Stefan Löfvens period som partiordförande för Socialdemokraterna sedan i våras har betytt en kraftig högervridning.Löfven utmärkte sig under sin första partiledardebatt i tv genom uttalandet att stopp för privata vinster i vården ”låter sig inte göras”. Som om inte de privata vinster som exploderat de senaste åren är en del av en nyliberal kapitalistisk politik. Precis som den kan införas kan den förstås avskaffas.
Löfven har också försökt slå mynt av sin bakgrund som Metallordförande genom att använda uttrycket ”under min tid i näringslivet”. Det har om inte annat gått hem bra på en del borgerliga ledarsidor.
Han har också betonat att a-kassan är ett ”omställningsbidrag” , d v s att den måste vara tidsbegränsad. Löfven välkomnade också att högern och inte vänsterpartiet Syriza vann valet i Grekland.
I landsting som Västerbotten och kommuner som Göteborg utför också S fortsatta nedskärningar.
Vänsterpartiet fick ny entusiasm med Jonas Sjöstedt som ordförande. Det är samtidigt tydligt att Sjöstedt vill ha fortsatt samarbete med S. I partiledardebatten hänvisade han till V:s stöd till Socialdemokratiska nedskärningar på 1990-talet.
LO-kongressen tog ett avgörande radikalt beslut när kongressombuden körde över ledningen och sa nej till vinster i välfärden.
Men sedan dess avslöjades att den nye LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldson håller hemliga samtal med regeringen om arbetslösheten. I praktiken betyder det diskussioner om sänkta ingångs- och ungdomslöner.
Även om väljare och även medlemmar i S och V deltar i protester och nätverk står partiledningarna liksom de fackliga topparna helt vid sidan av utan politiska svar på hur högerpolitiken ska stoppas.
Per-Åke Westerlund
