Varningstecken och tips till utsatta och anhöriga

2015-03-04 13:56:10




VARNINGSTECKEN:

  • Kvinnosynen. Ett tidigt varningstecken kan vara vad din partner har för attityd gentemot kvinnor generellt. Lägg märke till hur han pratar, kommenterar och värderar kvinnor.
  • Förändrad personlighet. Om du upplever att din partner ändrats sedan ni träffades. Ta det på allvar om du känner att din partner blivit t.ex. mer och mer missnöjd eller kontrollerande.
  • Konstant kritik. Om din partner ständigt kritiserar dig, hur du klär dig, dina vänner, att du inte prioriterar honom etc. är detta ett varningstecken.
  • Svartsjuka. Hänger ofta samman med kontrollbehov. Om du känner dig hämmad eller tvungen att stanna hemma på grund av din partners svartsjuka. Detta innebär att din partners behov prioriteras och du isoleras.
  • Våldsamhet mot saker och djur. Att slå sönder saker och/eller bete sig våldsamt mot djur kan syfta till att skrämma dig.
  • Hårdhänthet. Om din partner blivit hårdhänt eller markerat slag bör du se det som en markering om vad han ”kan” göra mot dig.


OM DU HAR BLIVIT SLAGEN:

  • Berätta för någon. Även om du inte orkar göra något åt det är det viktigt att någon annan vet om vad som har hänt.
    Du kan prata med någon du litar på om möjligt och annars ta kontakt med t.ex. en kvinnojour.
  • Skriv ner vad som hänt. Skriv upp varje gång din partner slår dig. Det kan vara svårt att minnas specifika detaljer senare.
  • Dokumentera skadorna. Skriv ner och fotografera. Hos läkaren kan du kräva att läkaren dokumenterar skadorna.
    Även om du inte har planerat att göra någonting åt situationen just nu är det viktigt att ha bevis ifall att du i framtiden orkar med att göra en anmälan.
  • Kontakta en kvinnojour. Du får prata med någon som lyssnar på din erfarenhet, utan att ifrågasätta.
  • Tro inte på löften att det aldrig ska hända igen. Många beter sig ångerfyllt efteråt, försöker gottgöra, men i nästan samtliga fall återupprepar sig våldshandlingarna.
  • Hitta någonstans du kan fly. Oavsett om du beslutat dig för att lämna relationen eller inte är det bra att ha en möjlig utväg och dessutom någon att vända sig till för hjälp. Hitta någonstans du kan vända dig dygnet runt, det kan vara någon du känner eller socialjouren. Om möjligt bör du fråga en närstående om nyckel till dennes bostad så att du alltid har en akut utväg.


FÖR DIG SOM ÄR ANHÖRIG:

  • Var vaksam på skador och blåmärken och hur personen beskriver dessa. Vanligt är undvikande svar, att försöka skämta bort det och att du upplever att det som berättas inte stämmer. Om du har misstankar bör du vara uppmärksam på förändrat beteende, som att hon mer sällan dyker upp när ni ska ses eller isolerar sig.
  • Fråga henne rakt ut. Prata inte med hennes partner och inte om denne är i närheten. Ställ raka, öppna frågor och tänk på att direkt kritik mot partnern kan sätta henne i försvarsställning och i värsta fall bidra till ökad isolering.
  • Lyssna på vad hon säger och uppmana henne att berätta utan dina egna värderingar. Lägg också märke till om hon ständigt tar mannen i försvar.
  • Om hon berättar ska du inte ifrågasätta, utan lyssna på vad hon säger. Avfärda inte vad hon beskriver och om du märker att hon själv förminskar misshandeln ska du vara noga med att inte följa med i detta. Gör inga försök att ursäkta eller bortförklara mannens beteende utan stötta och bekräfta att du tar situationen på allvar. Du kan påpeka att detta inte löser sig självt och det är viktigt att du som anhörig finns där som stöd.
  • Väljer hon att inte berätta ska du inte försöka tvinga henne. Det är inte ditt beslut att ta. Däremot kan du tydligt berätta att du finns där, att hon kan nå dig och att hon alltid kan vända sig till dig för hjälp ifall det skulle hända något.
  • Var ett stöd. Som anhörig ska du stötta, uppmuntra och försöka få henne att söka hjälp. Du ska inte ifrågasätta eller fatta beslut åt henne och det hjälper heller inte att kritisera. Ha tålamod, det är en lång process och det bästa du kan göra är att visa att du finns och försöka återuppbygga hennes självförtroende.
  • Om situationen är akut, att det är fara för liv eller att barn var illa kan du direkt vända dig till polis eller socialtjänst, men om möjligt bör du låta henne veta det. Det är bra att direkt när du anar misstankar säga att du kommer att anmäla om situationen förvärras.
  • Om du känner att någonting är fel så är det förmodligen så. Det är vanligt att förminska eller bortförklara situationen, men du bör istället ta din magkänsla på allvar. Det kommer förmodligen inte att bli bättre förrän du går och du har rätt till ditt liv.
  • Det handlar ofta om en lång, gradvis ökande process av psykisk nedbrytning. En kvinna som lever i en våldsam relation och ständigt kritiseras och får höra att hon är värdelös kommer troligen att tappa tron på sig själv. Att det dessutom är vanligt att kontrollera hennes umgänge ger henne mindre utrymme för sitt eget liv och mer kontroll under mannen. Det är viktigt att tänka på för anhöriga, speciellt gällande isolering, då det är du, som anhörig, som kan vara ett led ut ur relationen. När någon brutits ner psykiskt kan det vara svårt för henne att förstå sitt värde och se situationen utifrån, för vad den är. Tänk på att det är svårt att be om hjälp, se till att vara tydlig med att hjälpen finns tillgänglig och kritisera inte hennes val.


Dessa råd är sammanställda av Lina Larsson från olika jourer och organisationers erfarenheter.