Har freden en chans?

2015-02-20 14:38:41

foto: GLEB GARANICH


Den vapenvila som har utlysts i Ukraina från söndagen den 15 februari har ännu inte fått vapnen att tystna helt. 

Vapenvilan, som förhandlades fram av den ryske presidenten Vladimir Putin, Tysklands förbundskansler Angela Merkel, Frankrikes president François Hollande och Ukrainas president Petro Porosjenko i vitryska Minsk, är tänkt som ett första steg i en färdplan mot fred.

De första rapporterna talar om att vapenvilan tycks ha respekterats vid de flesta frontavsnitten. Men att fortsatta strider rasade runt Debaltseve och ett par andra platser i måndags (den 16 februari), samma dag som de tunga vapnen ska börja dras bort från stridsområdena, är djupt oroande. Båda sidor söker en ursäkt för att inte börja dra bort sin tunga militära utrustning och till fullo uppfylla vapenvilans villkor. ”Omöjligt att dra bort tunga vapen under rådande förhållanden anser både separatister och armén”, rapporterade finska yle i måndags.

De proryska separatisterna kontrollerar idag ett betydligt större område än när den tidigare vapenvilan, som ingen respekterade, slöts i september i fjol. Denna utveckling på slagfältet vill separatisterna befästa genom att erövra staden Debaltseve, vilket i sin tur skulle binda samman de två så kallade folkrepublikerna Donetsk och Luhansk i östra Ukraina. 

Samtidigt kan de hårt pressade regeringsstyrkorna bara hoppas på att separatisterna ger upp Debaltseves belägring och låter staden bli en del av den tänkta demilitariserade zonen, vilket är mindre sannolikt. Mer troligt är att Debaltseve hamnar under separatisternas kontroll.

Debaltseves framtid utgör inte det enda hotet mot vapenvilan. EU:s nya sanktioner riktade mot Ryssland och separatistgrupper i Ukraina, tillsammans med att USA kommer att utbilda tre ukrainska bataljoner redan i mars, bidrar inte heller till att minska spänningarna. 

De imperialistiska makternas tävlan om makt och inflytande i Ukraina splittrar och militariserar landet. Det i sin tur lägger stora hinder i vägen för freden, särskilt om USA gör allvar av sina överväganden att beväpna högerregeringen i Kiev.

Risken för eskalerande strider och en apokalyptisk utveckling bortom all kontroll kan dock bli den faktor som till sist får de stridande att gå med på en vapenvila, som ”fryser konflikten” utifrån de rådande frontlinjerna och upp­splittringen av Ukraina. 

Den utbredda krigströtthet och den stadigt fördjupade krisen i alla delar av Ukraina jämte hotet om ett krig i Europa, där de två stormakterna USA och Ryssland agerar via ombud, ger trots allt det nya avtalet i Minsk en chans.

Men för att en väg till verklig fred och Ukrainas återuppbyggnad ska öppnas krävs att arbetarklassen förenas i en gemensam kamp för att störta de kapitalistiska härskare och krigsherrar som idag styr landet uppackade av rivaliserande imperialistiska makter. ■