Miljonmarsch i solidaritet

2015-01-14 10:42:05




3,7 miljoner uppges ha deltagit i söndagens väldiga manifestationer runtom i Frankrike mot det spektakulära attentatet mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo. Under tre dagars terror, gisslantagan och polisjakt den 7-9 januari berövades 17 människor livet.

Bara i Paris ska 1,2-1,5 miljoner ha slutit upp i den väldiga manifestation, som presidenten Francois Holland i spetsen för hela det franska politiska och mediala etablissemanget, utom Marine Le Pens Nationella fronten (FN) kallat till i namn av ”nationell enhet” för yttrandefrihet och demokratiska värden.
”Det är klart att en stor majoritet ville bemöta det terroristiska våldet för att bekräfta rätten till yttrandefrihet, men till stor del också för att visa sitt motstånd mot rasism och splittring”, skriver Rättvisepartiet Socialisternas systerorganisation Gauche Révolutionnaire (GR) på CWI:s hemsida.
GR deltog i manifestationerna, trots den bisarra upplevelsen att se sig tåga bakom inte bara Hollande och dennes föregångare Sarkozy, Frankrikes två mest impopulära presidenter sedan andra världskriget, utan också bakom 44 inbjudna världsledare, vars egna fingrar ofta dryper av både blod och undertryckt yttrandefrihet. Vissa andra vänsterorganisationer, som antikapitalistiska NPA, valde att bojkotta manifestationen i Paris.
”Närvaron av kungen av Saudiarabien, där ett kritiskt uttalande kan bestraffas med spöstraff eller den israeliske premiärministern Netanyahu, vars armé har dödat tusentals palestinier, eller den turkiska premiärministern Erdoğan, som har varit en ledande medhjälpare till Islamiska staten i Syrien, och många andra av de värsta krigsmånglarna och dödgrävarna av frihet i sina egna länder, var stötande för många demonstranter. Detta är förståeligt”, skriver GR, ”men vi ville för vår del inte ge upp gatan till [premiärminister] Valls gester och föredrog att delta med de miljoner som var där för att uttrycka sitt motstånd mot hat och terrorism. Vi deltog i marscher överallt där vi finns, samtidigt som vi delade ut vårt uttalande utan att möta någon fientlighet, utan snarare tvärtom”.

Mest imponerande under helgens enorma demonstrationer var enligt GR vägran att falla i den fälla som hade gillrats av terrorister och rasister. Den extremhöger som organiseras av Marine Le Pens FN lyckades på sin kant inte samla mer än tusen demonstranter i Beaucaire dans le Gard.
Många genomskådar också att den franska regeringen vill använda tillfället till att avleda arbetarnas och befolkningens gryende motstånd mot dess politik. ”Å andra sidan finns det gott om journalister och politiker som försöker överträffa varandra med nationalism, som om landet var på väg att gå ut i krig. Men detta var den totala motsatsen till de känslor som dominerade marscherna i alla städer, ofta lugna och tysta men framförallt kamratliga”, skriver GR. Marine Le Pen, som vill återinföra dödsstraffet, är långtifrån ensam om att hetsa mot muslimer. Den förre presidenten Sarkozy (som åter siktar på att kandidera i nästa val), som har kallat invandrarungdomar för ”slödder”, talar idag som vissa andra om ”civilisationernas krig”. Trots detta förkastade 66 procent i en opinionsmätning från den 10 januari, kort efter terrordåden, försöken att blanda ihop ”muslimer som lever fredligt i Frankrike” med våldsbejakande islamister.

GR manade under manifestationerna till motstånd mot att den ”socialistiske” premiärministern Valls, liksom högerpartiet UMP och FN, nu kommer att använda rädslan för terrorismens spöke till att dölja sin oförmåga att lösa de växande sociala och ekonomiska problem som plågar majoriteten av befolkningen. De kommer också att rättfärdiga de krig i Afrika och Mellanöstern, som i själva verket är orsaken till uppkomsten av de terroristgrupper som har producerat de tre galningar som mördade 17 oskyldiga människor. GR skriver:
”Arbetare och ungdomar måste förenas för att bekämpa rasismen, oavsett ursprung. För detta kan vi inte räkna med Valls, Hollande och Sarkozy! Vi måste organisera oss tillsammans för att angripa roten till problemet, det kapitalistiska systemet, exploateringen och utarmningen av majoriteten till förmån för en liten minoritet som systemet vilar på.”

Parollerna i det uttalande som GR spred löd: ”Ingen begränsning av yttrandefriheten!”, ”Vi får inte låta oss splittras!”, ”Nej till rasism!” och ”Ingen enighet med Valls-Merkel-Rajoy-Sarkozy eller Le Pen!”.
Uttalandet börjar med att ta avstånd från det chockerande terrordådet och uttrycka solidaritet och deltagande i sorgen med dem som stod nära de dödade och skadade på Charlie Hebdos redaktion.
GR riktade under manifestationerna en appell till fackföreningar och andra organisationer inom arbetarrörelsen och vänstern om att bygga en ”enad rörelse mot rasism och den politik som tvingar miljontals till otrygghet. Vi är för ett tolerant och demokratiskt samhälle där alla kan leva som de vill, enligt den kultur, filosofi eller religion de väljer. Ett demokratiskt samhälle som detta är möjligt, men kräver att vi alla kämpar för att rycka upp förtryckets och splittringens rötter i kapitalismen, som styrs av vinstjakt och exploatering av arbetare och naturresurser till förmån för en liten minoritet av superrika.
Genom att ta de viktigaste produktionsmedlen och utbytet av varor och tjänster ur händerna på kapitalisterna och genom att organisera samhället demokratiskt på grundval av offentligt ägande och under kontroll och ledning av arbetarklassen och befolkningen som helhet, kan vi få ett slut på ojämlikhet, krig och orättvisor. Detta är vad vi försvarar, denna vision om ett demokratiskt och socialistiskt samhälle, i total opposition mot det ändlösa barbari som kapitalismen påtvingar oss”. ■


Borgarna fruktar protester underifrån

Borgerligheten och makthavarna fruktar gräsrotsrörelser och protester underifrån. De vill ha total kontroll, vilket visades särskilt under massmanifestationen i Paris.
Svaret på terrorismen och rasismen är inte ”enighet” över klassgränserna. Det är regeringarna och det kapitalistiska systemet som har skapat terrorism och krig. Det krävs gemensam kamp från arbetare och ungdomar, över etniska och religiösa gränser, mot nyliberalism, högerpolitik och krigsrustningar.

Det behövs rörelser och arbetarpartier som står för ett demokratiskt och socialistiskt svar på dagens kriser. ■