Ökade ojämlikheter i takt med ökad global massilska mot systemet

Klyftorna mellan fattig och rik blir allt mer påtagliga, pådrivet av kapitalism och utsugning (Foto: ilirjan rrumbullaku // Flickr CC)

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

En ny rapport från FN:s utvecklingsprogram visar det många vanliga människor och arbetarklassen i världen känner av: klyftorna och ojämlikheterna ökar.

Rapporten har gjort ett så kallat index över mänsklig utveckling, där de har tittat på saker som hälsa och tillgång till hälsovård, levnadsstandard samt utbildning och dess kvalitet för att mäta hur människor har det.
Ulrika Modéer, assisterande generalsekreterare på FN:s utvecklingsprogram, säger till Sveriges Radio den 9 december:
– Det är fortfarande så att Afrika söder om Sahara släpar efter. Det gör man även i Sydasien och i arabländer och förstås i Latinamerika och Karibien som också präglas av stora mått av ojämlikhet.

Men även i Sverige och Europa ökar ojämlikheten som helhet. Ett exempel är att över 40 procent att den fattigaste delen av befolkningen dör innan 80 års ålder, medan motsvarande siffra för de i toppen av inkomstpyramiden är 25 procent.
Modéer menar också att ojämlikheten är en orsak till det missnöje och den sociala oro som just nu råder runtom i världen. Detta menar hon vidare leder till en bristande tilltro till ”demokratiska system”. Där har hon fel. 
Det världens förtryckta nu börjar resa sig emot – i Iran, Irak, Libanon, Frankrike, Chile, Hongkong, Ecuador med flera länder – är nyliberalismens fruktansvärda effekter, där offentlig service har trasats sönder av avregleringar, nedskärningar och privatiseringar, där bostadskrisen är akut, klimatkrisen ständigt kännbar, låga löner och otrygga jobb urholkar människors liv… Listan kan göras lång. 

Rättigheter och vinster som arbetarklassen historiskt har tillkämpat sig håller i stora delar av världen på att rullas tillbaka. Och där de inte har funnits, men massorna nu kräver det, möter de extrem repression.
Snarare kräver folk just demokratiska system; verkligt demokratiska, inte den ”demokrati” som existerar idag där beslut bara godkänns om det gynnar kapitalismen. Annars hotar storföretagen med kapitalflykt (som Spanska statens regering möjliggjorde för storföretagen under revolten i Katalonien 2017, eller som företagen hotar med i Storbritannien om Corbyn vinner valet). Eller så avsätts valda ledare av militärkupper, understödda av Västimperialismen (som mängder av exempel i Latinamerika visar).
Det är när arbetarklassen vaknar, intar gatorna i massvrede och organiserar sig för bygget av ett helt nytt socialistiskt samhälle som ojämlikheter och klyftor kan börja utraderas.