Den 27 maj rapporterade Aftonbladet att Stockholms läns landsting (SLL) har beslutat att minska stödet till privata abortkliniker med 50 procent de närmaste tre åren. Redan i år ska stödet minskas med 19 procent. Detta är en del av ett större nedskärningsprogram där stödet för privata vårdvalskliniker ska sänkas med fem procent.
Det är Alliansen som styr i landstinget i Stockholm och de stora neddragningarna i just abortvården kan ses i ljuset av tidigare försök från Kristdemokraterna (KD) att införa en så kallad samvetsklausul för vårdpersonal. Detta innebär att vårdpersonal ska kunna vägra att medverka vid aborter och även vid rådgivning, någonting som fick ett nytt uppsving med valet av Ebba Busch Thor som partiledare för KD då hon strax efter hennes tillträde uttryckte sitt stöd för det.
Abortmotståndare har tidigare nekat till att frågan om samvetsklausulen skulle ha någon påverkan på rätten och tillgången till abort. Nu blir det tydligt att kravet på samvetsklausul bara är ännu en metod för abortmotståndarna att flytta fram sina positioner.
Abortklinikerna som nu får sina medel inskränkta utför enbart medicinska aborter som idag utgör 90 procent av alla aborter. Kirurgiska aborter utförs på storsjukhusen. Risken är överhängande att fler får vända sig till de stora sjukhusen med längre väntetider som följd.
Det höga antalet aborter i Sverige jämfört med de andra nordiska länderna förs ofta fram som ett problem. Men vad som borde föras fram är kvinnornas perspektiv när det gäller abort. Som Lena Marions, överläkare på kvinnokliniken på Karolinska universitetssjukhuset i Solna, poängterar i en kommentar i Läkartidningen år 2013: ”Vi [i Sverige] har förstås exakt så många aborter som behövs”.
Ur ett kvinnoperspektiv är målet att förhindra oönskade graviditeter, då varje abort både medicinskt och kirurgiskt innebär hälsorisker för kvinnan. Det får dock inte glömmas bort att i ett globalt perspektiv är osäkra aborter en av de största orsakerna till kvinnors sjuk- och dödlighet.
Enligt Läkartidningen utförs cirka hälften av alla aborter världen över i områden med abortförbud. Andelen i Europa är en av tio. Därmed är krav på säkra aborter en viktig hälsofråga.
Det finns en moralisk syn på abort när även många abortmotståndare menar att abort kan godtas om graviditeten är följden av en våldtäkt, men inte om den är följden av frivilligt sex. Underförstått menas det att ”kvinnan får skylla sig själv”. Det görs otaliga försök att framställa ett foster som en egen personlighet. Men fram till en förlossning är fostret en del av den gravida kvinnans kropp, hälsa och liv. Rättvisepartiet Socialisterna (RS) menar att rätten till abort hänger ihop med rätten att bestämma över sin egen kropp och över sin egen sexualitet.
Det krävs ekonomiska resurser för att möjliggöra för kvinnor att utöva sin sexualitet, planera sin reproduktion och förhindra oönskade graviditeter som till exempel gratis preventivmedel, utbyggd rådgivning och god tillgång till säkra aborter.
FN:s befolkningsfond UNFPA menar att om alla kvinnor världen över hade tillgång till preventivmedel skulle 66 procent av de oönskade graviditeterna i världen stoppas och 79 000 kvinnoliv räddas varje år. Sexualundervisning med genusperspektiv på skolorna är ett annat exempel på viktiga åtgärder precis som utbyggd förlossningsvård.
RS står för att all vård ska vara god och säker i offentlig regi utan vinstintressen. Det finns resurser för det och första steget är att stoppa flödet av skattepengar till privata fickor i form av profit.
Det behövs dock även en ideologisk offensiv och kamp mot till exempel mäns våld mot kvinnor och ökad rasism som går hand i hand med antifeministiska värderingar som att kvinnans plats är i hemmet. Det är ett varningstecken att abortmotståndare har större inflytande i Sverige än på länge inte minst på grund av att Sverigedemokraterna som enda parti i riksdagen öppet står för en inskränkning av aborträtten.