
Inför valet 2008 kantades Obamas kampanj av entusiasm, av hopp om förändring. Även om vi redan då visste att hans ekonomiska politik föga skiljer sig från Republikanernas kandidat John McCains, ingjöt hans hållning i många sociala frågor hopp bland kvinnor, afroamerikaner, latinamerikaner och i hbt-rörelsen. Och med tanke på Romneys hållning i dessa frågor (han är till exempel emot abort, mot samkönade äktenskap, mot jämställda löner etc) var Obamas seger ändå betydelsefull för många.
Det fundamentala problemet återstår dock. Den ekonomiska ojämlikheten, och de sociala effekter den har, skyddas av såväl Obama som Romney. Under de senaste fyra åren som Obama suttit vid makten har miljontals förlorat sina hem och jobb medan banker fått enorma summor i bidrag. Visst är det bra att Obama öppet stödjer samkönade äktenskap, men det är en klen tröst när både huset och jobbet försvinner.
Occupy Wall Street, som hade sin storhetstid förra året, hjälpte definitivt till att sätta den ekonomiska och politiska agendan hos både Republikanerna och Demokraterna på dagordningen. Både Republikanerna och Demokraterna planerar till exempel redan nya attacker på välfärden.
Romneys taktik i valkampanjen var, som den oftast är för republikaner, att medvetet försöka så splittring mellan arbetare och unga. Bristen på ett alternativ som kan representera majoriteten av USA:s befolkning ger ett spelrum för rasistisk och högerpopulistisk propaganda. Detta visades inte bara av att Romney kunde få så pass många röster, utan även av att presidentkandidaten Gary Johnson från Libertarian Party fick tre gånger så många röster som den presidentkandidat som ligger längst åt vänster; de Grönas kandidat Jill Stein.
”Krav på jobb, investeringar i förnybar energi, mer pengar till utbildning, rätt att bo och lösningar på en oändlig lista av orättvisor kommer återigen komma till ytan. Och Obama kommer på nytt att sätta Wall Streets och storföretagens intressen först, vilket kommer att provocera fram ny ilska och opposition. Tiden är mogen för att bygga en ny rörelse av arbetare och förtryckta, politiskt oberoende från båda storföretagarpartierna”, skriver Socialist Alternative som sympatiserar med Rättvisepartiet Socialisternas internationella organisation CWI (socialistworld.net).
Och det visas verkligen i Kshama Sawants resultat.
Offensiv har tidigare rapporterat om att Kshama kandiderade till delstaten Washingtons statshus. Förra veckan meddelades det att hon vann 27 procent av rösterna (ca 20 000 röster) – ett historiskt bra resultat för socialister i USA.
Medan Demokraternas och Republikanernas valkampanjer i år var några av de dyraste i landets historia har Kshama finansierat sin kampanj med hjälp av dem hon representerar. Arbetare och förtryckta har gett bidrag till kampanjen och på så sätt har hon kunnat nå ut med sitt alternativ.
– Vi åstadkom detta valresultat genom en öppet socialistisk kampanj som i stort sett ignorerades av massmedia (…) Occupy gav en röst åt arbetares ilska över Wall Street, och vår kampanj gav en röst åt den massiva ilskan över företagens politiker. Det visar att det finns potential att bygga ett kraftfullt vänsteralternativ till de båda storföretagarnas partier, sade Kshama efter valet.
Genom att öppet ställa upp som socialist vann hon fler röster mot demokraten Frank Chopp, än vad någon republikan gjort under Chopps 18 år långa karriär.
Även hbt-rörelsen vann en stor seger. I Washington, Minnesota, Maine och Maryland röstade folket för samkönade äktenskap – en milstolpe i kampen för lika rättigheter för hbt-personer.
Anna Löfgren