Väljarna vill ha förändring

2008-02-13 13:07:24




Primärvalen och nomineringsvalen inför presidentvalet i november pågår för fullt i USA. Nyckelordet i valet är ”förändring”. De flesta väljare uppger att de vill se en kandidat som kan förändra.

Men ingen av kandidaterna kan genomföra någon större förändring.
På demokraternas sida kämpar New York-senatorn Hillary Clinton och Illinois-senatorn Barack Obama om vem som blir partiets kandidat.
På den republikanska sidan är John McCain, senator från Arizona, troligtvis klar som kandidat då han har en betryggande ledning. Hans största konkurrent Mitt Romney meddelade den 7 februari att han hoppar av. Han behåller sina intjänade delegater men slutar att driva kampanj. Mike Huckabee, baptistpastorn från Arkansas, driver fortfarande sin kampanj, men ligger långt efter McCain och kommer att få svårt att ta igen dennes försprång.
De representerar alla det korrupta tvåpartisystem som är styrt av storföretagen. Samtliga kandidater har händerna djupt nere i fickorna på storföretagen och kommer knappast att föra en politik som utmanar dessa.
Valdeltagandet är som alltid i amerikanska val lågt och visar på bristen på alternativ.
Efter ”Super Tuesday” den 5 februari då 24 stater röstade, låg Clinton och McCain i ledningen. Efter valen den 9 och 10 februari har Obama knappat in och gått om Clinton och ligger nu sex delegater före henne. Huckabee fick överraskande segrar i Kansas och Louisiana, två av de mer konservativa sydstaterna där McCain inte har något starkt fäste.
Obama har för närvarande 1 144 delegater mot Clintons 1 138. Det behövs 2025 delegater för att bli utsedd till demokraternas kandidat på partikonventet. Clinton leder ifråga om antalet superdelegater, som inte utses under valen utan består av partitoppar. Dessa kan dock ändra sig under kampanjens gång. På republikanernas sida har McCain 724 kandidater, Romeny 285 och Huckabee 234. Det behövs 1 191 delegater för att bli utsedd till kandidat (realclearpolitics. com 080212).
Mellan Obama och Clinton skiljer det alltså sex delegater. De stater som ännu inte röstat är stater där Obama förväntas vinna. Dessutom börjar Clintons kampanjkassa att sina. Hon har fått låna fem miljoner dollar ur egen ficka, men det kommerinte att räcka långt. Detta talar för Obama. Hos republikanerna är McCain i stort sett klar, Huckabee kommer att få svårt att knappa in på honom.
Hittills i valen har många fler röstat på demokraternas sida än på den republikanska. Det visar på viljan att bli av med Bushadministrationen. Missnöjet mot Bush banar väg för att en demokrat vinner presidentvalet, men valet är så pass personinriktat att ingenting är säkert.

Fortsatt krig i Irak

Demokraterna vann kongressvalet i november 2006 och har sedan dess haft makten att stoppa kriget i Irak.
År 2002 röstade Hillary Clinton för invasionen av Irak. Barack Obama röstade från början nej till invasionen, något som han nu belyser starkt i sin valkampanj. Efter det att kriget inleddes har dock båda kandidaterna röstat för en fortsatt finansiering av kriget. Obama vill dra tillbaka trupperna från Irak inom 16 månader, Clinton före år 2013. Med det menas att dra tillbaka alla stridande trupper. Trupper som ska skydda amerikanska diplomater och kriga mot terrorismen vill båda ha kvar.
Obama står också för mer trupper till Afghanistan och har pratat om en eventuell insats i Pakistan. På den republikanska sidan säger McCain, Romney och Huckabee nej till en tidsplan för ett tillbakadragande av trupperna. Det finns en kandidat på den republikanska sidan, Ron Paul, som vill ta tillbaka trupperna nu. Men han har hittills 14 intjänade delegater och har ingen chans att utmana McCain. Men förutom att han är krigsmotståndare, står Paul för en konservativ högerpolitik och arbetare ska inte luras att rösta på honom.

Ekonomi på nedgång

Den amerikanska ekonomin är på nedgång och har skapat oro på börserna i hela världen. Bolånekrisen är en avgörande faktor i den ekonomiska nedgången. Över två miljoner människor har förlorat sina hem och fler ligger i riskzonen.
Den 23 januari presenterade Bush och kongressledamöter ett stimulanspaket på 150 miljarder dollar, som ska sänka skatterna och som främst kommer att gynna de redan rika. Senaten godkände förslaget och Obama gjorde ett uttalande där han stödde paketet.
I ekonomifrågor finns vissa skillnader mellan Clinton och Obama. Clinton är den mest frihandelsvänliga kandidaten av demokraterna. Hon vill upphäva vissa av Bushs skattelättnader för de rika, men inte samtliga. Obama har ett program där han vill sänka skatterna för medelklassfamiljer för att lösa problemet med stagnerande löner och ökande levnadsomkostnader. På sin hemsida gör han också uttalanden om arbetares rätt till organisering, något som Hillary Clinton inte nämner på sin. Clinton satt även i styrelsen för Wal-Mart när varuhuskedjan attackerade sina arbetares fackliga rättigheter, utan att hon gick emot det.
Vilken kandidat som än väljs till president kommer att få hantera en ekonomisk nedgång. Och om man inte är villig att attackera storföretagen och förändra systemet, kommer man att behöva attackera det amerikanska folkets levnadsstandard ytterligare för att upprätthålla företagens vinster.
Sjukvården är en annan stor fråga; 47 miljoner av landets 300 miljoner invånare saknar sjukförsäkring.
I USA spenderas det ungefär dubbelt så mycket per capita på sjukvården som i andra länder, men trots alla pengarna sker ingen förbättring. Vart tar pengarna vägen? Svaret är att det som ligger till grund för sjukvården inte är människors hälsa utan jakten på vinster från försäkringsbolagen, läkemedelsbolagen och sjukhusen – pengarna går rakt ner i deras fickor.
Den reform inom sjukvården som Obama och Clinton båda står för går ut på att fler ska omfattas av sjukförsäkring, det vill säga att den blir obligatorisk. Deras program skulle tvinga folk att köpa försäkringar (i vissa fall med hjälp av att få göra avdrag på skatten) och stoppa mer pengar i fickorna på försäkringsbolagen. Ingen av dem säger något om den totala förändring av systemet som är nödvändig.

Vinstjakten i sjukvården

Vinstjakten måste ut ur sjukvårdssystemet. Det behövs en allmän sjukförsäkring så att alla kan få den vård de behöver. Dessutom är det ändå inte säkert att de som har försäkringar får den vård de behöver. Det som i slutänden avgör om till exempel en operation är nödvändig eller inte är försäkringsbolagen. Man kan ju fråga sig om de gör bedömningar utifrån patientens behov eller sin strävan efter profiter. Svaret är uppenbart.
Vinstmotivet måste bort från sjukvården. Människors behov måste komma i första hand!
De republikanska kandidaterna är alla emot en obligatorisk sjukförsäkring. Skattelättnader ska ge fler råd med sjukförsäkring, säger de.
Vad ligger bakom politikernas ointresse av att förändra sjukvårdssystemet? Kanske har det att göra med att sjukhus, läkare, läkemedels- och försäkringsbolag gav de demokratiska kandidaterna omkring 6,5 miljoner dollar under 2007 – Clinton fick mest och Obama näst mest. Republikanerna tog emot 4,7 miljoner dollar från sjukvårdsindustrin.
En tredje, oberoende, kandidat saknas. Det finns en del oberoende kandidater, eller kandidater från mindre partier som ställer upp – men ingen av dem har någon större chans att utmana de två stora partierna. Enligt statistiken röstar 95 procent av väljarna på en republikan eller demokrat, endast 5 procent röstar på någon av de oberoende eller småpartiernas kandidater (usaval.se).

Likgiltighet inför att rösta

Vem blir demokraternas kandidat, Obama eller Clinton? Vinner en republikan eller demokrat presidentvalet? I vilket fall som helst kommer ingen förbättring att ske för det amerikanska folket.
– Jag väljer att inte rösta i valet för jag ser inte att någon kandidat kan innebära en förbättring av min situation. Jag jobbar hårt och betalar skatt, men de pengarna går till Irakkriget istället för att satsas på sjukvård, skola och så vidare. Varför ska jag lägga en röst på en kandidat som kommer att fortsätta styra i storföretagens intresse? säger en arbetare i USA.
Arbetare behöver en kandidat som utmanar storföretagen, tar initiativ till att bygga ett arbetarparti och som uppmanar till kamp underifrån.

Johanna Evans

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!