foto: Luleå kommun, Moderaterna, Socialdemokraterna
I Luleå är S och M som ler och långhalm. Rusta för strid mot nedskärningsivrarna.
Efter utförsäljningar av allmännyttan, massrörelsen mot skolnedläggningar och en allmän högerpolitik blev valet i Luleå en katastrof för Socialdemokraterna som backade 11 procentenheter. Efter flera turer fram och tillbaka har de nu gjort upp med Moderaterna om platserna vid köttgrytan.
Trots Rättvisepartiet Socialisternas varningar och betonande att det behövs kamp mot högerpolitiken började Vänsterpartiet (som ökade med två mandat) och Miljöpartiet (som minskade med två mandat) diskussioner med S om ett ”rödgrönt” styre i kommunen. Enligt S ordförande i Luleå Anders Öberg och vänsterns Nina Berggård var de överens ”till 95 procent” när S plötsligt bytte fot, och började förhandla med Moderaterna.
Uppenbart finns det en strid inom S om vägen framåt. Anders Öberg med flera vill befästa maktpositionen (och högerpolitiken) med ett majoritetsstyre med MP och V, medan klicken kring kommunalrådet Niklas Nordström vill ge utrymme för mer öppet samarbete högerut för att till exempel kunna fortsätta utförsäljningarna.
Det vore dock fel att tolka det som en verklig strid mellan höger och vänster – till exempel har Anders Öberg som landstingsråd stått för en brutal nedskärningspolitik i vården. Det handlar mer om strategier för att behålla makten.
S+M-uppgörelsen betyder att de ingår en valteknisk samverkan för att dela på platser i styrelser och nämnder.
Moderaternas Anders Josefsson blir ”oppositionsråd” och partiet ges position som andra vice ordförande i nämnder och styrelser, vilket innebär att de bjuds in till den viktiga beredningen (förberedelsen) av beslut. I praktiken innebär det att S och M ska hitta en ”samsyn” i olika ärenden inom slutna rum.
Helt säkert finns också en oskriven uppgörelse om att minska inflytandet för oppositionen och ta bort insyn och gruppledararvoden för mindre partier. Det är en förändring som Niklas Nordström har velat genomföra sedan länge för att undergräva oppositionens möjligheter, både ekonomiskt och i form av demokratisk insyn.
Trots uppgörelsen mellan kommunfullmäktiges två största partier är det en svagare kommunledning än tidigare. Med nya nedskärningar, privatiseringar och därtill följande protester, där RS kommer göra allt för att stödja kampen, kommer alliansen mellan S och M att prövas och Nordström kan mycket väl misslyckas att få igenom sin högerpolitik i kommunfullmäktige.
Uppgörelsen innebär också att Socialdemokratins process av kris och upplösning påskyndas. I nästa val kan de mycket väl förlora 11 procentenheter till. Det viktiga nu är att oppositionen byggs upp från vänster med organisering av alla som hotas – vårdpersonal, hyresgäster, skolpersonal och föräldrar. Tillsammans kan vi kräva stopp för nedskärningar och privatiseringar och pengarna tillbaka till välfärden.
Gör vi det kommer vi samtidigt avslöja att Sverigedemokraternas politik bara är ytterligare ett sätt för att bevara de rådande orättvisorna med hjälp av rasistisk splittring.
Frågan är hur Vänsterpartiet kommer att ställa sig i den uppkomna situationen? Eller för den delen SSU, som i ord ibland kan låta som att de är till vänster om Vänsterpartiet, men som i handling aldrig hittills har vågat stå upp mot Niklas Nordströms högerkurs.
Vad som behövs är en total opposition mot högerpolitiken, som finner sin kraft i den berättigade ilskan i bostadsområdena och ute på arbetsplatserna.
En nyckelfråga kommer att vara att samla olika rörelser, och politiska organisationer som är beredda att ta kampen, i en gemensam kamp mot Socialmoderaternas styre.
