Opera om Boccanegra imponerar

2013-05-15 15:44:11


Arturo Chacón-Cruz som Gabriel Adorno och Malin Byström som Amelia i operan Simon Boccanegra.

Den maffiga 1800-talsoperan av Guiseppi Verdi går just nu på Göteborgsoperan och är full av intriger och skönsång. Operan utspelar sig i 1300-talets Italien i staden Genua i en tid då landet var uppdelat i olika grevskap som alla krigade mot varandra.

I operan får man följa Simon Boccanegra när han i dödsögonblicket får se de viktigaste händelserna i sitt politiska liv passera i revy. I operans prolog får man lära sig att Boccaneg­ra från början var en kapare och pirat som skyddade Genuas hamn från plundrare. Eftersom det pågår en maktstrid i staden mellan adelspartiet och folkets parti lyfts den ­hyllade Boccanegra fram, av ledaren i folkets parti Paolo, som partiets kandidat till doge (ledare) mot adelspartiets kandidat Jacopo Fiesco.

Samtidigt som politiska strider pågår sker också ett kärleksdrama, för Boccanegra är förälskad i adelsmannen Fiescos dotter Maria och de har fått en dotter. Dock har detta skett i hemlighet och dottern är gömd i Florens hos en gammal dam. Hans kärlek Maria dör av en obotlig sjukdom och hans dotter försvinner spårlöst från Florens och prologen slutar med att Boccanegra hyllas av folket som nyvald doge samtidigt som han håller sin döda kärlek i sina armar.
Det är detta som Guiseppi Verdi var så duktig på och det är detta som har gjort att han fått en plats bland de mest hyllade i operans historia. Till skillnad från många av sina kollegor fick han inte sitt genombrott förrän han var vuxen, vilket gjorde att han i många år beundrade opera och gick och kollade på opera så ofta han kunde. Han lärde sig vad publiken ville ha, vad som framkallade tårar och stående ovationer. Det är nästan som att han arbetade efter en mall när han skrev sina operor. Vid varje akt är det en lågmäld start där intrigerna presenteras för att senare eskalera och byggas på, på samma sätt som musiken i akten blir mer maffig för att i slutet av akten skapa gåshud på publikens armar. Handlingen i varje akt slutar med en cliffhanger, inget är löst och fler problem har uppstått.

Första akten utspelar sig 25 år ­efter prologen och man följer en av åldern tyngd doge som trots sin önskan om att vara en rättvis och god ledare i mångt och mycket har ­korrumperats av maktens korridorer. Han står i ständig strid med adeln som på alla sätt försöker genomföra kupper för att återta makten. Fiesco, som hyser djupt agg mot Boccanegra efter händelserna med sin dotter, tros vara död, men agerar istället utklädd till en annan. Detta är något som inte ­riktigt kommer fram tydligt nog i uppsättningen på Göteborgsoperan och som jag inte hade uppfattat om jag inte hade vetat om handlingen i förväg.

Fiesco bor under adelssläkten Grimaldis tak, en familj som för 25 år sedan adopterade en föräldralös flicka från ett kloster. Det visar sig att ­denna nu vuxna kvinnan Amelia är Boccanegras dotter. När hennes karaktär presenteras får publiken också veta att hon älskar adelsmannen Gabriel Adorno och en av operans mest berömda arior framförs av Malin Byström som Amelia.
Amelia misstänker dock att Adorno tillsammans med de andra adelsmännen planerar att mörda dogen och går för att varna honom, vilket resulterar i att de upptäcker sitt släkt­band.

Resten av operan är ett nät av intriger, kärlek och svek. Boccanegra accepterar inte att hans dotter är förälskad i en adelsman och samma adelsman planerar mord på dogen utan att veta att det är Amelias far. Boccanegras kansler Paolo konspire­rar med adelsmännen då han förvä-grades att gifta sig med Amelia och i slutändan är det också Paolo som är den som lyckas förgifta dogen, vilket leder till Boccanegras död.
Göteborgsoperan har lyckats otro­ligt bra med att gestalta den invecklade handlingen i Simon ­Boccanegra och att få höra Malin Byström som Amelia var sagolikt.

Man får följa en folkets man med en politisk vision som korrumperas och får slita med interna strider och maktkamper.
Om hur hans ursprungliga koppling till folket ersätts mer och mer av kopplingen till den styrande klassen. Men man följer också en ­person som förlorat alla han älskat, men som efter 25 år får återförenas med sin dotter.
Klara Heydar

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!