheter årligen.
Det är så klart välkommet, men enligt en ny analys av Boverket är bostadsbristen idag nästan lika svår som innan miljonprogrammet lanserades på 1960-talet.
Medan regeringens mål är att det ska byggas 250 000 bostäder fram till år 2020, behövs det enligt Boverket byggas 426 000 stycken. Det skulle kräva minst en fördubblad takt i bostadsbyggandet, till
71 000 per år.
Samtidigt kan allvarliga frågetecken också resas kring regeringens idéer om att bygga billiga modulbostäder, göra det lättare att strunta i buller och minska möjligheten att överklaga bygglov.
Den lilla uppgraderingen av järnvägsunderhållet försvinner i ett svart hål av avreglerat kaos.
Den som har trott att regeringen skulle rätta till den grova skattediskrimineringen av hyresrätter jämfört med villor och bostadsrätter sviks dock än en gång. Inget rotavdrag för hyresrätter föreslås och inte heller någon begränsning av ränteavdraget för bolån till villaägare och bostadsrättsinnehavare.
De extremt kostsamma ränteavdragen på bolån behålls. Inget återinförande föreslås heller av skatterna på fastigheter eller förmögenheter.
Rutavdraget behålls om än halverat, samtidigt som rotavdraget för reparation och tillbyggnad minskas från 50 till 30 procent. Det betyder att merparten av den mångmiljardrullning till rotavdrag på 17 miljarder om året som utnyttjats tio gånger mer i Danderyd än i en genomsnittlig kommun består.
Visserligen höjs bensinskatten en aning, men bensinen blir till exempel inte tillnärmelsevis lika mycket dyrare som den planerade höjningen av SL-kortet i Stockholms län.
Summa summarum betyder regeringens vårbudget små justeringar här och där som inte på allvar ruckar de snabbt växande orättvisorna eller den sociala segregeringen av bostadsområden, skolor och livschanser.
Rättvisepartiet Socialisterna står för en helt annan politik och har till exempel genom att stödja den bankprotestvecka som genomförts av Folkkampanj för Gemensam Välfärd bidragit till att peka ut varför allt tal om tomma lador klingar falskt.
Vi välkomnar varje litet steg i rätt riktning. Men en radikalt annorlunda, demokratisk och socialistisk politik krävs för riktiga och schyssta jobb åt alla som kan arbeta, liksom för att omfördela samhällets resurser som alla skapats av vårt gemensamma arbete.
Vi måste bryta den sociala segregeringen och höja inkomsterna för de fattiga, bryta privatiseringspolitiken och återta och rusta upp en gemensam välfärd, där behoven och inte vinstintresset ska styra, bygga bort bostadsbristen samt till syvende och sist klara klimathotet genom att övergå till förnybara energikällor, energieffektivisera och lägga om till gratis kollektivtrafik på bekostnad av motorvägar. ■
