”Vi dör av hunger innan vi dör av coronaviruset”

I både Zimbabwe och Indien säger de fattiga och utsatta samma sak: de politiska besluten dödar oss, inte coronasmittan (Foto: Ulrika / Flickr CC).

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Den pågående pandemin har fått ofattbara konsekvenser för hela världen; socialt, politiskt och ekonomiskt. I de fattigare, krigshärjade och/eller utsatta delarna av världen kan coronaviruset innebära ett oräkneligt antal dödsfall.

Den norska pandemiforskaren Svenn-Erik Mamelund vid Oslo Metropolitan University visade i sin studie att ju lägre inkomst och utbildningsnivå en person har, desto större är risken att drabbas av en pandemisk smitta. Till norska Klassekampen den 24 mars berättar han:
– Våra preliminära resultat tyder på att ju lägre din inkomst och utbildning är, desto högre är risken för allvarlig sjukdom och död i pandemisituationer.
Han pekar också på att arbetarklassyrken ofta gör det svårare att kunna arbeta hemifrån, och att av de som frivilligt låtit sig smittas av covid-19 i USA (för att göra olika tester med mera) har de med lägre inkomster och utbildning varit mer mottagliga.
– Detta tyder på att immunsystemet i lägre sociala klasser är sämre. Det kan komma från ekonomisk och social stress, negativa händelser och eventuellt rökning, säger han vidare till Klassekampen.
Om detta gäller i mer utvecklade länder, vad innebär det då inte för mindre utvecklade? 

Trångboddhet är en annan faktor som underlättar smittspridningen. I fattigare länder med ett stort antal personer per kvadratkilometer, som Indien, Bangladesh, Rwanda, Filippinerna med flera, kan viruset snabbt få fäste. Och ju mindre pengar en har, desto sämre möjligheter har man till sjukvård, att vara hemma från jobbet eller skaffa sig nödvändiga skyddsåtgärder och -utrustning. 
I Indien lever exempelvis 87 procent av befolkningen på under 60 kronor om dagen, vilket kan jämföras med Sveriges 1 procent. 163 miljoner uppges sakna tillgång till rent vatten i landet. Där har man nu sedan den 25 mars stängt ner hela landet i åtminstone tre veckor framåt, vilket får stora konsekvenser när man samtidigt inte kompenserar de mångmiljontals utsatta och mest drabbade i tillräckligt stor utsträckning.

Samtidigt som premiärminister Modi ”ber om ursäkt” till de drabbade rapporterar TT att människor i Bombays fattigaste områden inte har något att äta eller dricka, då många har förlorat sina inkomstkällor. Kaos och hunger råder, och sjukvårdssystemet har under lång tid varit kroniskt underfinansierat. Miljontals fattiga har förlorat bostad och står utan lön. ”Folk dör längs med vägarna på grund av svält och utmattning”, rapporterar SVT:s Malin Mendel den 1 april.
Migrantarbetare som försöker ta sig hem säger att ”Vi kommer att dö av att vandra och svälta innan coronaviruset dödar oss”. Det var inte för intet som den mest delade hashtaggen i de indiska sociala medierna var #ModiMadeDisaster (Modi-skapad katastrof).
– Vi har blivit utkastade från vårt hem eftersom vi inte kan betala hyran när vi inte har någon inkomst, berättar också Lalli Devi för den lokala tv-kanalen ANI den 29 mars.

Tillgång till rent vatten, mediciner, sjukvård och infrastruktur är i många delar av världen extremt bristfälliga eller ickeexisterande.
Skulle dessutom smittan få fäste i krigsliknande områden som Syrien, Gaza och Afghanistan lär dödstalen snabbt öka. Exempelvis sa Moustafa Youssef från syriska Vita hjälmarna, en hjälporganisation som ger medicinsk hjälp och evakuering till de krigsdrabbade, till Al Jazeera den 25 mars att:
– Tyvärr är vi i denna redan svårt drabbade region inte undantagna från pandemin. Vi måste vara beredda att bekämpa det trots de andra utmaningarna vi möter här. Vi har ärligt talat inga långsiktiga lösningar om det blir utbrott i flyktinglägren – vi får ta det som det kommer.

Just nu är de stora kluster av utbrott koncentrerade till Europa och USA. Men det är en öppen fråga hur stora mörkertalen är, vilket även gäller globalt.
I Afrika, med en befolkning på över 1,2 miljarder, ökar nu antalet smittade snabbt. Den 25 mars hade kontinenten strax under 3 000 bekräftade fall – fyra dagar senare fanns det över
5 000 fall. Här tros även mörkertalet vara extremt stort, särskilt med tanke på bristen på testkit. 
Företrädare för Burundi, som inte har ett enda inrapporterat fall, sa att anledningen till att de inte har några fall är eftersom de inte har några testkit.
Länder som Uganda, Ghana, Kenya, Sydsudan och Sydafrika har infört reseförbud mot Europa och USA, och många länder har vidtagit mer omfattade åtgärder än exempelvis Sverige. Bland annat har gränser och skolor stängts och folksamlingar, även religiösa, har förbjudits i flera länder.
Men när fler och fler länder i Afrika stänger ner växer också oron över att kunna överleva då den redan bristfälliga tillgången till mat och rent vatten stryps än mer då folk förlorar sin inkomst när en majoritet av jobben försvinner. I Zimbabwe, men även i de flesta fattigare länderna på kontinenten och i världen, lever många på den dagliga inkomst de får. 
– Vi dör av hunger innan vi dör av coronaviruset, säger den nu inkomstlöse Stewart Dzivira i Zimbabwe till Al Jazeera den 29 mars, ett land där hungersnöden länge har varit extrem.

Enligt den amerikanska public serviceradion NPR varnar regionala experter för att ett kommande stort utbrott dessutom kommer att lamslå de redan bristfälliga och svaga sjukvårds- och välfärdssystemen på kontinenten samt ha enorma ekonomiska konsekvenser.
Många afrikanska länder har redan haft stora utbrott av epidemier, som HIV och ebolavirus – särskilt i Afrika söder om Sahara. HIV-smittade som inte får medicinering, vilket antas vara omkring en tredjedel av de smittade, löper åtta gånger så stor risk att drabbas av lunginflammation och tuberkulos, och tre gånger så stor risk att dö till följd av det. Och eftersom covid-19 är en influensaliknande sjukdom är risken omfattande att detta gäller i ännu större magnitud.
Många afrikanska familjer lever i hem där man inte alla har ett eget sovrum. Man delar samma utrymmen och sover i samma utrymmen, vilket försvårar social distansering. Den bristfälliga tillgången på tvål och vatten gör det svårare att kunna tvätta händerna.

Men även i Afrika har kamp brutit ut. I Zimbabwe har läkare gått ut i strejk mot den totala bristen på skyddsutrustning, mediciner, ventilatorer och annan sjukvårdsmateriel för att kunna hantera ett utbrott – eller ens situationen innan ett har inträffat. 
I Sydafrika har strejker brutit ut på ”samhällsbärande” företag där arbetarna bland annat har krävt skyddsutrustning och smittsäker transport till och från arbetet. Även kravet på vatten har tagits upp av folket i olika townships inför nedstängningen, då 14 miljoner i landet saknar tillgång till vatten. När jobb och inkomster försvinner stryps även deras möjligheter till mat och förnödenheter.

Arbetare och fattiga måste så fort pandemin är under kontroll mobilisera till stora protester och aktioner mot den nyliberala doktrinen. 
Vi måste vägra att återigen betala för den kris som det kapitalistiska systemet lämpar över på arbetarklassens axlar – särskilt på de allra fattigaste och utsatta grupperna. För detta krävs aktiv organisering och förberedelse för kamp här och nu.
Bygget av nya kämpande arbetarpartier och fackföreningar kommer att bli än mer akut ju längre coronakrisen varar.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!