Den valenciska våren bröt ut i överväldigande protester för utbildning, och tillsammans med fackens landsomfattande protester mot regeringens arbetsmarknadsreform står nu generalstrejk för dörren i Spanien.Ett år efter att den arabiska våren gett liv och inspiration åt ”den förlorade generationen” i Spanien att ta kamp för sin framtid, vilket formerades i den massiva missnöjesrörelsen M-15, är det återigen ungdomarna som driver på klasskampen. I Spanien inleds året med den valenciska våren med hundratusentals på gatorna runt om i hela landet.
Högerregeringen PP:s nya nedskärningspaket, liksom den socialdemokratiska PSOE-regeringens nedskärningar dessförinnan, slår hårt mot landets arbetare, unga, pensionärer och fattiga. Ett hårt slag har utdelats mot utbildningen, med nedskärningar på tre miljarder euro (27 miljarder kronor) på skolor och universitet bara under de senaste två åren. ”Till exempel har Rajoys regering sparat på sänkta lärarlöner, minskat antal lärare, genomfört nedskärningar på universiteten och dragit ner på antalet undervisningstimmar”, rapporterar radions Ekot den 1 mars. Mot nedskärningarna protesterade tiotusentals lärare och studenter i 25 städer den 29 februari. Protestdagen var också ett svar på den brutala polisrepression mot demonstranterna – många var mellan 15 och 20 år – i Valencia där protesterna mot nedskärningarna på utbildningen startade.
Regeringens så kallade arbetsmarknadsreform är därtill en brutal attack på de fackliga rättigheterna som bland annat kommer att göra det lättare och billigare för företag att avskeda anställda.
När Spaniens två största fackliga centralorganisationer, UGT och CCOO, den 19 februari utlyste en första landsomfattande protestdag mot regeringens arbetsmarknadsreform, blev det en ny styrkedemonstration för den breda missnöjesrörelsen M-15.
Pressen på facken, som uppfattas som ”köpta”, lama och regeringsvänliga, har varit hård och kravet på generalstrejk viktigt. ”Vi ska använda protesten för att tvinga fram en generalstrejk”, förklarade en av ungdomarna i M15-rörelsen i Madrid.
När 1,5 miljoner spanjorer förra söndagen (den 11 mars) återigen tog till gatorna i landsomfattande protester, var det en massiv uppladdning inför den generalstrejk som nu har utlysts till den 29 mars.
I över 60 städer hölls protester, med enligt facken 500 000 deltagare bara i Madrid och 450 000 deltagare i Barcelona.
I Madrid varnade CCOO:s ordförande, Ignacio Fernandez Toxo, i sitt tal för att striden kommer att kräva mer än en generalstrejk:
– Om regeringen inte fixar detta, kommer det att bli en kamp och den kommer inte att ta slut den 29:e, sa Toxo (AFP den 12 mars).
Att det inte är tillräckligt med endast en endags generalstrejk visades i september 2010 mot den dåvarande PSOE-regeringens nedskärningspaket, vilket endast tjänade till att släppa ut lite ånga ur den kittel som kokade och fortfarande kokar av ilska. Men den organisering av Spaniens arbetare och unga som fick den förra regeringen på fall och som fullkomligen skrämt slag på landets fackföreningar har en stor potential att nu driva på fackföreningarna i en målmedveten strid till seger.
En första seger vore att få regeringen att backa från det gigantiska nedskärningspaketet på 8,9 miljarder euro (79 miljarder kronor) för i år samt den nya arbetsmarknadsreformen.
Lina Westerlund
