Kamp är svaret på kvinnoförtrycket

2013-03-23 08:11:20


”I Sydafrika har kvinnor trotsat det begränsade utrymme de tilldelats och spelat en nyckelroll i den arbetarkamp som skakat landet.”

Kvinnor befinner sig i frontlinjen av den framväxande kamp som kommer att utmana kapitalismen och alla de slag av förtryck som, i likhet med könsförtrycket, har sitt ursprung i tidigare sociala sy­stem. I Sydafrika har kvinnor trotsat det begränsade utrymme de tilldelats och spelat en nyckelroll i den arbetarkamp som skakat landet under det senaste året.

Publiciteten runt omkring de ­nyligen begångna våldtäkterna och morden på Anene Booysen, hennes expojkvän var en av gärningsmännen, och Reeva Steenkamp, som hennes sambo Oscar Pistorius (”Blade runner”) står åtalade för, har tänt ett massivt ­raseri mot sexistiskt våld runt om i Sydafrika. Enligt Medicinska forskningsrådet rapporteras dock bara var 25:e våldtäkt som begås i Sydafrika. Om man utgår ifrån polisens statistik innebär det ett genomsnitt på 3 600 våldtäkter per dag!

Tusentals kvinnor mördas
varje år av män som står dem närmast. Detta är praktiskt taget fråga om ett pågående tyst krig mot kvinnor. Att bryta tystnaden är ett bra, men otillräckligt första steg. Framsteg mot frigörelse för de förtryckta vinns ­genom kamp och kamp är vad som krävs för att slå tillbaka och i slutänden få slut på kvinnoförtrycket.
Den styrande elitens försök att förklara det hemska våldet mot kvinnor luktar därför ofta av unken moralism. President Jacob Zuma har till exempel bland annat pekat på ”famil­jens sönderfall”, ”ungdomars avsaknad av respekt för äldre”och ensamstående föräldrar som orsaker.
Men familjen är faktiskt huvudscenen för våldet mot kvinnor. I likhet med Anene Booysen och Reeva Steenkamp dödas många av de 2 500 kvinnor som mördas varje år av en närstående partner. Också i de flesta våldtäktsfallen är våldtäktsmannen någon som offret känner – en make, pojkvän, släkting, etc.
Samtidigt som vem som helst, inklusive de styrande, blir berörda och förskräckta av den bedövande stati­stik som indikerar vad som ibland förefaller vara ett krig mot kvinnor, är detta våld i slutänden ett uttryck för ett system grundat på utsugning, övergrepp och avhumanisering.
Hur uppriktiga politiker, affärsvärldens folk och kändisar än må vara i sina fördömanden av detta våld har de inga lösningar, då de är uppbundna till ett system som är dömt att upprätthålla könsförtrycket. Kampen för kvinnors frigörelse och för att avskaffa alla former av förtryck ­måste ledas av arbetarkvinnor, med stöd av arbetarklassens män.
Det är sant att både rika och fattiga kvinnor förtrycks för att de är kvinnor, men förtrycket påverkar dem inte på samma sätt.

En lågavlönad arbetarkvinna
(som mestadels är svart) som är ekonomiskt beroende av sin manliga partner har till exempel inte samma möjligheter att ha kontroll över sitt liv som hennes kvinnliga miljardärschef (som sannolikt är vit).
Samtidigt som kvinnor inom eller runt omkring den kapitalistiska eliten drabbas av könsbaserat våld, fördomar och diskriminering, tjänar de också på kapitalismens beroende av arbetarkvinnornas låga löner och o­betalda arbete, med andra ord hemarbete inom familjen.
Enighet i kampen mot kvinnoförtrycket är antingen en enighet under arbetarklassens banér eller en sentimental övning i att förstärka illusioner om det rådande systemet.
Enligt en studie genomförd 2009 av Medicinska forskningsrådet i Östra Kap- och ­KwaZulu-Natalprovinserna medgav var fjärde man att de våldta­git. Enligt en studie genomförd 2010 i Gauteng, medgav var tredje man att de våldtagit och nästan 80 procent av männen medgav att de använt våld mot kvinnor. En majoritet av flickornas första ’sexuella erfarenheter’, om nu våldtäkt kan kallas det, sker inte på samtyckesgrundval. Våldtäkt och mord är de mest extrema uttrycken för könsförtryck, vilket genomsyrar samhället på oräkneliga sätt.
Arbetarkvinnor tjänar i genomsnitt 18 procent mindre än sina manliga motsvarigheter. Svarta kvinnor utgör majoriteten av de arbetslösa. Dessa villkor, under vilka kvinnor blir beroende av män och får sin frihet och självkänsla undergrävda, utgör det drivhus i vilket sexism och övergrepp blomstrar.
Fördömandet av alla slag av könsförtryck – till exempel tystandet av landsbygdens kvinnor, olika slags objektifiering och varufiering av kvinnor, öknamn, hustrumisshandel, våldtäkt – är en början.

Det storartade arbete som bedrivs av många kvinnogrupper mot våldtäkt och övergrepp borde stärkas genom massmobilisering, där organiserade arbetare, både män och kvinnor, spelar en nyckelroll.
Kampen mot våldtäkt och mord på kvinnor behöver också kopplas i­hop med kampen för lika lön för ­lika arbete, för jobb åt alla, för en ­kortare arbetsdag med bibehållen lön, för en anständig och avgiftsfri utbildning för alla, för barnomsorg åt alla, för bostäder, vatten och el för alla, för stöd- och hjälprogram för alla kvinnor som försöker undkomma övergrepp.
Lokalorganisationer och fackfö­reningar borde organisera inte ­enbart för tillhandahållandet av en anständig samhällsservice eller anständiga arbetsvillkor, utan också mot våld i hemmet, mot sexuella trakasserier och våldtäkt. Att inte se eller agera mot denna verklighet för kvinnliga medlemmar är detsamma som att godkänna läget som det är.

CWI:s erfarenheter visar att när flickor och kvinnor, tillsammans med män, står upp mot, talar ut mot, organiserar och mobiliserar emot sexuella trakasserier och våld i hemmet kan det få omedelbara effekter som tränger tillbaka övergreppen.
Vi har till exempel organiserat skolelever mot sexuella trakasserier – demonstrationer och strejkvaktsked­jor, organiserandet av politiska utbildningsskolor, feministiska självförsvarsutbildningsklasser, krävt bättre resurser till skolorna m m.
I världsskala är det genom att kvinnokampen och arbetarkampen gått samman som framsteg har gjorts – kvinnlig rösträtt, rätt till skolgång och till arbete, att besluta om och när man vill ha barn (fri abort), att gifta och skilja sig – allt detta är framsteg som har tvingats igenom mot den härskande klassens vilja genom kamp.
Vare sig det är frågan om att försvara jobben, kämpa för en lön som går att leva på eller mot avstängning av hushållsel, måste vår kamp ha nolltolerans mot kvinnoförtryck och bygga upp en maximal enighet genom att ta upp de problem som håller kvinnor tillbaka. Det finns trots alla vackra ord från alla möjliga håll ingen annan kraft som är kapabel att få slut på kvinnoförtrycket.

Liv Shange
Democratic Socialist Movement (CWI i Sydafrika)

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!