Statsminister Anders Fogh Rasmussens högerregering behåller makten efter tisdagens val i Danmark. Statsministerns högerparti Venstre (V) backade med sex mandat, men kan fortsätta vid rodret med Konservative (C) och rasistiska Dansk Folkeparti (DF).För andra gången skakas en högerregering av massprotester utan att falla, först i Frankrike och nu i Danmark. Det finns ett motstånd från elever och arbetare. Men var finns den politiska oppositionen? Och varför lyckades de inte fälla regeringen?
Skillnaderna mellan de etablerade partierna var så marginella att desperationen bakom nya utspel och frågor för att rycka fram i opinionsmätningarna lyste igenom som tomt prat och politisk principlöshet.
Den mest förekommande kommentaren från arbetare i tidningarna var att ”Alla partier låter likadana”.
Att valdebatterna sedan ändå hårda berodde på att partierna måste framställda de marginella skillnaderna som avgrundsstora.
Det var en svag opposition och högkonjunkturen som räddade högerregeringen kvar vid makten, trots att att Venstre tappade sex mandat i årets val.
Valet hade föregåtts av flera stora mobiliseringar mot högerpolitiken.
Över 100 000 elever strejkade och ockuperade sina skolor veckan inför valet. Folk minns hur Fogh Rasmussen låtit skolorna förfalla.
Den 2 oktober demonstrerade närmare 100 000 personer mot högerregeringen och förra året skakades Danmark av den största proteströrelsen på drygt 20 år.
Nya attacker från regeringen kommer att föda nya elevstrejker och massrörelser för satsningar på social välfärd – inte nedskärningar.
”Vi är involverade i en kulturkamp och utfallet av den avgör Danmarks framtid”, säger Fogh Rasmussen. Till sina motståndare räknar statsministern muslimer, ledda av ”medeltida mullor, i mörkrets tjänst”.
Den danska borgerligheten får genom Fogh Rasmussen utlopp för en ”revanschism” mot tidigare jämlikhetsidéer på ett liknande sätt som Frankrikes Nicolas Sarkozy, som lovar att ”likvidera idéerna från 1968”. Eva Kjer Hansen, minister hos Rasmussen, formulerade högerns ideologi så här: ”Vi står mitt i en uppgörelse med socialdemokratins jämlikhetsmakeri. Det är slut på det nu. Ojämlikheten finns och den bör gärna växa, för det skapar dynamik i samhället.”
Rasistiskt stödparti
Regeringens stödparti, det rasistiska DF med Pia Kjaersgaard i spetsen, hade valaffischer med en bild på en kvinna i slöja med ett automatvapen i händerna. Texten på affischen löd: ”Kontantautomat”.Medan liknande partier runt om i Europa tonar ner rasismen i val, verkar DF göra motsatsen – och de har trots detta lyckats styra diskussionen om flyktingar och integrering.
När Naser Khader och hans Ny Alliance (NA) splittrade ut sig ur Radikale Venstre (R) i maj, avspeglade det en vilja inom borgerligheten att ersätta DF som regeringens stödparti med något mer rumsrent.
Eftersom Khader öppet i valet sa att han stödjer statsministern grävde emellertid partiet sin egen valgrav.
Ny Alliances huvudfrågor har varit att kraftigt sänka marginalskatterna och fortsätta den restriktiva flyktingpolitiken, fast med ett humanare ansikte. Med fallet i valstöd från väntade 17-18 mandat till ynka 5 mandat och 3,8 procent i valet, förlorade de den vågmästarroll de hade hoppats på att få.
Redan på valnatten försökte Kjaersgaard lägga in veto mot skatte- och flyktingpolitiken, något som Rasmussen nu avvisar.
Statsministern vill ha en bredare uppgörelse, heter det, vilket har rullat igång en kedja av elaka ach rasistiska påhopp från DF; ”Naser Khader är en arab med mattförsäljarmentalitet, som med en flock amatörer vill öppna upp för flyktingströmmen”, sa den tidigare EU-parlamentarikern för DF, Mogens Camre.
Camre är sedan tidigare i valrörelsen polisanmäld tillsammans med två andra DF-politiker efter att de sagt att Enhedslistens toppkandidat Asmaa Abdol-Hamid ”behöver psykiatrisk behandling” för att hon bär slöja.
Detta innebär att statsministern får ett än bräckligare regeringsbygge att ta hand om. Sannolikheten är stor för att detta nyval kan följas av ytterligare ett.
Svag opposition
Oppositionen mot regeringskoalitionen i valet var Socialdemokraterne, Radikale venstre och Socialistisk Folkeparti (SF) – men den så kallade oppositionen var inte trovärdig.Oppositionsledaren, Helle Thorning-Schmidt (s) har fortsatt höger-kursen. Försöket att gå mot mitten och skärpa tonen i det som kallas integrationsfrågan ledde till ett historiskt dåligt valresultat.
”De radikale” – som skulle ha samregerat med socialdemokraterna – ville skära mer i statens utgifter än högeregeringen.
I Radikale Venstres ekonomiska program citerade till och med Nationalbanksdirektören Niels Bernsteins varning om att ”regeringens finansplan ökar risken för överhettning av ekonomin”, varpå lösningen ska vara ännu hårdare nedskärningar i offentliga sektorn, nya försämringar för de arbetslösa och större skattelättnader för de rikaste!
Dessa exempel visar att även om den så kallade oppositionen hade kommit till makten så skulle den ha fortsatt med samma politik som den föregående regeringen.
Valets stora segrare blev den danska motsvarigheten till Vänsterpartiet, Socialistisk Folkeparti (SF), som fördubblade sina mandat i valet med det konkretaste programmet för upprustning av skolan och högre löner.
SF och Enhedslisten
Inget av det betyder så mycket när det inte backas upp av kamp eller en plan för varifrån pengarna ska tas.När partiets ordförande Villy Søvndal intervjuades i tidningen Politiken, välkomnade han NA med öppna armar och konstaterade att deras politik – bortsett från skatterna – är en kopia av Socialistisk Folkepartis politik.
Det visar hur långt SF är berett att gå för att sitta vid makten.
Socialistisk Folkeparti har också helt slopat sitt EU-motstånd och tonat ner de socialistiska kraven.
Enhedslisten (EL) – det parti som egentligen har bäst politik – föll tillbaka i årets val. Partiet fick 2,2 procent, mot 3,4 procent i förra valet, och tappade två av sina sex mandat.
Under hela valkampanjen balanserade Enhedslisten på tvåprocentsspärren till Folketinget (Danmarks parlament). I slutskedet bröt det mot principen sedan 1989 att inte stödja en nedskärningsregering, när det lovade att stödja en regering bestående av representanter från socialdemokraterna, Socialistisk Folkeparti och Radikale Venstre.
Enhedslistens distans till kampen och ledningens tendens att gå högerut innebar att partiet tappade i valet. Om inte händelser och möjligheter helt ska gå partiet förbi, måste en diskussion till bland medlemmarna om hur ett klart socialistiskt program kan formuleras och om vilket sorts parti som behöver byggas.
Mattias Bernhardsson
