När SVT:s Janne Josefsson tar på sig uppdraget att ”bevisa” att det inte finns någon barnfattigdom i Sverige går han helt borgarnas ärenden. För varför skulle saker och ting behöva förbättras när allting är bra som det är?Josefsson säger i Uppdrag Granskning om barnfattigdomen att han ”ser framför sig den fasansfulla bilden av 10-11årig pojke eller flicka i trasiga kläder, foppatofflor på vintern och som går hungrig till sängs utan mat för dagen.” Dessutom visar han bilder på svältande barn i Afrika för att jämföra med barn i Sverige.
Att fattigdom i Sverige kan se annorlunda ut än fattigdom i Afrika har han ingen förståelse för.
I Sverige finns det en kvarts miljon barn vars föräldrar inte har råd med vinterkläder eller tillräckligt med mat så att barnen ska bli mätta. Jag vet själv de sista dagarna innan barnbidraget kommer hur man måste ransonera för att få maten att räcka eller hur en extra större utgift är förödande. Men enligt Josefsson är inte detta fattigdom, för min dotter går inte runt med foppatofflor på vintern.
Inte nog med att han anser att det inte finns fattiga barn, under hela programmet kommer det små pikar om de dåliga val föräldrarna gör, som lever på försörjningsstöd eller sjukersättning. Som om att det är ett val man gör när man blir arbetslös eller sjuk. Janne Josefsson lever inte som gömd flykting och han lever inte i förorten. Han är en vit medelålders man som ska tala om för andra om de är fattiga eller inte, helt beroende på vad hans bild av fattigdom är.
Att jag inte har råd att köpa en ny barnvagn när den gamla har gått sönder eller att jag måste välja mellan en större säng till min dotter, som har vuxit, eller kurslitteratur, passar inte in i Josefssons mall över vad fattigdom är. Vårt hushåll klarar inte av en större utgift som inte innefattar det allra nödvändigaste.
Det tas inte upp i programmet om att barnbidragets senaste höjning ägde rum 2005 eller om hur klassklyftorna växer allt mer i ett Sverige där välfärden monteras ner. Skulle man göra det skulle en mer sanningsenlig bild målas upp. Bilden av ett samhälle där storföretag gör miljardvinster på skola, vård och omsorg, där sjuka utförsäkras, där bostadkön är flera år lång och där man som arbetslös får leva på existensminimum.
Men enligt Josefsson är inte detta fattigdom, för om man inte har foppatofflor på vintern är man enligt honom inte fattig.
Klara Heydar
