För den som besöker Hongkong är det uppenbart vilken enorm betydelse utvecklingen i fastlands-Kina har för staden. Tidningarna fylldes med rapporter inför ”kommunistpartiets” kongress och varje tidningskiosk hade 10-20 olika böcker om den petade Bo Xilai och den nya ledaren Xi Jinping.Det är också tydligt att de växande protesterna i Hongkong har en större motsvarighet i dagliga strejker och ”massincidenter” i Kina. Hemsidan chinaworker.info, som drivs av CWI-anhängare, rapporterade t ex när 2 000 arbetare på Foxconns fabrik i Shanxiprovinsen revolterade mot sina arbetsförhållanden i slutet av september.
Fokus på Kina finns ju också i resten av världen.
Kapitalismen är mer beroende av Kinas ekonomi än någonsin. År 2000 hade 13 länder Kina som sin största eller näst största handelspartner. Idag gäller det för 78 länder. Kina står för 65 procent av den globala importen av järnmalm och kan idag producera 713 miljoner ton stål, nästan hälften av hela världens produktion.
Den uppbromsning som inletts i Kina kommer därför att slå hårt i resten av världen. Även om ett nytt stimulanspaket skulle lanseras av den nya ledarduon Xi Jinping och Li Keqiang skulle detta inte vara en väg framåt utan snarare mest öka på skuldberget från 2008 års rekordstimulans.
Parallellt med ett ökat ekonomiskt beroende av Kina i alla delar av världen, kolliderar Pekings växande makt med andra imperialistiska intressen. USA rustar upp i Stilla havsregionen och det är en av orsakerna till den just nu allt hetare konflikten mellan Washingtons allierade Japan och Kina om öarna Diaoyu/Senkaku i Östkinesiska sjön.
Regeringarna är medvetna om sitt ömsesidiga beroende men samtidigt uppbundna av sin egen nationalistiska prestige och propaganda.
Konflikten har redan stora ekonomiska konsekvenser i Japan och kan skärpas ytterligare även om det inte måste leda till marina skärmytslingar.
Social oro och ekonomisk uppbromsning i Kina ligger bakom den hårdaste maktkampen i landets topp på över 20 år.
Den mer reforminriktade flygeln (ekonomiska marknadsreformer, inte politiska reformer) runt premiärminister Wen Jiabao slog till mot Bo Xilai, en av regimens ”kronprinsar” som försökt bygga upp en personlig popularitet, bland annat genom att anknyta till en del av retoriken från Mao Zedongs regim.
Bo Xilai har nu rensats ut och ska ställas inför rätta för korruption. Hans fru har redan dömts för mordet på en engelsk affärsman som stod familjen nära.
Korruption och enorma förmögenheter utmärker hela toppskiktet. New York Times rapporterade att Wen Jiabaos familj har en förmögenhet på 2,7 miljarder dollar (18,3 miljarder kronor).
Arbetare och vanligt folk vet att de inte har något att hämta hos någon av falangerna i regimens topp.
”Fastlandsborna apatiska om partikongressen”, skrev South China Morning Post i Hongkong i en rubrik den 6 november.
Striderna i toppen är snarast ett tecken på uppladdningen inför betydligt hårdare strider, där militant kamp underifrån kan nå revolutionära proportioner i försöken att stoppa dagens extrema utsugning av människor och miljö.
Det är en kamp som riktar sig både mot regimen och dess allierade i de multinationella storföretagen, mot kapitalism och imperialism, för demokrati och verklig socialism.
Per-Åke Westerlund
