
Det är arbetsgivarna som i media nu på onsdag morgon meddelar att strejken blir av. Transports ledning har ännu inte kommenterat läget efter nattens nej till medlarnas bud.
På Transports hemsida meddelas att man förbereder strejken den 25 april genom att skicka brev till de nordiska transportarbetarförbunden, tyska, holländska, engelska och belgiska, MUA i Australien och amerikanska Teamsters och ILWU. Den solidaritet Transport frågar efter är att arbetare i andra länder inte ska hantera ”smittat” gods som Transport satt i blockad, från DHL, DSV och Schenker.
Liksom Kommunal kämpar Transport för kronor istället för procent, men det är inte det viktigaste utan det handlar om något ännu mer grundläggande. Återigen står uthyrningsfrågan på dagordningen.
Alexander är terminalarbetare på DHL Freight i Västberga, en av de 24 terminaler där Transportarbetareförbundet varslat till strejk från den 24 april:
– Det är inte tillräckligt att bara prata om vad Transport kräver – se till hur arbetsgivarna i BA agerar. Det blir allt mer så att de sparkar folk och ersätter med bemanningsanställda. När detta sätts i system kringgås kollektivavtalen och hela den svenska modellen hotas. Varför ser inte hela LO detta? Någonstans måste någon sätta ned foten.
En annan terminalarbetare beskriver sin arbetssituation. Hans arbetstider är kl 15.00 till 20.00 ena veckan och 15.00 till 23.00 andra veckan. Detta blir för lite timmar, mycket hackigt och kvällsarbetet isolerar en.
I 4,5 år har han jobbat för DHL på samma arbetsplats och får fortfarande inte heltid. Tjänstledigt – för att söka nytt jobb – fick han inte heller. Arbetet är tungt och smutsigt. Det finns ingen värme i terminalen.
DHL är för övrigt ett multinationellt företag som finns i 220 länder. I ett flertal länder kränker DHL fackliga rättigheter – något som Transport reagerat mot genom att kräva ett globalt fackligt ramavtal.
Biltrafikens Arbetsgivareförbund – BA:s – kravlista i årets avtalsrörelse är minst sagt provokativ. Provanställningstiden vill de fördubbla till ett helt år, de ska slippa förhandla med facket om icke schemalagt arbete, möjlighet att utjämna arbetstiden ska utökas från en månad till ett helt år, lägre ingångslöner, införande av individuella löner.
För miljöarbetarna vill BA ta bort vad de kallar ackordslistan i Stockholm. Detta skulle innebära lönesänkningar på flera tusentals kronor för många av Stockholms sopgubbar.
– Ackordslistan heter egentligen Bilaga C, vi kallar den poänglön med belastningsbegränsning. Det är den som gör arbetsmiljön rimlig och mer på våra villkor, berättar en av sophämtarna, Jan Spanedal för Offensiv.
– Den finns bara för oss i Stockholm. I förra avtalsrörelsen försökte vi få den införd i hela landet, men det misslyckades. Om den försvinner i det nya avtalet så påverkar det direkt dem som jobbar för Liselotte Lööw och andra företag. Vi som jobbar för Reno har skrivit in Bilaga C i ett lokalt avtal som gäller två till tre år till, sen försvinner den även för oss – om inte tidigare. Man kan aldrig lita på riskkapitalister. Jag är mycket orolig.
– På alla ställen där Bilaga C försvunnit så har trakterna blivit mycket större. Äldre sopgubbar slås ut.
Det var bland annat genom en ”vild” strejk 2009 och genom en aktion där man jobbade enligt avtal 2010 som sopgubbarna tidigare lyckades försvara poänglistan och sätta stopp för den allra grövsta upphand-lingsdumpningen. Denna kamp pressade Stockholmspolitikerna att bryta avtalet med skandalbolaget Resta och verksamheten togs över av Reno.
Erfarenheterna från dessa strider måste nu tas tillvara. Utan den kampen hade situationen varit värre än idag.
Att det här är en viktig strid visas inte minst av att Transports strejkvarsel helt dominerat diskussionerna inom Svenskt Näringsliv. Christer Ågren, vice vd på Svenskt Näringsliv, hävdar i en intervju i Arbetet att strejken kommer att få mycket stor effekt och menar att ”Transport … uppför sig som en tjurig unge”.
BA har besvarat strejkvarslet med en lockout som berör hela 6 500 chaufförer på 450 åkerier.
Elin Gauffin